Mitt barn blir utan

Jag kan inte bestämma mig för vem som är mest dum i huvudet: din man, hans ex eller alla som skriver i tråden.

I en vettig värld borde din man ta ett snack med exet om den extravaganta gåvans konsekvenser. Om han och mamman inte kan förmå barnet att hantera mobilen med viss diskretion i det gemensamma hemmet, skulle jag ifrågasätta hur mycket han bryr sig om sitt bonusbarn.

Om jag var du skulle jag köpa en bättre begagnad mobil (fås lätt för ett par tusen) och säga: ?det behövdes, jag kan köpa en likadan till ditt barn?.

Jo, jag har pengar. Det jag menade var att hennes pappa inte har pengar och hon kan därför inte be honom.

Jag skrev att jag och bonusens pappa delar på alla utgifter för barnen, alltså jag och min man. Vi har gemensam ekonomi och köper gemensamt kläder, presenter osv till barnen, Och det är viktigt att det är lika till båda.

Men, min man tycker inte det är vettigt att köpa en så dyr mobil, och tycker att det hans son mamma köper får stå för henne. Han säger att om det vore min dotter som fick något så dyrt av sin pappa så skulle vi inte köpa likvärdigt till hans son heller, eftersom vi inte blandar oss i vad de andra parterna gör.

Så det finns inget jag kan göra. Även om jag personligen har råd att köpa en ny mobil så kan jag inte göra det, eftersom min man inte samtycker. Jag skulle kunna tänka mig att köpa en bättre begagnad till dottern som är lite finare än den hon har nu, men maken tycker inte det heller, det är inte viktigt med mobiler.

Så ja, jag känner mig ledsen att jag inte kan hjälpa dottern med ny mobil. Hon får helt enkelt spara själv och köpa en sen när hon råd. Men bonussonen kan istället då ta sina sparpengar och köpa annat kul för :/

Då får du väl antingen omvärdera om gemensam ekonomi faktiskt fungerar för er, eller om du vill egentligen ha separat så att du kan köpa det du vill till ditt barn. Eller så kan du acceptera läget.

Finns egentligen inget att vara ledsen över. Barn och tonåringar behöver inte sprillans nya telefoner. Inte vuxna heller för den delen. En modell som släpptes för nåt år sen är inte dålig. Min man använde sin gamla iphone 4S upp till förra året då han bytte upp sig till en SE. Det går ingen nöd på honom.

Tänk istället att det är skönt att din dotter inte har en telefon för över 10k. Tänk vilken press och stress om hon skulle råka förstöra, tappa eller på något annat sätt bli av med den?

Jag använde också min iPhone 4S fram tills för strax över ett år sedan. Köpte den i januari 2012! Den tjänade mig väl, men fick hjälp på traven av tre batteribyten och två skärmbyten. Bytte till en iPhone SE för att det var den billigaste modellen hos iPhone.

Även som vuxen med bra lön vill inte jag ha stressen över att gå runt med något som kostat 10 000 och som kan gå sönder av ett tapp i golvet...

Finns inget att förhandla om där. Maken tycker att det hans sons mamma köper inte angår oss. Att vi inte ska kompensera för det. Och det är väl sant. Vi delar på allt, och har verkligen försökt att inte göra skillnad på barnen framförallt inte ekonomiskt. Kan inte splittra upp oss på grund av den jäkla mobilen. Men önskar han ändå skulle tycka det var ok att köpa en något bättre mobil till min dotter när hans son fick en sån dyr. Men nej.