Sambo lämnar mig annars

Tack! Ja sant, får bearbeta och acceptera att man blir ensam i det. Men om han skulle ångra sig och komma tillbaka längre fram. Ska man då acceptera beteendet, de fula orden och hoten eller ska man gå vidare? Det är svårt att dra gränsen för vad som är att gå för långt ? Om det bara är en naturlig reaktion som skapats av chock eller om det är att gå över gränsen. Jag vet inte vad tycker ni?

Tack! Ja sant, får bearbeta och acceptera att man blir ensam i det. Men om han skulle ångra sig och komma tillbaka längre fram. Ska man då acceptera beteendet, de fula orden och hoten eller ska man gå vidare? Det är svårt att dra gränsen för vad som är att gå för långt ? Om det bara är en naturlig reaktion som skapats av chock eller om det är att gå över gränsen. Jag vet inte vad tycker ni?

Många hakar upp sig på det här att jag dröjde med att berätta. Som sagt under de här månaderna hade vi ingen möjlighet till någon som helst kontakt, varken gebom telefon, sociala medier eller genom att ses 0 kontakt. Han vet ju det också, att vi hade noll möjligheter till att prata innan så är ju inte där det klämmer för honom.

Många hakar upp sig på det här att jag dröjde med att berätta. Som sagt under de här månaderna hade vi ingen möjlighet till någon som helst kontakt, varken gebom telefon, sociala medier eller genom att ses 0 kontakt. Han vet ju det också, att vi hade noll möjligheter till att prata innan så är ju inte där det klämmer för honom.

Om jag skrev det och någon som känner oss mot förmodan skulle läsa den här tråden hade de enkelt kunnat koppla det till iss så det kommer jag inte göra! Men så var det iaf och det vi båda så det är inte det som skaver för någon. Han vet också att jag skulle berättat det här precis innan. Så det är inget problem i sig. Jag tycker mer det är svårt hur man ska tänka för hur man än gör så är det någon som drabbas psykiskt oavsett val och mer hur man ska tänka då. För det går ju inte riktigt att "kompromissa" i den här frågan som man gör med mycket andra val i livet

Tycker det är svårt bara. Hur man ska tänka men finns nog inget rätt eller fel

Vad kallar du det?? Hennes sambo vill tvinga henne att genomgå ett medicinskt ingrepp för att ta bort ett barn hon vill ha, om hon inte gör det lämnar han henne. Det kallas utpressning och är svinaktigt beteende!

Hade ts gjort detta med vilje så hade han väl rätt att vara arg men det här är ingens fel och om ts vill ha barn så ska hon inte tvingas DÖDA sitt blivande barn.

Dina personliga påhopp tänker jag inte ens bevärdiga med ett svar!

Jag kan förstå allas synpunkter. Men det blir ju som fel oavsett hur man gör för någon av parterna tar ju psykisk skada oavsett val. Vad är rätt och fel då? Vem har mest rätt egentligen? Hur ska man tänka?

Jag och min sambo blev gravid oplanerat, vet inte hur. Hade p-spruta som previntiv och vad jag förstådd ska det vara bland det säkraste. Slippa tänka på att ta piller i tid. Då jag inte trodde det var möjligr upptäckte jag det några veckor inni. Skulle berätta då för min sambo men pga omständigheter fick han lov att åka bort och kom hem först några månader senare. Berättat och han vill att jag ska ta bort annars lämnar han mig och vill inte ha något med mig att göra. Förstår honom jobbigt såklart från andra sidan med. Det går fortfarande att göra men för mig är det försent nu. Jag känner mig bara så ledsen tyckte om han så och nu är han bara borta. Känner mig så ensam. Som en dålig tjej. Hur ska man tänka hur hade ni tänkt? Känner mig så tom.