BF Juni 2020
Plussade idag och fann ingen sådan grupp, så jag startar en.
Grattis till er alla!
Plussade idag och fann ingen sådan grupp, så jag startar en.
Grattis till er alla!
Plussade idag och fann ingen sådan grupp, så jag startar en.
Grattis till er alla!
Hej Ennie! Jag har gjort en ansökan till en Facebook-grupp som heter BF juni 2020? Är det er?
Går också med i klubben angående spökveckor. Den här veckan har jag i princip glömt bort att jag är gravid, bortsett från kanske ett par minuter per dag. Har börjat dricka kaffe igen i princip som vanligt, är rätt pigg och kan äta det mesta. Känner bara lite avsmak ibland. Brösten verkar inte växa, ömmar bara lite. Magen känns inte särskilt svullen heller.. Har så svårt att föreställa mig att jag verkligen är i trettonde veckan. Alltid trott att det skulle kännas så mycket mer vid det här laget.
Men på måndag morgon får jag äntligen veta svaret på hur det står till därinne. Just nu är det väl med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det, har föreställt mig massor med scenarion. Det jobbigaste är förstås MA, men får också upp mindre realistiska tankar som att de typ ska säga "Tyvärr, du har aldrig varit gravid. Det är bara din mens som försvunnit" eller "Hmm, vi är osäkra om fostret lever. Vi kan boka in ett nytt UL om en månad så får vi se".
Angående katastroftankar så har jag också haft en hel del såna under hela graviditeten. Har vissa stunder panik över att jag ska ha råkat döda fostret genom att göra något fel. Typ fått i mig någon bakterie, stressat för mycket, ansträngt mig för hårt fysiskt, legat på något konstigt sätt i sömnen, sovit alldeles för varmt osv osv..
Nåja, bara att stå ut den här helgen så får jag ju veta :)
Går också med i klubben angående spökveckor. Den här veckan har jag i princip glömt bort att jag är gravid, bortsett från kanske ett par minuter per dag. Har börjat dricka kaffe igen i princip som vanligt, är rätt pigg och kan äta det mesta. Känner bara lite avsmak ibland. Brösten verkar inte växa, ömmar bara lite. Magen känns inte särskilt svullen heller.. Har så svårt att föreställa mig att jag verkligen är i trettonde veckan. Alltid trott att det skulle kännas så mycket mer vid det här laget.
Men på måndag morgon får jag äntligen veta svaret på hur det står till därinne. Just nu är det väl med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det, har föreställt mig massor med scenarion. Det jobbigaste är förstås MA, men får också upp mindre realistiska tankar som att de typ ska säga "Tyvärr, du har aldrig varit gravid. Det är bara din mens som försvunnit" eller "Hmm, vi är osäkra om fostret lever. Vi kan boka in ett nytt UL om en månad så får vi se".
Angående katastroftankar så har jag också haft en hel del såna under hela graviditeten. Har vissa stunder panik över att jag ska ha råkat döda fostret genom att göra något fel. Typ fått i mig någon bakterie, stressat för mycket, ansträngt mig för hårt fysiskt, legat på något konstigt sätt i sömnen, sovit alldeles för varmt osv osv..
Nåja, bara att stå ut den här helgen så får jag ju veta :)
Vi ska också på ultraljud (KUB) på måndag! Känner verkligen igen mig i allt du skriver om katastroftankar!! Lycka till!
Nej, det är inte vår grupp. Den vi har är helt hemlig och går inte att söka på.
Om du vill bli tillagd så skicka ett meddelande och adda mig på fb, så fixar jag det.
Mitt namn är Jennie Lilja, och jag har 4 av mina kids som omslagsbild.
Nej, det är inte vår grupp. Den vi har är helt hemlig och går inte att söka på.
Om du vill bli tillagd så skicka ett meddelande och adda mig på fb, så fixar jag det.
Mitt namn är Jennie Lilja, och jag har 4 av mina kids som omslagsbild.
Men va konstigt, hittar inte dig... Har sökt på Jennie Lilja, och hittade fler än jag trodde, till och med en som kallade sig Enniie... Men inga kids på bilden :-/
Enniie, kolla gärna dina meddelanden på FB, vet inte om jag skickade till rätt :)
Första ultraljudet avklarat imorse och på skärmen syntes en sprattlande liten varelse med ett tickande hjärta! :) Kunde knappt tro det. Med alla svaga och försvinnande symptom samt tre småblödningar, hade jag ju förberett mig på ett eventuellt dåligt besked. Men nu känns det som att jag äntligen kan andas ut lite och känna att jag faktiskt är gravid på riktigt. Nu ska jag försöka njuta av att jag mår ganska bra och försöka våga att blicka framåt :)