Nygift och otrogen

Jag använde uttrycket "dumpa aset" eftersom många kommenterar i denna typ av trådar så ensidigt, kategoriskt och onyanserat går ut på omedelbar och kompromisslös separation. Inte sällan används just det uttrycket.

Min fru var otrogen med den andre på ett planerat sätt. De träffades ju även innan jag såg dem hångla, vilket jag också skrivit. De hade först träffats på en konsert någon månad innan. Att hon inte blev gravid berodde inte på att de skyddade sig. Huruvida det var frågan om förälskelse eller inte vet jag inte. Hon förnekar det i vart fall. Hon var mer smickrad av att bli uppvaktad av en rockstar. Om hon blivit gravid och gjort abort hade det i princip inte förändrat något. Vi har inga gemensamma barn. Den biten hade vi båda bakom oss innan vi träffades. Att vi lyckats komma vidare beror på några viktiga faktorer. För det första visade min (blivande) fru genuin ånger. Hon kom till insikt om vilket sorts liv hon ville leva och med vem kan man säga. För det andra har jag fått jobba hårt med mig själv för att inte älta katastrofen i det oändliga. För det tredje och viktigaste har vi skapat ett gemensamt liv med total öppenhet sinsemellan som bygger på kärlek och respekt för varandrafaktiskt sett. Nån sorts förlåtelse i biblisk mening är inte heller möjlig. Jag har däremot lärt mig hantera känslorna och lyckats undvika hatiska känslor. Jag har heller aldrig dragit upp händelsen efter jag ältat klart. Inte ens när vi bråkat.

Detta blir mitt sista inlägg i denna tråd. Samtidigt vill jag önska TS lycka till. Oavsett vilken väg hon väljer.

Men gud. Vi förstår alla att det var jättejobbigt för dig. Men, det är absolut inte samma sak. Det var ju inte din fru, ni var inte gifta, hade inte varit ihop i många år, hade ni ens gemensamt boende? Ni hade inga barn, hon gjorde inte någon annan gravid, hon planerade inte otroheten under ert bröllop, hon verkar väl inte ens ha haft sex med någon annan? Det enda du tog upp var ju hångel. DET. GÅR. INTE. ATT. JÄMFÖRA. Punkt!

Jag skulle ju inte göra fler inlägg. Men känner att jag ändå måste.

Nej, jag har inte nånstans försökt jämföra mitt upplevda svek med det TS råkat ut för. Jag har till och med skrivit det ett par gånger i tidigare inlägg. Jag vill bara ge ett annat perspektiv.

Så till min frus otrohet:

Jo, vi bodde i gemensamt ägd villa sen några månader tillbaka och hade varit ett par några månader ytterligare. Ja, visst gick det fort. Men vi var 40+ båda två och tyckte vi var mogna nog. Vi hade ett hemmavarande tonårsbarn. Inte gemensamt dock. Vi hade planerat att gifta oss sommaren därpå, vilket vi också gjorde. Att de hade haft sex vid tidigare möten var uppenbart. Jag såg dem dock bara grovhångla. (kläderna var på väg av). Att min fru inte gjorde den andre mannen gravid behöver inte kommenteras. Att hon inte själv blev gravid var väl mest en tillfällighet, eller så kom han aldrig i henne. Jag vet faktiskt inte det. Ville inte veta detaljerna helt enkelt.

Men återigen, det är inte graden av otrohet som är poängen med mina inlägg. Jag har enbart haft som avsikt att ge ett lite mer nyanserat perspektiv på en otrohet. Inga beslut bör tas i affekt. Eftertanke och analys är inte så dumt.

Vad menas egentligen med ovan markerat?

Ni hade bott ihop i några mån. och varit ihop ytterligare några.

Deras ev. sex, hände det under eller innan ni startade er relation?

Den största utmaningen ni har är också det som kan bli ert fall.. Nämligen att kunna se bröllopskort, filmer och tänka minnen UTAN att förknippa det med hans otrohet. Trots allt fanns hon ju i hans tankar och hjärta just precis då. Det var då han ville ha henne som allra mest. Det kommer ni inte undan. Och det kommer vara elefanten i rummet för er.

Och det kommer därför att bli oerhört svårt att undvika bittra gräl framöver. När något går snett och ni blir osams om något så poppar det upp och ut kommer bittra ord som inte kan bli osagda. Det är en rejäl utmaning när ni tex väljer en kväll med alkohol att tankar och känslor poppar upp framåt nattkröken med lite drinkar i kroppen... Ni har ju liksom inte riktigt någon aning om hur ni i förväg kommer reagera en sån kväll när vinet gör er gråtmild och bara en blick från en kvinnlig vän kan få allt att explodera..

Ni har ett gigantiskt jobb i lång tid framöver... Med ett lika gigantiskt minfält att röra er på.

Min man har gjort precis likadant. Men jag har efter 10 kvinnor fick jag nog. Jag orkade inte oron varje gång han höll på med telefonen. Varje gång han gick ut. Jag blev ett psykfall nästan av alla känslor och ändå dum nog att förlåta då han verkade ångerfull och allt annat. Men jag önskar dig lycka till. Jag tror dock att det kommer krävas massa. Och skaffa inte fler barn innan du kan lita på honom till 100 %. Och låt omgivning få veta vad som hänt lättare att få stöd. Och han ska inte behöva få sin otrohet gömd

hur kan du säga att "det bara hände" när han gjort det flera gånger? 

Är han intelligensbefriad? Inte kan styra sina handlingar? Är han som ett litet barn på 2 år- eller VAD MENAR DU? 

Ja jag skriver med versaler för det man skriver verkar inte nå dig.