Mitt barn blir utan

Fast nej...

Det har hon faktiskt inte. Alls..

En sak man vill ge sina barn är starka, kärleksfulla syskonrelationer - även bonussyskon. Man bygger in dem i säkerhetsnät för framtida lycka.

Folk i den här tråden, med sina ?varje människa är en ö?-uttalanden, verkar tro att deras egoistiska och ensamma barn ska tacka dem i framtiden, för att de aldrig behövde ta hänsyn eller kompromissa. Jag tror inte att det tacket kommer.

Tänker på serien bonusfamiljen när hans pappa dör å hans barn ärver en stor summa pengar, hon tycker det är orättvist att hennes barn inte ärver något trots att dem inte var släkt med han som dog. Han var inte farfar till hennes barn ju.

Förstår inte logiken i det, dem ärvde inte för dem inte var släkt. Punkt slut.

Ditt bonusbarn har fått en ny telefon av sin mamma för hon vill o kan köpa den. Punkt slut. Om ni upplever att barnet i sin tur går o hånar ert barn pga detta så ta upp det med barnet, men livet är orättvist. Alla får inte samma saker, man har olika föräldrar o olika förutsättningar

Precis vad hon har.

Jättelätt att sitta och säga att man måste lära sig att livet är orättvist när det inte gäller ens egna barn. Jag har inga bomusbarn utan lever med mina barns pappa men jag kan verkligen förstå din känsla. Nej, man varken kan eller ska påverka vad pojkens mamma köper till sin son men det är inte konstigt att man har tankar eller känslor kring det. 

i ditt fall hade jag pratat med dottern och sagt att ni tycker att det är viktigt att man använder saker tills de går sönder. Den dagen det händer ska hon få köpa en ny mobil. Inte lika dyr och flashig som syskonet nödvändigtvis utan vad ni tycker är rimligt där och då. 

Som vuxna ser vi saker ur ett annat perspektiv än vad ungdomar gör. Jag har aldrig varit speciellt materialistiskt lagd och har fortfarande en iphone 5 eftersom den funkar, ett bad rum/ kök som är 20 år gammalt osv. just för stt det funkar. Men som tonåring tyckte jag vid ett tillfälle att det kändes viktigt att ha en likadan tröja som ?alla andra? hade. 

Sen funderar jag på er uppdelning av pengar. Jag förstår er tanke med att ni delar på uppgifterna mellan era barn och att ni väljer att ge dem lika ur ett ekonomiskt perspektiv. Men eftersom du beskrev att din flickas pappa inte verkar ha några pengar så verkar det ju därmed aldrig som att ditt barn får något ?extra?:(jämfört med bonusbarnet). Jag tänker att det är lätt för din man att vara principfast kring att ni sköter ert eget osv. När hans barn alltid är den som drar det längsta strået, så att säga. 

Jag  är inte för milimeterrättvisa utan jag tycker att rättvisa handlar om att var och en får det den behöver och mår bra av. Får den ena av syskonet konstant extrasaker av sin ena förälder så tycker inte jag att det är konstigt att man IBLAND kompenserar det andre.

Men, kan inte din dotter bara ta över bonusdotterns "gamla" mobiltelefon? Den är ju nyare än hennes egen, så det är väl bra? 

Att lägga ut ca 10.000 på en ny mobil, det förstår jag att din man inte är sugen på att göra. 

Det framgår inte riktigt om dottern vill ha en lika fin mobil? Är det TS som tycker det är jobbigt eller dottern?

De är inte syskon!

Jag hade i ts ställe struntat i vad mannen sa och köpt en bättre begagnad mobil. Jag hade däremot i hennes mans ställe agerat som han gör.

Jo, blod är tjockare än vatten. Därför brukar styvfamiljer inte fungera lika bra som kärnfamiljer.

Jag förstår inte varför du låter din man bestämma över dig. Även om man har gemensam ekonomi har väl egna pengar att använda? Säger du nej när din man vill ha saker? Jag tycker inte det verkar som att ert upplägg funkar så bra men jag heller aldrig haft gemensam ekonomi så jag bestämmer över mina pengar själv.