Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader

Precis så känner jag också. Och tänk om Man skulle få veta att det är mannen det är fel på, Hur skulle man reagera då. Det jobbiga är också att prata om att man försöker verkar lite tabu, det verkar vara en så självklar sak. Speciellt i min familj, där min syster har 6 barn, ett utav dom är planerade. Svårt att inte känna avundsjuka och bitterhet.

Ja, Det har du nog rätt i. Oavsett hoppas jag att allt är ok bara att det tar tid.

Nej, Men ibland är det tungt att inte kunna prata med någon om hur det är. Eller att inte så många förstår hur jobbigt det kan vara när det inte är en självklarhet att bli gravid så fort man börjar försöka. Eller hur jobbigt det kan vara att sitta och försöka le och vara såå intresserad av att höra om andras graviditeter eller se bilder på deras små barn osv.

Jag hoppar in här, känner såå igen mig i allt ni skriver. Vi har försökt sen i dec -18. Min fästman är 29 och jag 26. Jag var inställd på att det skulle gå snabbt att bli gravid. Min bästa kompis blev gravid av misstag på ett enda ligg... livet är orättvist!

Vi har inte berättat om våra barnplaner. Får höra ganska mycket tjat från omgivningen, särskilt nu när vi köpt gård oså tycker folk att det är dags för barn. Om de bara visste! Min fästman pratade lite om det med hans systers sambo för ett tag sen. De har en ettåring nu och hade också svårt att bli gravida så de förstår.

Denna månaden blir tredje med ÄLtest och rosenrot, andra med bidrottningsgelé och sen provar vi även första gången bisolvon denna gången. Har ni testat några huskurer?

Hej alla!

Hoppas det är okej att jag skriver här. Har försökt med min nuvarande sambo i ett år, har aldrig använt skydd. Har en sjukdom som kan göra det svårare att bli gravid, men inget bekräftat. Han har två barn sen innan så det känns ju som att det är mig det är fel på i sådana fall... och det är tyvärr något jag tänker på ofta. Min mens äroch oregelbunden så har ingen aning när jag har ägglossning. Har köpt fertilitetsmonitor men hann knappt börja använda den innan mensen fuckades upp igen. Ska på utredning i augusti, vilket känns jättejobbigt (men ändå skönt). Är jätteorolig för att de ska säga att jag inte kan få barn överhuvudtaget!! Till råga på allt har jag ont vid sex så kan inte ha sex när som helst eller var som helst även om jag vetat när äl är. Senaste mensen kom 4 maj, men så här har det varit innan så tror knappast att jag är gravid. Drygt att vänta på mensen ändå, ännu drygare nu... vill inte ta ett gravtest, blir så ledsen då.

Ingen som har det som jag?? Känner mig ganska ensam

/Kittie

Har rosenrot positiv effekt för att öka chansen att bli gravid?

Hej, ja tänker jag hoppar in i denna tråden och kanske får lite stöd och svar i mina funderingar. Vi har försökt med första barnet i 8-9mån. I juni var jag på cellprovtagning. Jag fick tiden via egenremiss och hade då skrivit att det rörde sig om cellprovtagning och att jag försöker bli gravid. Jag har aldrig tidigare pratat med någon om att försöka att bli gravid etc. Och det enda man hör att man ska söka hjälp efter ett år. Men jag är 31 nu... Och känner mig otålig. Likt många andra i denna tråden har jag inte heller blivit gravid, inte råkat, inget missfall, ingenting, så därför känner jag mig osäker på om jag ens kan bli gravid eller om jag har komplikationer som gör det svårt.

Hos barnmorskan blev det bara cellprovtagning, inget samtal om försök att bli gravid eller råd. Jag sa att tiden även gällde för att vi försöker. Hon sa bara att det kan ta ett år och det är bara att fortsätta försöka. Kände mig avhuggen och visste inte vad jag skulle fråga eller säga eftersom hon uppenbarligen tyckte samtalet var överflödigt. Så nu undrar jag samma som dig Pepsin:

Finns det några undersökningar man kan be om redan nu? T.ex. ultraljudsundersökning av äggstockar eller några prover.