Anonym (Anna)

Äldre 5 Jun 16:22

150 svar

Svärföräldrar högst upp i dödsannons?

Hej,

Har uppstått en lite märklig situation nu när min man som jag har två gemensamma barn tillsammans med, hastigt gick bort i en hjärtinfart i veckan.

Vi håller på med allt det praktiska med dödsannons i tidningen. Makens mamma och pappa vill gärna stå med i annonsen, vilket jag är ok med. Men de menar att de måste/ska stå högst upp i annonsen?

Vad gäller egentligen? Jag och min man var gifta med barn i bilden, och jag har således sett det som en självklarhet att jag och våra gemensamma barn står högst upp och att vi är "närmast" anhöriga?

Hur ser ni på det?
Tycker om mina svärföräldrar, men har funderat på att be dom skriva en egen annons i så fall om de måste stå högst upp? Är det rimligt att resonera så eller överreagerar jag? Hur hade ni tänkt i denna situationen?

Hade verkligen uppskattat att höra hur ni tänker och resonerar.
Tack!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-06-05 17:18
Tack för era svar, blir lite klokare och att jag verkar tänka i rätt banor.

Mina svärföräldrar och jag har alltid i övrigt kommit bra överens så jag har blivit lite förvånad över att situationen ens har kunnat uppstå.

Själva annonsen är väl en liten sak, som gjort att bägaren runnit över. Dom vill vara ytterst involverad i allt nu i samband med dödsfallet vilket dränerar mig otroligt, eftersom det just nu är så pass mycket annat som är så jobbigt för både mig och barnen.

Barnen är ganska stora och vill gärna vara med i att planera begravningen, tillsammans med mig. Det blir ganska jobbigt när farmor och farfar vill vara med och ha bestämda åsikter, om något som är barnens önskan. För mig är det viktigt att barnen får vara en stor del i att välja psalmer och tårta om de känner att de vill det.

Känns som jag dräneras på all form av energi och har fullt upp och ingen ork att ta någon större hänsyn till deras bestämda åsikter. Mitt fokus ligger främst hos barnen, sen hos mig för att vara en bra mamma. Känns som jag håller på att explodera mot dom snart och kan inte hålla inne någonting. Känns så jobbigt, då vi alltid kommit bra överens och jag hoppats få stöd att hantera detta för att vara en bra mamma. Istället känns det som att allt bara blir ännu tuffare.. Jag måste vara en bra mamma, särskilt just nu.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-06-06 12:58
Tack för fint stöd från så många. Det värmer. Trodde aldrig att jag skulle få så många svar.

Absolut så förstår jag att det är väldigt jobbigt och kämpigt för mina svärföräldrar. Det är det för oss alla. Jag värderar inte smärtan hos någon, jag förstår att det är en chock och en enorm sorg för dem. Vi har alltid haft en fin relation, jag och svärföräldrarna. Det har aldrig varit något bråk och jag har alltid känt mig välkomnad med värme. Men det är kämpigt för alla. Jag kämpar med barnen som är 10 respektive 14 som ligger hemma med kraftiga ångestattacker. Vi gråter ihop, men jag måste finnas där, vara ett stöd, lägga band på mig för att orka.. Jag har knappt sovit.. Inte kunnat tänka på mig. För självfallet måste jag göra allt för mina barn... Barnen vill vara med och planera begravningen. Och för mig är det viktigt att de får vara ytterst delaktiga, det är deras pappa... Jag tror att det är viktigt i deras process och att vi får minnas, sakna..

Jag tycker oerhört mycket om mina svärföräldrar.. Men jag orkar inte just nu att de ska kritisera det som är viktigt för barnen just nu. Absolut får det välja en psalm eller liknande. Men inte allt! Jag vill ha svärföräldrarna hos oss, jag vill att de ska vara delaktiga i våra liv. Jag hade önskat att jag kunnat luta mig mot dem som jag tidigare alltid känt att jag kunnat göra.. Jag vill att de ska vara här.. Jag vill att de ska träffa våra barn och prata minnen. Det hade betytt allt för mig och barnen. Det hade betytt allt om de kom över en stund. Men tyvärr känns det jobbigt att de inte gör det. De träffar andra och lever med att träffa andra då de haft corona, och fått det bekräftat.

Det känns därför otroligt tufft när jag kämpar dag och natt... Samtidigt som jag knappt orkar något. Jag kräver och förväntar mig inte att de ska stötta mig som de tidigare gjort mot mig och min man och våra barn. Jag förstår att allt är jobbigt för mina svärföräldrar med i denna stund, men de har varandra att luta sig åt. De har inte barn som ligger med ångestattacker hela nätterna.

För mig är det en chock för det är ju mannen jag har/hade allt tillsammans med. Hela mitt liv med. Våra underbara barn. Mannen som jag älskar och älskat varje dag så att det gör ont i mig finns inte mer. Allt vi skapat tillsammans av kärlek, underbara barn, hus, sommarstuga och fina minnen. Min trygghet är borta. Jag vill gråta, jag vill skrika, jag vill vara liten och ynklig. För det är så jag känner. Men jag måste göra allt för våra barn, som är det viktigaste just nu. Att barnen blivit ifråntagen sin pappa det är mitt fokus att finnas där. Allt rycks ifrån.. Inget i livet är viktigt längre förstår jag nu, utan det är ända som är viktigt här och nu är barnen.

Tyvärr rycks mycket trygghet från dem nu.. Pappa.. Men också hus, sommarhus som vi nog kommer behöva sälja på sikt. En stress mitt i sorgen.. Jag hade hoppats på att mina svärföräldrar som jag alltid haft en fin relation till, även våra barn.. Hade kunnat fokusera lite på dem. Det hade betytt allt för mig och för barnen. Det hade gett en smula hopp och tröst i allt som känns jobbigt. Ett samtal eller kort besök, eller en matlåda utanför dörren. Så lite... Men hade betytt allt just nu..

Anonym (Mimmi)

Äldre 7 Jun 12:39

#112

molly50 skrev 2020-06-07 12:28:30 följande:

Jag vill börja med att beklaga din sorg!
Jag tycker att dina svärföräldrar har betett sig på ett fruktansvärt respektlöst sätt.
Och jag hoppas att de får förklara sig inför gästerna på begravningen som kommer att undra varför ni inte är där.
Skönt att du ändå har din svägerska på din sida.

Nu är det kanske redan försent. Men kanske hade det funkat att låta begravningsbyrån sköta kommunikationen er emellan?
Du är ju den som borde ha rätten att anordna allt kring begravning osv. Speciellt om ni var gifta.
Och det borde dina svärföräldrar få veta.
Jag förstår att det är en stor sorg även för dem.
Men de borde ju även tänka på sina barnbarn som behöver dem nu.

Varma styrkekramar till dig och dina barn!

Med all respekt, men deras son betydde nog mer än alla andra inklusive barnbarnen.
De kanske inte orkar se barnbarnen för att dt blir FÖR plågsamt som läget är nu?

Jag vet inte, men det är min gissning.

Varför är så många för att beröva svärföräldrarna DERAS sorg?
Och hur kan man ensa närma sig tanken på att DE ska stå och laga mat fr att lämna i lådor hos ts????

Alltså, jag fattar inte

Anonym (Mimmi)

Äldre 7 Jun 12:45

#113

molly50 skrev 2020-06-07 12:38:34 följande:

Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-06 18:51:27 följande:

Vad är det i min text som får dig att reagera så?

När det kommer till känslor så är vi alla olika. De gör det som är rätt för DEM, du gör det som är rätt för DIG.

Ja,alla är olika och hanterar kriser på olika sätt.
Men i det här fallet så handlar det ju om att TS svärföräldrar har kört över TS och hennes barn totalt.
När de istället borde finnas där för varandra och stötta varandra.
Det är klart att det är en stor sorg även för svärföräldrarna,men i slutänden så är det ju TS som har den juridiska rätten att anordna begravningen,dödsannonsen osv.
I alla fall om de var gifta.
Jag miste själv min pappa när jag var 19.
Och hade hans familj då försökt ta över allt kring begravningen,inte bjudit in mig och min syster och vår mamma till begravningen osv så hade jag nog aldrig förlåtit dem.
Så TS svärföräldrar borde tänka på relationen till sina barnbarn också.

Återigen...

Ingen måste någonting. Alla är inte den typen som masskramas i kriser.

Jag miste min pappa när jag var 12. Vi miste min sons pappa när sonen var 14.
Om det har någon betydelse.

molly50

Äldre 7 Jun 12:49

#114

Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-07 12:39:50 följande:

Med all respekt, men deras son betydde nog mer än alla andra inklusive barnbarnen.
De kanske inte orkar se barnbarnen för att dt blir FÖR plågsamt som läget är nu?

Jag vet inte, men det är min gissning.

Varför är så många för att beröva svärföräldrarna DERAS sorg?
Och hur kan man ensa närma sig tanken på att DE ska stå och laga mat fr att lämna i lådor hos ts????

Alltså, jag fattar inte

Ja,självklart är sorgen lika stor även för dem. Och alla hanterar sorg på olika sätt.
Men det är inte sorgen det handlar om i detta fall. Utan att de har kört över TS och hennes barn totalt.
De har bestämt allt kring begravningen.annonsen osv utan att ta någon som helst hänsyn till TS och hennes barns vilja. Det tycker jag är rakt igenom respektlöst!
TS är den som har den juridiska rätten att ordna med begravning,annons osv.
Allt detta har svärföräldrarna totalt sett förbi.
Visst kan det vara svårt för dem att träffa sina barnbarn och bli påminda.
Men det kan ju samtidigt också vara ett stöd även för dem.
Att alla håller ihop.
Att de beter sig som de gör nu kan ju även påverka deras relation med barnbarnen i framtiden.
När det gäller matlådor utanför dörren så kan jag väl hålla med om att någon annan än svärföräldrarna borde kunna ordna det.
Någon som inte är inblandad i det här.

molly50

Äldre 7 Jun 12:50

#115

Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-07 12:45:28 följande:

Återigen...

Ingen måste någonting. Alla är inte den typen som masskramas i kriser.

Jag miste min pappa när jag var 12. Vi miste min sons pappa när sonen var 14.
Om det har någon betydelse.

Det är det väl heller ingen som har påstått?

Jag tycker bara att man måste kunna visa hänsyn och lyssna på varandra i en sådan här situation.
Det är inte för mycket begärt.

Anonym (Gro)

Äldre 7 Jun 12:59

#116

tjolahoppsi skrev 2020-06-07 11:59:56 följande:

Jag förstår dig. Det här är ett extremfall. Även om jag kan se ett visst mönster. Delar av min svärfamilj ställde sig helt frågande till varför barnen skulle vara med och få bestämma något om begravningen alls. Även fast jag hänvisade till att vi försökte följa vad professionella sagt om hur viktigt det är för barn att följa med och förstå vad som händer och känna att de blir lyssnade på. Dock respekterade de helt mina åsikter, och jag gav dem utrymme att få styra över saker.

De får självklart helt göra som de vill och känner att de behöver. Men det lite svåra är att ge det några år så kommer familjen med barnbarnen att styra över sin tid när krisen är över. Det är inte självklart för änkan att längre fira högtider tillsammans med en tidigare svärfamilj och mycket av kontakten kommer att avgöras av hur mycket energi änkan/änkemannen lägger på att underlätta. Det handlar inte om att ge igen för gammal ost. Men har det kommit konflikter och ärr från hur saker hanterats i krisen är man mindre sugen på att lägga manken till och ställa upp. Däremot, som svägerskan i detta fall gjort, kommer att lämna ett band som inte kommer att brytas. Relationer kan både stärkas och försvagas i kriser.

Ja, självklart finns risken att svärföräldrarnas agerande att ta över begravningen kommer att förstöra relationen för all framtid. I och med att TS och barnen haft en så pass bra relation till svärföräldrarna tidigare vore det väldigt sorgligt om det blev så, men det vore ändå högst förståeligt. Vissa saker kan helt enkelt vara oförlåtliga.

En formell begravning går ju aldrig någonsin att göra om. En missad begravning kan sitta kvar som ett sår hela livet, i synnerhet om det rör sig om en make eller pappas begravning. Jag har själv av olika skäl missat ett par begravningar och även om det inte rörde sig om särskilt nära släktingar sitter det fortfarande kvar som en tagg någonstans i hjärtat. Jag hade velat ta ett formellt avsked av dessa personer som funnits i mitt liv och betytt något för mig. Främst för min egen skull, jag hade behövt just det där formella avskedet. Men också av respekt för de döda och för deras närmast anhöriga. Jag kan bara föreställa mig hur det skulle vara att missa sin makes eller sin pappas begravning...

Det är en sak att människor kan reagera väldigt märkligt och irrationellt vid sorg, särskilt när människor mitt i livet oväntat dör. TS verkar t.e.x ha lite svårt att se att för svärföräldrarna handlar förlusten högst troligt främst om att deras barn har dött, inte om att deras barnbarns pappa har dött och att det därför inte är något "rimligt" önskemål att svärföräldrarna ska fokusera på sina barnbarn, stötta dem, komma med matlådor o.s.v.

Men sådant i sig behöver ju knappast ödelägga en relation för all framtid. En "stulen" begravning däremot, kan nog tyvärr riskera att göra just det , eftersom en formell begravning aldrig någonsin går att göra om.

nihka

Äldre 7 Jun 13:09

#117

Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-07 12:39:50 följande:

Med all respekt, men deras son betydde nog mer än alla andra inklusive barnbarnen.
De kanske inte orkar se barnbarnen för att dt blir FÖR plågsamt som läget är nu?

Jag vet inte, men det är min gissning.

Varför är så många för att beröva svärföräldrarna DERAS sorg?
Och hur kan man ensa närma sig tanken på att DE ska stå och laga mat fr att lämna i lådor hos ts????

Alltså, jag fattar inte

Svärföräldrarna har kapat begravningen. Det har de ingen juridisk rätt att göra. Och ingen moralisk rätt heller. Enda sättet de kan få ta över på detta vis är att TS ger sitt godkännande för att hon inte orkar stå emot dem. Om det är någon som berövar någon något så är det svärföräldrarna. Vad svärföräldrarna orkar och inte orkar är sekundärt. Deras son är deras barnbarns pappa. Det är vad som är primärt.

Varför hänger du upp dig på en matlåda? Det var bara en flyktig kommentar bland flera om den typen av hjälp som hade kunnat kännas som hjälp i ordna-i -begravningstider för den som detta ska ligga på.

Svärföräldrarna kan väl sörja och gå på en begravning som frun och barnen till den avlidne ordnar, eller menar du att alla som inte får ordna en begravning själva berövas sin sorg? De fick ju dessutom erbjudande om att vara delaktiga, men de skulle bestämma precis allt själva. Hur kan man försvara detta?

Alltså, jag fattar inte.

tjolahoppsi

Äldre 7 Jun 13:26

#118

Anonym (Gro) skrev 2020-06-07 12:59:08 följande:

Ja, självklart finns risken att svärföräldrarnas agerande att ta över begravningen kommer att förstöra relationen för all framtid. I och med att TS och barnen haft en så pass bra relation till svärföräldrarna tidigare vore det väldigt sorgligt om det blev så, men det vore ändå högst förståeligt. Vissa saker kan helt enkelt vara oförlåtliga.

En formell begravning går ju aldrig någonsin att göra om. En missad begravning kan sitta kvar som ett sår hela livet, i synnerhet om det rör sig om en make eller pappas begravning. Jag har själv av olika skäl missat ett par begravningar och även om det inte rörde sig om särskilt nära släktingar sitter det fortfarande kvar som en tagg någonstans i hjärtat. Jag hade velat ta ett formellt avsked av dessa personer som funnits i mitt liv och betytt något för mig. Främst för min egen skull, jag hade behövt just det där formella avskedet. Men också av respekt för de döda och för deras närmast anhöriga. Jag kan bara föreställa mig hur det skulle vara att missa sin makes eller sin pappas begravning...

Det är en sak att människor kan reagera väldigt märkligt och irrationellt vid sorg, särskilt när människor mitt i livet oväntat dör. TS verkar t.e.x ha lite svårt att se att för svärföräldrarna handlar förlusten högst troligt främst om att deras barn har dött, inte om att deras barnbarns pappa har dött och att det därför inte är något "rimligt" önskemål att svärföräldrarna ska fokusera på sina barnbarn, stötta dem, komma med matlådor o.s.v.

Men sådant i sig behöver ju knappast ödelägga en relation för all framtid. En "stulen" begravning däremot, kan nog tyvärr riskera att göra just det , eftersom en formell begravning aldrig någonsin går att göra om.

Intressant att diskutera, tycker du har fina poänger.

Även som efterlevande maka är det inte svårast förlust att barnens pappa dött utan att man förlorat sin livskamrat. Dock har man inget val annat än att lägga bort det och se till barnen även om man är asförbannad på allt orättvist i livet. Matlådorna håller jag med om att det är helt bullshit, det är något vem som helst annars kan bidra med eller man kan ordna själv. Men veckorna efter min son sett sin far dö var nog svärfar den bästa person (utom mig) som verkligen kunde lugna och hålla honom när han skulle somna. Det kommer jag aldrig att glömma. En kris är en kris och hur man agerar säger ganska mycket om vilken relation man har. Om man som familj ställer upp för varandra eller om man ser till sitt eget bo.

Sen är det inte alla som vill ha en nära relation utanför kärnfamiljen

Phalaenopsis

Äldre 7 Jun 13:37

#119

Anonym (U) skrev 2020-06-06 10:28:34 följande:

Det finns av en anledning och betyder motsatsen egentligen.

?The blood of the covenant is thicker than the water of the womb.? är den riktiga citatet.

Det används som du gör visserligen idag av många men det bevisar knappast att din åsikt är allmän sanning.

Man är fri att hålla med originalversionen istället.

Eller "förbundsblod är tjockare än fostervatten", som den hette på svenska. Som så många andra har den förkortats med tiden och ökat risken för missförstånd. Jag håller verkligen med om den ursprungliga betydelsen.

Anonym (Gro)

Äldre 7 Jun 13:37

#120

nihka skrev 2020-06-07 13:09:52 följande:

Svärföräldrarna har kapat begravningen. Det har de ingen juridisk rätt att göra. Och ingen moralisk rätt heller. Enda sättet de kan få ta över på detta vis är att TS ger sitt godkännande för att hon inte orkar stå emot dem. Om det är någon som berövar någon något så är det svärföräldrarna. Vad svärföräldrarna orkar och inte orkar är sekundärt. Deras son är deras barnbarns pappa. Det är vad som är primärt.

Varför hänger du upp dig på en matlåda? Det var bara en flyktig kommentar bland flera om den typen av hjälp som hade kunnat kännas som hjälp i ordna-i -begravningstider för den som detta ska ligga på.

Svärföräldrarna kan väl sörja och gå på en begravning som frun och barnen till den avlidne ordnar, eller menar du att alla som inte får ordna en begravning själva berövas sin sorg? De fick ju dessutom erbjudande om att vara delaktiga, men de skulle bestämma precis allt själva. Hur kan man försvara detta?

Alltså, jag fattar inte.

Nu har två saker blivit ihopblandade här.

Vem som äger begravningen är en sak. Det gör precis som du skriver TS, och i viss mån barnen. både moraliskt och juridiskt. Svärföräldrarna har gjort helt fel som "kapat" begravningen. Helt fel.

Att svärföräldrarna som är inne i en egen avgrundsdjup sorg däremot säkert främst sörjer sin son främst just som sin son och inte som sina barnbarns pappa är en helt annan sak. De ska ge fan i att lägga beslag på begravningen, ja, men de har ingen som helst "skyldighet" att främst sörja sin son som sina barnbarns pappa och inte som sin son. Varför deras största fokus skulle vara att stötta barnbarnen när sonen förmodligen betydde mer för dem än vad barnbarnen någonsin kommer att göra är helt obegripligt. De är också totalt fel personer att förvänta sig hjälp med praktiska saker av, oavsett om det gäller matlådor eller något annat. Sådan hjälp bör man snarare förvänta sig av sin egen ursprungsfamilj när man förlorat sin livspartner. Som sagt kanske svärföräldrarna önskar just nu att någon lämnade matlådor utanför DERAS dörr.

Anonym (***)

Äldre 7 Jun 13:45

#121

Anonym (Gro) skrev 2020-06-07 13:37:50 följande:

Nu har två saker blivit ihopblandade här.

Vem som äger begravningen är en sak. Det gör precis som du skriver TS, och i viss mån barnen. både moraliskt och juridiskt. Svärföräldrarna har gjort helt fel som "kapat" begravningen. Helt fel.

Att svärföräldrarna som är inne i en egen avgrundsdjup sorg däremot säkert främst sörjer sin son främst just som sin son och inte som sina barnbarns pappa är en helt annan sak. De ska ge fan i att lägga beslag på begravningen, ja, men de har ingen som helst "skyldighet" att främst sörja sin son som sina barnbarns pappa och inte som sin son. Varför deras största fokus skulle vara att stötta barnbarnen när sonen förmodligen betydde mer för dem än vad barnbarnen någonsin kommer att göra är helt obegripligt. De är också totalt fel personer att förvänta sig hjälp med praktiska saker av, oavsett om det gäller matlådor eller något annat. Sådan hjälp bör man snarare förvänta sig av sin egen ursprungsfamilj när man förlorat sin livspartner. Som sagt kanske svärföräldrarna önskar just nu att någon lämnade matlådor utanför DERAS dörr.

Jag har svårt att få ihop det. De är så utslagna av sin sorg att de inte förmår att trösta/umgås med TS och sina barnbarn, än mindre ta itu med praktiska saker, tvärtom, som du skriver, andra ska bistå dom med t ex matlådor.
Ändå har de kraft att ta ifrån TS begravningen och ordna allt själva.

Jag känner faktiskt ingen sympati för svärföräldrarna, de har mist sin son, men det rättfärdigar inte deras beteende. Klarar man av att ordna en begravning, då klarar man även av att visa omtanke för sin sons familj.

Svärföräldrar högst upp i dödsannons?

INNEHÅLL