Fjäril kär skrev 2020-01-06 19:13:23 följande:
Jag har varit den otrogna. Jag har varit älskarinnan. Jag har blivit bedragen. Det är därför jag är lite hård i mina svar för jag känner till alla bortförklaringar och klyschor och alla nödlögner.
Ingen av de äktenskap jag varit inblandad i från olika håll har hållit. Inte heller de i min bekantskapskrets som råkat ut för otrohet har hållit.
Jag fick barn med en gift man (jag singel) han valde inte mig ändå men deras äktenskap blev aldrig mer sig likt. Under alla år stannade hon kvar enbart för att han inte skulle kunna välja mig och vårt barn. Tio år senare var hon själv otrogen mot honom och lämnade.
Min bästa kompis man var otrogen och fick barn med henne och struntade fullständigt i barnet. Min kompis förlät och de fick tvillingar något år senare. Ett par år efter det var han otrogen igen med en kollega och nu kastade han ut frun och tog skilsmässa och gifte sig med älskarinnan. Behöver jag säga hur bitter min kompis känner sig efteråt? Och hur dum hon känner sig.
Äktenskapsförord ska man alltid skriva just för att du aldrig vet när/hur/varför /om det tar slut och är en säkerhet för alla parter att en skilsmässa går rätt till. Titta bara på alla bittra och elaka vårdnadstvister som sker efter skilsmässor... Sånt undviker man genom att skriva papper på hur allt ska vara.
Jag uppskattar dina hårda svar och jag är tyvärr (egentligen) brutalt medveten om hans enorma svek. Jag hade uppmanat vänner att lämna någon som gjort som han men jag älskar honom så otroligt och vill tro på en gemensam framtid. Vill tro att det inte kommer ske igen men jag vet inte om det räcker...
Vi har valt att inte berätta för några och jag känner mig ensam, sviken och förnedrad. Inte känslor jag vill förknippa med honom...