Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader

Jag har själv försökt bli gravid med min partner i 15 månader. Jag har en 8 årig son sedan tidigare från ett annat förhållande men kroppen har ju ändrats på dessa år så kan vara vem som av oss som det beror på. Jag är 31 och min partner 42.

Jag är gärna med i denna tråd också.

Jag och sambon har försökt sedan december-18. Jag är 29 år och sambon är ganska mycket äldre än mig, han har två "vuxna" barn sedan tidigare.

Jag använder inga äl test eller så för det gör mig stressad mentalt. Jag har koll på ägglossningen och antecknar. Och cykeln är regelbunden allt går enligt kalendern. Men fortfarande inget plus:(

Alltså om man bara hade VETAT att man kommer få barn så hade jag varit lugn, samtidigt som jag inte vill/vågar ta tag i utredning för då kanske alla drömmar krossas?! Så svårt.

Precis så känner jag också. Och tänk om Man skulle få veta att det är mannen det är fel på, Hur skulle man reagera då. Det jobbiga är också att prata om att man försöker verkar lite tabu, det verkar vara en så självklar sak. Speciellt i min familj, där min syster har 6 barn, ett utav dom är planerade. Svårt att inte känna avundsjuka och bitterhet.

Fast nästan hellre att det är mannen det är fel på känner jag???? för det känns lättare att ?åtgärda? med ivf osv men jag är inte så insatt i det.

Vi har valt att inte berätta för någon än för jag orkar inte få frågan sen hela tiden, eller behöva höra av mig till alla hela tiden ?nej det blev inget barn denna månad heller?. Det är ju en stor sorg för oss och det är ingen sorg vi vill lämpa över på andra också.

Ja, Det har du nog rätt i. Oavsett hoppas jag att allt är ok bara att det tar tid.

Nej, Men ibland är det tungt att inte kunna prata med någon om hur det är. Eller att inte så många förstår hur jobbigt det kan vara när det inte är en självklarhet att bli gravid så fort man börjar försöka. Eller hur jobbigt det kan vara att sitta och försöka le och vara såå intresserad av att höra om andras graviditeter eller se bilder på deras små barn osv.

Jag håller helt med dig! Det är nu två veckor kvar till ÄL... så segt alltså.

PS. Vet inte varför det kom massor av frågetecken i mitt svar ????

Jaa, det går såå långsamt. Hur engagerad är din man i det hela, alltså lyssnar han på allt om äl och dagar hit och dit och symtom och allt som det här innebär?  Eller delar du det nödvändigaste med honom om hur viktigt det är med mys Just dom dagarna?
Att det blir en massa frågetecken beror på om du skriver på mobilen och använder såna här

Oj, det är lång tid. Ni har inte tänkt att söka hjälp, eller har ni redan gjort det?
Ibland undrar man ju vad som är "fel" eller om det bara inte är meningen just nu, utan att det faktiskt kommer när det kommer (som mannen min tjatar om) 

Använder du något äl stickor, tillskott eller liknande? 

Hej! När ni försökt mer än ett år så kan man göra en fertilitetsutredning. OM man vill förstås. Är själv i sitsen att ha försökt snart 2 år med vissa uppehåll. Gjort ett ivf försök som gick åt skogen. De har inte hittat något som helst fel på oss. Så jävla frustrerande. Det jag vill säga är att det kan lugna en lite att påbörja utredning. Då känns det som man faktiskt gör något. Sedan är det inte ovanligt att det tar 1 år att bli gravid. Men vad hjälper det när det enda man vill är att bli gravid! Lycka till!