Nygift och otrogen

Så du tror inte att det kommer vara jag och min man om 2 år? även om han inte är otrogen igen? det har ju trots allt gått flera månader sedan otroheten och än är jag kvar

Så kanske det är... jag har inte kunnat bli arg, bara ledsen. mannen jag älskar mest av allt gjorde något jag inte ens i min vildaste fantasti kunde tro han skulle göra och jag kan helt enkelt inte hantera det men jag vill heller inte ge upp det liv vi skapat, jag älskar ju det och jag älskar ju honom. 

Att vi har barn ihop gör så klart mycket, utan henne hade jag kanske resonerat helt annorlunda. Måste kärleken vara död? Kan inte det gå att se otrohet som en liten del och det ska väl inte få förstöra hela livet man planerat att leva tillsammans? Vissa hävdar ju tom att otrohet kan stärka förhållandet...

 

Jag märker ju min egna desperation. Nästan så jag blivit besatt och "mer kär" efter hans otrohet. Jag vill helt plötsligt heta hans efternamn, föda hans barn osv..

jag stannar ju inte enbart för att hon gjorde abort men hade hon fått hans barn hade det ju inte gått att dölja längre, även om han inte ville ha barnet.

men du skriver det ju själv, han hade en drift som han där och då inte kunde kontrollera. Hon var väl spännande eller nåt, medan jag var tråkig och inte ville ha sex eller nåt... 

Så du tror inte att det kommer vara jag och min man om 2 år? även om han inte är otrogen igen? det har ju trots allt gått flera månader sedan otroheten och än är jag kvar

Men han hade inga problem att riskera att ge upp allt för sin älskarinna....

Skaffa inte barn med honom. Det är största risken att han faktiskt söker någon annan igen när du inte längre är tillgänglig. När vardagen åter blir trist och du är upptagen med barn och kanske motar undan honom.

Det var ju trots allt just därför han var otrogen från början..

Jag har känt precis som du under alla år. Innan jag berättade för någon i min närhet så mådde jag avskyvärt men mådde bättre när jag fick berätta för någon i min närhet. Jag har varit dum och gå på alla ursäkter, allt han sagt. Sista året kan jag inte ha sex utan att fundera på vart hans tankar är, så fort jag är ensam spelas allt upp. Hur det är kört för er eller inte vet jag inte. Men efter mina 13 år i äktenskap och många lögner så tror jag att det är svårt att få någon att sluta vara otrogen

Dessutom har jag känt under alla år att det måste vara mig det är fel på. Och gå med den känslan är inte nyttig. Jag har insett att jag hellre lever ensam med mina barn än med en man som fick mig att känna som om jag inte dög och all oro.

Frågan är, är du redo att verkligen släppa allt? Kan du gå vidare och aldrig tänka på det som hänt? Innan du kan det så skaffa inte fler barn. Kanske skaffa egen bostad och se hur mycket han kämpar för att få dig tillbaka då.

Hur kommer du må om du går vidare med honom och det händer igen?

Rättelse: du älskar det liv du trodde att ni byggt upp. Jag försöker inte vara elak men jag har varit den otrogna, älskarinnan och den bedragna. Olika förhållanden och olika män. Tro inte att ert förhållande är hans prio 1. Gå vidare och slipp krossat hjärta igen.

Jag tror du låter dina känslor ta över och dina instinkter att försvara det som är ditt. Du vill markera ditt revir genom att ha fler av hans barn, ta hans efternamn etc. Det märks att det som sägs i denna tråden rinner av dig helt så vet inte varför du fortsätter svara i tråden.

Jag vill åtminstone att du ska fundera på att tillfälligt separera, bo hos familj eller nån vän under en tid. Du verkar behöva distans, för ditt sätt att tänka på är inte hälsosamt och kanske om du skapar avstånd kanske du börjar lyssna din hjärna lite mer än ditt hjärta.

För sanningen är atr du förtjänar bättre, att han inte kunde kontrollera sig när ni nyss gift er tyder på dålig självkontroll, osäkerhet och omognad. Men jag vet att sannolikt spelar det jag skriver ingen roll men jag hoppas för din skull att det kanske skulle hjälpa.