ÄNTLIGEN är det dags! Nu vid årsskiftet 19/20 bestämde vi oss för att försöka bli gravida, min första och hans tredje om allt går vägen. P-pillerna är lagda på hyllan och vi väntar med spänning på att allt ska dra igång.
Någon som är i samma, helt färska, planering och vill följas åt?
Det är jättesvårt att "slappna av" och jag blir i varje fall frustrerad när folk säger det haha. Vi var till läkaren för 1.5 månad sen då vi påbörjade en utredning. Första hon sa var "ni måste slappna av!" Man ba: "tack jag vet, men hur?"
Läst lite löst i tråden och såg att du nyligen varit gravid också. Då kan det kanske vara skönt att försöka hitta ÄL m.m. för att se att kroppen kommer igång.
Men sista månaden har jag varken tempat, gjort ÄL-tester, kollat "ÄL-sekret", haft uppehåll i min träning (bara gått promenader), bara haft sex efter lust, inte varit aktiv på FL (haha) m.m. Ingen aning om jag kunnat "slappna av" men har för första gången fått ett plus! Så det kan ha funkat för mig. Är inget direkt tips men det skadar ju inte att prova en månad om man känner för det tänker jag? Så sjukt hur kroppen funkar!
Och detta är absolut ingen tillrättavisning eller bevis för att "jag gjort rätt". Jag har skrivit det förr men jag är övertygad om att vi alla mamas to be här på FL kommer ha vår unge i famnen, det kan bara ta lite tid! (För oss tog det 14 månader, vet att det inte är jättelång tid men kändes som en evighet och mådde verkligen kasst i perioder)
Vad kul att läsa! Ja exakt så känner jag. Jag försöker ju slappna av och inte tänka och planera. Just nu känner jag att om det inte tagit sig denna månad heller, så vill jag lägga det här med barn på hyllan for ever... Jag kommer tappa hoppet totalt och jag vet det är fel, men jag orkar inte mer. Ser så många runt omkring på sociala medier som blir gravida men inte jag och jag känner avundsjukan blossa upp. Jag är ingen svartsjuk person igentligen, men just nu är jag så skör på det området :/
Grattis till ditt plus! :)
Jag förstår dig helt. Jag var ett vrak i typ fyra månader. Jag var arg, ledsen, orolig, avundsjuk. Har 4 kollegor som antingen fått barn eller blivit gravida och så får man pikar "när ska ni skaffa?" samt kompisar som gått ut med sin graviditet. Det är så fruktansvärt orättvist. Det tär. När vi fick veta av läkaren att vi båda är friska och fertila blev det också som "men vad är fel då?"
Jag tycker inte ni ska ge upp, men jag förstår dina känslor. Det kan vara bra att kanske "ge upp" lite mentalt - att man kanske på det sättet kan slappna av. Inte riktigt ge upp men försöka ändra mindset. Är supersvårt, tog ju mig typ 10 månader.
Jag önskar er all lycka till och det händer när det händer! Och jag vet att det är svårt att trösta någon i detta för det är en så personligt pågående process. Men vi är många som kämpar och kämpat.
Absolut, vi försöker men som en annan skrev, är lättare sagt än gjort :P
Nu igår fick jag förhöjd temp mellan 37,6- 38,0, ont i kroppen och svin trött .Idag är det normalt igen (37,0)
Det är bara att vänta nu.
När kan jag testa tro? ÄL+5 idag
Ja det är verkligen lättare sagt än gjort! Men huvudsaken är att du försöker :)
Ett test jag kan rekommendera är Abblo som mäter från 5ml istället för 25ml, med det kan du testa riktigt tidigt och det borde ge utslag. Men självklart är ju frågan om du är låghormonare eller om du prooducerar mycket HCG. 2st abblo kostar cirka 88:- på Apotea.se :) håll oss uppdaterade! <3
Jag har såna där"testa tidigt" från Babyplan att testa med. Dom mäter också från 5 ml tydligen. Tog ett igår men det var blankt. Har insett jag har kortare lutealfas än "normalt". Ligger på 11 dagar, så för mig är det ÄL+6 eller 7 idag lch BIM-4. Verkar va för tidigt att testa då, men vart lite besviken över minuset igår på stickan :/
Man får inte tidigare resultat för att man har kort lutealfas så det är inte alls konstigt att få ett negativt test nu.
Hej alla! Jag är kvar! Och verkar få ställa in mig på ett tredje försök. BIM igår, ingen mens men mensvärk sen imorse och ömma bröst så den kommer ju komma. Undrar varför det inte sätter sig? Har inte värst så hälsosam livsstil för jag har tänkt sådär "lev som vanligt tills du plussat" för att inte stressa upp mig. Är ju bara 25 år och pluggar, så alla mina vänner lever vanligt ungdomsliv, så jag festar på, både röker och dricker regelbundet men försöker typ äta lite nyttigare... Har börjat med multivitamin kvinna denna månad. Nånslags placeboeffekt kanske det har? Har tänkt att med tanke på min unga ålder så kommer inte mina vanor påverka mina fertilitetschanser men jag vet inte, kanske borde skärpa mig lite, eller?
Hur mycket i era livsvanor har ni ändrat sen ni började försöka? Era partners, har de ändrat någonting, slutat snusa etc?
Hej alla! Jag är kvar! Och verkar få ställa in mig på ett tredje försök. BIM igår, ingen mens men mensvärk sen imorse och ömma bröst så den kommer ju komma. Undrar varför det inte sätter sig? Har inte värst så hälsosam livsstil för jag har tänkt sådär "lev som vanligt tills du plussat" för att inte stressa upp mig. Är ju bara 25 år och pluggar, så alla mina vänner lever vanligt ungdomsliv, så jag festar på, både röker och dricker regelbundet men försöker typ äta lite nyttigare... Har börjat med multivitamin kvinna denna månad. Nånslags placeboeffekt kanske det har? Har tänkt att med tanke på min unga ålder så kommer inte mina vanor påverka mina fertilitetschanser men jag vet inte, kanske borde skärpa mig lite, eller?
Hur mycket i era livsvanor har ni ändrat sen ni började försöka? Era partners, har de ändrat någonting, slutat snusa etc?
Nu vill jag bara att tiden ska gå. Har beräknad mens om 7 dagar och kan knappt bärga mig att testa mig. Opererade bort en skiljevägg i livmodern som kan vara anledningen till alla mina missfall och detta är första försöket efter. Jag tycker mig redan känna symtom men tror det kan vara inbillning. Känner molande värk i mage och rygg samt stickningar i vänster sida. Är även lite illamående men det ska väl vara för tidigt? Hoppas verkligen på detta men även orolig att det igen ska bli ett missfall. Men ett steg i taget! :)