• Anonym (Anna)

    Svärföräldrar högst upp i dödsannons?

    Hej,

    Har uppstått en lite märklig situation nu när min man som jag har två gemensamma barn tillsammans med, hastigt gick bort i en hjärtinfart i veckan. 

    Vi håller på med allt det praktiska med dödsannons i tidningen. Makens mamma och pappa vill gärna stå med i annonsen, vilket jag är ok med. Men de menar att de måste/ska stå högst upp i annonsen?

    Vad gäller egentligen? Jag och min man var gifta med barn i bilden, och jag har således sett det som en självklarhet att jag och våra gemensamma barn står högst upp och att vi är "närmast" anhöriga? 

    Hur ser ni på det? 
    Tycker om mina svärföräldrar, men har funderat på att be dom skriva en egen annons i så fall om de måste stå högst upp? Är det rimligt att resonera så eller överreagerar jag? Hur hade ni tänkt i denna situationen? 

    Hade verkligen uppskattat att höra hur ni tänker och resonerar.
    Tack! 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-06-05 17:18
    Tack för era svar, blir lite klokare och att jag verkar tänka i rätt banor.

    Mina svärföräldrar och jag har alltid i övrigt kommit bra överens så jag har blivit lite förvånad över att situationen ens har kunnat uppstå.

    Själva annonsen är väl en liten sak, som gjort att bägaren runnit över. Dom vill vara ytterst involverad i allt nu i samband med dödsfallet vilket dränerar mig otroligt, eftersom det just nu är så pass mycket annat som är så jobbigt för både mig och barnen.

    Barnen är ganska stora och vill gärna vara med i att planera begravningen, tillsammans med mig. Det blir ganska jobbigt när farmor och farfar vill vara med och ha bestämda åsikter, om något som är barnens önskan. För mig är det viktigt att barnen får vara en stor del i att välja psalmer och tårta om de känner att de vill det.

    Känns som jag dräneras på all form av energi och har fullt upp och ingen ork att ta någon större hänsyn till deras bestämda åsikter. Mitt fokus ligger främst hos barnen, sen hos mig för att vara en bra mamma. Känns som jag håller på att explodera mot dom snart och kan inte hålla inne någonting. Känns så jobbigt, då vi alltid kommit bra överens och jag hoppats få stöd att hantera detta för att vara en bra mamma. Istället känns det som att allt bara blir ännu tuffare.. Jag måste vara en bra mamma, särskilt just nu.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-06-06 12:58
    Tack för fint stöd från så många. Det värmer. Trodde aldrig att jag skulle få så många svar.

    Absolut så förstår jag att det är väldigt jobbigt och kämpigt för mina svärföräldrar. Det är det för oss alla. Jag värderar inte smärtan hos någon, jag förstår att det är en chock och en enorm sorg för dem. Vi har alltid haft en fin relation, jag och svärföräldrarna. Det har aldrig varit något bråk och jag har alltid känt mig välkomnad med värme. Men det är kämpigt för alla. Jag kämpar med barnen som är 10 respektive 14 som ligger hemma med kraftiga ångestattacker. Vi gråter ihop, men jag måste finnas där, vara ett stöd, lägga band på mig för att orka.. Jag har knappt sovit.. Inte kunnat tänka på mig. För självfallet måste jag göra allt för mina barn... Barnen vill vara med och planera begravningen. Och för mig är det viktigt att de får vara ytterst delaktiga, det är deras pappa... Jag tror att det är viktigt i deras process och att vi får minnas, sakna..

    Jag tycker oerhört mycket om mina svärföräldrar.. Men jag orkar inte just nu att de ska kritisera det som är viktigt för barnen just nu. Absolut får det välja en psalm eller liknande. Men inte allt! Jag vill ha svärföräldrarna hos oss, jag vill att de ska vara delaktiga i våra liv. Jag hade önskat att jag kunnat luta mig mot dem som jag tidigare alltid känt att jag kunnat göra.. Jag vill att de ska vara här.. Jag vill att de ska träffa våra barn och prata minnen. Det hade betytt allt för mig och barnen. Det hade betytt allt om de kom över en stund. Men tyvärr känns det jobbigt att de inte gör det. De träffar andra och lever med att träffa andra då de haft corona, och fått det bekräftat.

    Det känns därför otroligt tufft när jag kämpar dag och natt... Samtidigt som jag knappt orkar något. Jag kräver och förväntar mig inte att de ska stötta mig som de tidigare gjort mot mig och min man och våra barn. Jag förstår att allt är jobbigt för mina svärföräldrar med i denna stund, men de har varandra att luta sig åt. De har inte barn som ligger med ångestattacker hela nätterna.

    För mig är det en chock för det är ju mannen jag har/hade allt tillsammans med. Hela mitt liv med. Våra underbara barn. Mannen som jag älskar och älskat varje dag så att det gör ont i mig finns inte mer. Allt vi skapat tillsammans av kärlek, underbara barn, hus, sommarstuga och fina minnen. Min trygghet är borta. Jag vill gråta, jag vill skrika, jag vill vara liten och ynklig. För det är så jag känner. Men jag måste göra allt för våra barn, som är det viktigaste just nu. Att barnen blivit ifråntagen sin pappa det är mitt fokus att finnas där. Allt rycks ifrån.. Inget i livet är viktigt längre förstår jag nu, utan det är ända som är viktigt här och nu är barnen.

    Tyvärr rycks mycket trygghet från dem nu.. Pappa.. Men också hus, sommarhus som vi nog kommer behöva sälja på sikt. En stress mitt i sorgen.. Jag hade hoppats på att mina svärföräldrar som jag alltid haft en fin relation till, även våra barn.. Hade kunnat fokusera lite på dem. Det hade betytt allt för mig och för barnen. Det hade gett en smula hopp och tröst i allt som känns jobbigt. Ett samtal eller kort besök, eller en matlåda utanför dörren. Så lite... Men hade betytt allt just nu..

  • Svar på tråden Svärföräldrar högst upp i dödsannons?
  • Silverjenny

    Herregud hur resonerar folk i den här tråden och hur respektlös är man inte om man skriver till en änka att hennes sorg inte är så allvarlig för hon kan ju träffa en ny man?? Är ni helt lobotomerade?

    Totalt respektlöst - skäms på er!!

  • Anonym (Dotter)

    Nu är det inte riktigt samma situation, men när min pappa dog tog jag hand om allt efteråt helt ensam. Dock var jag extremt noggrann med att involvera min farmor och frågade flera gånger efter hennes åsikt. Hon sa att jag får bestämma då det är jag som sköter allt men det kändes fel. Jag hade mist min far, hon miste sitt barn. Det är inte "normalt" att man ska behöva följa sitt barn till den sista vilan. Sina föräldrar däremot då tiden har sin gång. Jag placerade farmors namn före mitt och barnens i dödsannonsen. Efter våra namn kom pappas syskon med familjer. Att behöva mista ett barn (litet eller vuxet) är så fruktansvärt att ingen borde behöva uppleva det. För mig var farmors åsikt väldigt viktig just för att hon hade mist sin son. Han var inte gammal heller och dog oväntat. Min farmor är gammal och var helt förkrossad. Hon minns inte mycket från tiden efter att pappa dog, men att jag visade respekt för hennes sorg och lät henne välja blommor, mat, sånger och annat är något hon säger sig minnas med värme resten av livet och det känns bra. Farmor var viktig för min pappa så jag gjorde vad jag trodde att han hade önskat.

    Dina svärföräldrar har det väldigt tungt just nu. Fundera över hur du själv skulle vilja bli bemött om det var ditt barn som gått bort och någon annan haft ansvaret på sig. Ingen annan än du kan veta. Följ ditt hjärta. Beklagar förlusten av din make <3

  • Anonym (Ubbe)

    Så mycket skit som kommer fram vid dödsfall. Prova den här:

    Min lillasyster hatar min fru (gifta i snart 10 år) och kallar henne jävla kärring när hon pratar med mig. Hon kallar mina barn snorungar och skitungar. Verkligen moget beteende av en 40-plusare.

    Nu dog vår kvarvarande förälder och budet från min syster var att hon och jag skulle stå överst i en bred annons och därunder våra barn. Min fru skulle inte ens få vara med på annonsen. Hon hör ju inte till familjen, kärringjäveln.

    I dödsannonsen ville hon även lägga till ett politiskt budskap.

    Jag berättade för begravningsbyrån som fick tala folkvett med henne så det politiska ströks och min fru fick stå med MEN absolut inte på samma nivå som mig och henne. Absolut inte. Tvärnej. Det skulle synas skillnad. 

    Så nu blev annonsen som att jag har fyra barn.

    Hon är ju separerad (no fucking wonder) från pappan till sitt barn sedan länge så vardera syskonet står på samma nivå, högst upp i en bred annons. 

    Hon med sitt barn under sig.

    Jag med min fru under mig och under henne våra tre barn.

    (Det finns en feministiskt aspekt på det också. Jag som man ska inte stå högre upp än henne som kvinna. Jämlikhet! No Pasaran!)

    Folk är fan inte kloka.

    Ja, jag accepterade detta för annonsen är inte det viktigaste för mig samtidigt som den blir till ett fysiskt bevis för alla att se hur fan hon beter sig mot mig och min familj eftersom alla andra runt omkring bara ser en trevlig sida av henne.

    Och behöver jag säga att hon planerar att försöka stjäla askan också för hon vill strö den där det lagligt sett inte går ...

    ------------------------

    Så TS, känns det obekvämt, säg ifrån.Säg åt dem att backa. Begravningen är primärt din och barnens. Ta hjälp av begravningsbyrån om du behöver få fram ett meddelande till folk.

    Beklagar sorgen men lycka till.

  • Silverjenny
    Drottningen1970 skrev 2020-06-05 20:14:09 följande:

    Fast rent krasst så är det så. Inom några år kommer TS troligtvis att ha en ny kärleksrelation, men föräldrarna har ingen ny son. Förlust av ett barn även om barnet är vuxen är det värsta man kan vara med om.

    Detta faktum innebär inte att TS sorg är något att förringa. Hon genomgår såklart ett rent helvete just nu.


    Så om ts man har syskon är inte föräldrarnas sorg lika mycket värd då för de har ju flera andra barn?

    Hur är det med ts barn - är inte deras sorg lika viktig som farföräldrarnas heller för de får ju en ny bonuspappa om och när hon gifter om sig?

    Men då kan väl föräldrarna adoptera ett par tre nya ungar så behöver de inte sörja sonen alls, det går ju så bra att ersätta människor menar jag. Jeesus..!

    Och nej jag håller inte med. Jag kan inte rangordna vilken sorg som skulle vara störst, om jag skulle förlora mitt vuxna barn eller min man. Jag skulle nog faktiskt sörja min man mest, han är den jag lever med och som står mig närmast numera när mitt barn är just det - vuxet och har sitt eget liv. När hon träffar en stadig partner får jag vackert se mig själv dala ner till andra plats i hennes hjärta, bakom hennes make. Som förälder är du den viktigaste i ditt barns liv när de är barn, njut av den tiden för senare är du bara en av många viktiga människor i ditt barn liv. Det är helt naturligt och inget jag kommer att ta illa upp av, sådan är naturens gång.
  • Anonym (Ubbe)

    Och till alla er som fortfarande lever och läser detta:

    Skriv själva i till exempel Vita Arkivet hur ni vill att er begravning ska vara med annons, blommor, typ av kista. Så mycket ni bara kan komma på.

    Era efterlevande kommer att tacka er.

  • Anonym (Sonen)
    Drottningen1970 skrev 2020-06-05 20:14:09 följande:

    Förlust av ett barn även om barnet är vuxen är det värsta man kan vara med om.


    Nej, nej, nej! Förlust av en förälder är det värsta man kan vara med om (förutsatt att man fortfarande är ett barn).
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Ubbe) skrev 2020-06-05 22:46:03 följande:

    Och till alla er som fortfarande lever och läser detta:

    Skriv själva i till exempel Vita Arkivet hur ni vill att er begravning ska vara med annons, blommor, typ av kista. Så mycket ni bara kan komma på.

    Era efterlevande kommer att tacka er.


    Det har du helt rätt i.
    Jag har tänkt på det så länge men det är så motbjudande.

    Nu skulle det inte bli en sån konflikt men det finns ju annat att tänka på som är viktigt.
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Sonen) skrev 2020-06-05 22:54:46 följande:
    Nej, nej, nej! Förlust av en förälder är det värsta man kan vara med om (förutsatt att man fortfarande är ett barn).
    Det är ingen tävling.
    Alla känner olika.
  • Anonym (Mimmi)
    Silverjenny skrev 2020-06-05 22:45:55 följande:
    När hon träffar en stadig partner får jag vackert se mig själv dala ner till andra plats i hennes hjärta, bakom hennes make. Som förälder är du den viktigaste i ditt barns liv när de är barn, njut av den tiden för senare är du bara en av många viktiga människor i ditt barn liv. Det är helt naturligt och inget jag kommer att ta illa upp av, sådan är naturens gång.
    Nej.
    Jag har en stadig partner i mitt liv och det kan jag säga, att min mamma betyder mer för mig än han gör.

    Mina vuxna barn betyder också mer för mig än min partner.

    Blod är tjockare än vatten. Det går inte att komma ifrån.
  • Anonym (Ubbe)
    Anonym (Mimmi) skrev 2020-06-05 22:55:00 följande:
    Det har du helt rätt i.
    Jag har tänkt på det så länge men det är så motbjudande.

    Nu skulle det inte bli en sån konflikt men det finns ju annat att tänka på som är viktigt.
    Det är ju det man liksom inte vet. Man kan aldrig på förhand veta hur folk kommer att bete sig i ett stadium av sorg och starka känslor.

    Vår förälder visste inget om hur min syster hatar min fru och mina barn. "Det får ni två lösa" sades det till mig på dödsbädden. Jag bara suckade inombords för jag förstod redan då ...

    Och i min frus släkt gick en syster bananas när de förlorade en förälder.

    Man kan aldrig veta.

    Så skriv.
Svar på tråden Svärföräldrar högst upp i dödsannons?