Tussilago123

Äldre 13 Oct 12:20

232 svar

Känner mig trängd av bonusbarnet

Behöver verkligen rådgivning.

Bor tillsammans med min sambo och varannan torsdag - söndag har vi hans son.
Vi bor i min lägenhet och där har vi även sambons hund som han hade innan vi blev tillsammans.

Vårt förhållande är hyfsat färskt, vi blev tillsammans i januari och blev sambos i juni/juli. Jag har hela tiden haft inställningen att hans son inte kommer vara något problem, jag har själv inga barn men är väldigt glad för barn och har en lillebror i samma ålder som mitt bonusbarn.
Jag har en tendens att bli avgudad av kompisars barn och jag avgudar dom tillbaka lika mycket, ställer gärna upp som barnvakt om dom behöver komma ifrån lite och så vidare.

Därför kände jag att fan, detta kommer inte bli några som helst problem, snarare mysigt.

Men nu har allt vänt. Jag vill inte att min sambo ska prata om sin son när vi är själva, jag går och irriterar upp mig dagarna innan vi ska hämta sonen, jag stänger in mig 100% när sonen är där och blir lite gladare samma dag som vi ska lämna honom, för då vet jag att vi ska få vara själva.
Hans son är egentligen inte speciellt krävande men extremt uppmärksamhetssökande, jag och min sambo får inte sitta bredvid varandra i soffan utan sonen måste sitta imellan, vi får inte ligga bredvid varandra i sängen utan sonen måste ligga mellan oss. Vi får inte kramas får då pratar sonen på som bara den och ropar efter pappa. Sitter vi i bilen och pratar ber sonen oss vara tysta för det gör ont i hans öron, men han själv kan prata hur mycket som helst. Och jag blir så fruktansvärt irriterad.
I början tog min sambo inte ansvar för detta, men vi pratar väldigt mycket och han lyssnar på vad jag säger. Min sambo har erkänt att han har svårt att säga till sonen då han inte vill riskera att sonen inte ska vilja vara hos oss mer. Men det har absolut blivit bättre.

Jag känner inte igen mig själv för jag brukar vara så glad för barn och jag har så dåligt samvete för jag förstår ju att sonen känner av att jag är irriterad, och det har jag egentligen ingen rätt att vara för han är bara ett barn.
Jag själv har växt upp utan pappa och vet hur viktigt det är att man som bonusförälder är välkomnande mot partnerns barn och så vidare.

Men jag kan verkligen inte lösa det och jag kommer inte underfund med mina negativa och irriterade tankar.

Just nu känner jag att jag aldrig kommer komma överens med barnet och det krossar mitt hjärta att se sonen dra sig längre och längre bort från mig, och jag vet ju att det är mitt fel.

Hur gör man????? Hjälp

pyssel

Äldre 16 Oct 21:41

#181

Anonym (Sanna) skrev 2019-10-16 21:31:06 följande:

Nej, det lär jag inte behöva.

Du gjorde just det.

#inteensamaldrigglömd

Anonym (Sanna)

Äldre 16 Oct 21:49

#182

pyssel skrev 2019-10-16 21:41:13 följande:

Du gjorde just det.

Jag tror du överlever.

pyssel

Äldre 16 Oct 21:59

#183

Anonym (Sanna) skrev 2019-10-16 21:49:37 följande:

Jag tror du överlever.

Ja falska påståenden om att "göra slut" överlever jag, synd bara att de fyller fu ktionen att elda på de svåra känslorna TS har gentemot 3-åringen.Att du låter ditt eget agg, eller bara okunskap, fungera som välmenta råd till en frustrerad tjej på 22, är som att råda någon som fryser att kissa i brallan. Du skadar mer än du gör nytta. Klart det känns skönt för TS att bli bekräftad i sin fokus att ungen härskar och killen kryper. Konstruktivt, du.

#inteensamaldrigglömd

Anonym (Sanna)

Äldre 16 Oct 22:06

#184

pyssel skrev 2019-10-16 21:59:43 följande:

Ja falska påståenden om att "göra slut" överlever jag, synd bara att de fyller fu ktionen att elda på de svåra känslorna TS har gentemot 3-åringen.Att du låter ditt eget agg, eller bara okunskap, fungera som välmenta råd till en frustrerad tjej på 22, är som att råda någon som fryser att kissa i brallan. Du skadar mer än du gör nytta. Klart det känns skönt för TS att bli bekräftad i sin fokus att ungen härskar och killen kryper. Konstruktivt, du.

Har jag rådit någon som fryser att kissa i brallan?

Känner du att du har full koll på läget? Fullständig insyn? Vem tänker du på när du läser ts? Din egen historia? Någon du känner? Vad läser du in?

möjligt

Äldre 16 Oct 22:25

#185

pyssel skrev 2019-10-16 20:32:15 följande:

Pappan är ju gränslös i grunden, i alla fall i de förutsättningar han nu skapat för sitt barn. Så klart det inte går att korrigera konsekvenser som ett barns missnöje och oro på det sättet ni föreslår. Dessutom helt orimlig situation för en ung människa som TS, vars lgh tas i anspråk och vars oerfarenhet och "styvstatus" krånglar till det ännu mer. Den största björntjänst han gör sitt barn är inte "låt gå", utan hans boendesituation. Han låter så fruktansvärt självisk och omogen så det förvånar ju inte att han fått TS att gå med på att det är onödigt med ett eget boende. Även om det är TS som i förälskelse och ekonomisk omtanke föreslagit det, bär han det största ansvaret för att det blivit så här.

Men bara för att det finns annan problematik också så innebär det inte att man ska sluta med gränssättningen.

Man behöver jobba parallellt både med att förstå varför och försöka möta varför men också sätta gränser kring faktiska beteendet. Nej det räcker inte med en gång Och nej en treåring behöver att man säger till upprepade gånger och lugnt och sansat men gränser måste sättas.

Det finns gott om barn som är vana att få lite som de vill för att de vuxna duckar för konflikterna och bråken ska blir, borde inte alls vara konstigt om det är vanligare då föräldrarna är separerade. Dels för att man har mindre tid med sitt barn och inte vill bråka hela tiden, dels för att man vill att barnet ska vilja vara hos en och inte plötsligt vilja vara hos bara den andre föräldern och dels för att man kanske är rädd för att den andre föräldern ska explodera och tycka man är för hård om denne själv vägrar sätta gränser för barnet.

Sedan att boendesituationen är ett extremt oansvarigt val från pappans sida är helt sant men det finns gott om barn som är ouppfostrade helt utan sådana omständigheter och vi har ingen aning om alla dessa beteenden kommit nu eller om de endast eskalerats av att barnet hamnat i en jobbig och utsatt situation.

möjligt

Äldre 16 Oct 22:37

#186

pyssel skrev 2019-10-16 21:59:43 följande:

Ja falska påståenden om att "göra slut" överlever jag, synd bara att de fyller fu ktionen att elda på de svåra känslorna TS har gentemot 3-åringen.Att du låter ditt eget agg, eller bara okunskap, fungera som välmenta råd till en frustrerad tjej på 22, är som att råda någon som fryser att kissa i brallan. Du skadar mer än du gör nytta. Klart det känns skönt för TS att bli bekräftad i sin fokus att ungen härskar och killen kryper. Konstruktivt, du.

Om vi tar ett av exemplen TS gett.

De sitter i bilen.

Efter att 3 åringen fått höra sin låt 5 ggr så byter pappan musik. 3 åringen börjar då skrika tills pappan återgår till att endast spela 3 åringens musik. 3 åringen kräver hela tiden att volymen på denna musik höjs vilket pappan verkar efterlyda tills bilen förvandlats till ett diskotek.

Utöver detta så har 3 åringen mer eller mindre förbjudit TS och mannen att yttra ett ord till varandra och om de bryter mot de börjar 3 åringen genast skrika vilt tills hans regel om tystnad mellan de vuxna åter följs, vilket pappan går med på.

Hur menar du att det skulle vara att kissa i byxorna om pappan faktiskt växte upp och satte lite gränser för vad barnet får och inte får bestämma?

Sen att han samtidigt behöver fokusera på grundproblemen med boende, trygghet, barnet som känner sig undanskuffat etc etc är inte borttaget för det.

Menar du att barn som har det bra aldrig testar gränser? Att barn som har det bra aldrig kommer att behöva ta ett nej trots deras högljudda protester?

Sen har det inget alls att göra med aggressivitet eller att ryta ifrån och framförallt är det inte TS uppgift utan pappans

pyssel

Äldre 16 Oct 22:50

#187

Anonym (Sanna) skrev 2019-10-16 22:06:44 följande:

1. Har jag rådit någon som fryser att kissa i brallan? 2. Känner du att du har full koll på läget? 3. Fullständig insyn? 4. Vem tänker du på när du läser ts? Din egen historia? Någon du känner? 5.Vad läser du in?

1. Ja, det har du. För på sikt är det en del bedrövliga råd. På väldigt kort sikt, skön bekräftelse. Och då menar jag inte att det är fel att bekräfta känslorna, vilket TS behöver, utan bekräftelsen du ger åt den felaktiga problembeskrivningen och lösningen.

2. Nej, jag känner inte, jag VET, att jag har koll på det som felar av det mest väsentliga. Halva tråden vet samma sak. Hur klen pappan ev är i sin fostran är förstås inte oväsentligt för en bonusfamilj, men är INTE pudelns kärna här.

3. Informationen är alldeles tillräcklig. Jag har inte dina anspråk på fullständig insyn för självklara råd baserade på evidens och beprövad erfarenhet.

4. TS, förstås. Är du så nyfiken har jag bonushistorier från ung vuxen ålder, lite yngre än TS, men ingen bitter sådan som blir väsentlig för att bekräfta att ungen antingen ska fostras mer eller laissez-faire.

5. Jag LÄSER, svart på vitt, att TS är frustrerad - inte konstigt - och att barnet inte har en bra situation och har ett beteende som ges felaktiga förklaringar och lösningar.

När tänker du själv lyfta dig över dina egna bonusmammakänslor och resonera utifrån både utvecklingspsykologi och vad som är bästa lösningen?

#inteensamaldrigglömd

pyssel

Äldre 16 Oct 22:59

#188

@anonym (möjligt)

Tryck på ?visa endast?. Återkom sedan om du vill att jag förklarar annorlunda. Vid en snabb titt hittar jag svaren på alla dina frågor. Blir så rörigt om jag ska behöva dementera varannan ?menar du att..? och även repetera svaret på varannan fråga.

#inteensamaldrigglömd

Anonym (Sanna)

Äldre 16 Oct 23:07

#189

pyssel skrev 2019-10-16 22:50:27 följande:

1. Ja, det har du. För på sikt är det en del bedrövliga råd. På väldigt kort sikt, skön bekräftelse. Och då menar jag inte att det är fel att bekräfta känslorna, vilket TS behöver, utan bekräftelsen du ger åt den felaktiga problembeskrivningen och lösningen.

2. Nej, jag känner inte, jag VET, att jag har koll på det som felar av det mest väsentliga. Halva tråden vet samma sak. Hur klen pappan ev är i sin fostran är förstås inte oväsentligt för en bonusfamilj, men är INTE pudelns kärna här.

3. Informationen är alldeles tillräcklig. Jag har inte dina anspråk på fullständig insyn för självklara råd baserade på evidens och beprövad erfarenhet.

4. TS, förstås. Är du så nyfiken har jag bonushistorier från ung vuxen ålder, lite yngre än TS, men ingen bitter sådan som blir väsentlig för att bekräfta att ungen antingen ska fostras mer eller laissez-faire.

5. Jag LÄSER, svart på vitt, att TS är frustrerad - inte konstigt - och att barnet inte har en bra situation och har ett beteende som ges felaktiga förklaringar och lösningar.

När tänker du själv lyfta dig över dina egna bonusmammakänslor och resonera utifrån både utvecklingspsykologi och vad som är bästa lösningen?

Om du verkligen vill hjälpa, och inte bara söker tillfällig uppskattning av andra som råkar läsa och uppskatta just dina inlägg, så kan du ju hellre berätta mer om den där erfarenheten du har, när du var yngre än ts.

möjligt

Äldre 16 Oct 23:16

#190

pyssel skrev 2019-10-16 22:59:19 följande:

@anonym (möjligt)

Tryck på ?visa endast?. Återkom sedan om du vill att jag förklarar annorlunda. Vid en snabb titt hittar jag svaren på alla dina frågor. Blir så rörigt om jag ska behöva dementera varannan ?menar du att..? och även repetera svaret på varannan fråga.

Jag förstår inte varför du märker mig anonym?

Jag har läst allt i tråden redan och anser fortfarande att problemet har två bitar. Det första är att barnet känner sig hotat och territorisk gentemot TS för att TS och pappan inte tänkt sig för utan satt honom i en jobbig situation där han känner sig utkonkurrerad och trängd. När de sedan inte respekterat hans försök att visa detta och backa och ge honom tid så har det eskalerat.

Det är en bit.

Den andra biten verkar vara att pappan har noll gränssättning för sitt barn och inte markerar när barnet går òver gränser vilket absolut inte heller hjälper situationen. Hurvida denna brist på gränssättning uppstått nu vet vi inte men det låter mellan raderna som att barnet växt upp i en liknande anda.

Jag uppfattar det som att du går i hård clinch med alla som påtalar den andra halvan i detta. Och kallar det bland annat bittert och bedrövligt när gränssättning nämns. Så jag upplever inte att du varit tydlig, tycker du att man aldrig ska säga till barn? Dvs. inte gorma utan påtala när de gör något olämpligt och kortigera och förklara hur man bör göra istället.

Känner mig trängd av bonusbarnet

INNEHÅLL