Tack för fina ord även från dig<3 Så skönt med er tjejer som förstår och vet att det inte går att undvika reaktionen! Idag är jag starkare och har fullt fokus framåt!
Hur går det för er?:)
Idag gjorde jag äggledarspolning, vilket gjorde skitont men allt såg bra ut, fritt flöde genom äggledarna :) Det konstiga var att läkaren sa: de ser ut som du har haft ägglossning. Jag måste haft ägglossning väldigt tidigt isf, jag är ju bara på cd8 idag. Det ska bli spännande å se om jag får mens om typ två veckor då!
Nu får vi vänta till januari, då sambon ska göra nytt spermaprov å därefter hör läkaren av sig till oss.
Jaså? Vet de varför det är stopp i ena? Kan man fixa det?
Jag har oxå hört att man kan ha äl två ggr, men väldigt ovanligt.
8 månader är inte så mycket och ni har fortfarande väldigt god chans. Förmoda tog det ungefär 2år båda gångerna, väldigt slitsamt på äktenskapet.
Det är nog du som läser in det så för att du tycker om att klaga och lägga dig i.
Det var menat som en uppmuntran att det nog kommer att lösa sig.
Vi når snart åtta månader och jag håller på att bli ett känslomässigt vrak. Är ledsen, funderar om nåt är fel, vad vi gör för fel, känner mig misslyckad m.m. Tänker på detta konstant. Gråter till och från när det är som tuffast. Skulle vilja påstå att jag t.om tappat en del livsglädje.
Fyfan vad tufft det är och vad vi alla kämpar! Jag är övertygad om att vi en dag kommer få våra efterlängtade barn. Oberoende hur vägen dit kommer att se ut. Men det är ett mörker i perioder :(
Jag hoppas att jag lyckas hitta någon balans mitt i detta, som det varit nu har det bara blivit värre efter varje månad. Har läst igenom ganska mycket i forumtråden men inte allt. Ni har börjat med utredning?
Vi ska faktiskt skicka in ett hälsoformulär, så görs det i vårt landsting, eftersom jag hört att man kan få vänta...
Har precis som många i denna tråd aldrig varit gravid, jag och min sambo har inte haft preventivmedel på 2 år. Har dock kört med NC, i början på prevent. Blir skönt att reda ut om något är fel.
Tack för svar!
Känner ni er bättre nu när vi vet vad man kan/måste göra och hur situationen ser ut? Det som jag är mest rädd för är just detta att jag ska totalt ge upp när jag ska få veta att det ska vara riktigt svårt att få barn för mig.
Okej det SJUKASTE har hänt!!!! Har precis PLUSSAT!! Jag är GRAVID!!!!! Helt galet. Efter 15 månaders försök, i princip utdömda efter vår utredning och ivf planerad i januari. Så fruktansvärt glad och chockad på samma gång.
Skulle egentligen vänta några dagar till med att testa men eftersom jag fick så starka känslor idag att jag var gravid och att jag hade nidblödning i måndags och ingen mens i fredags tog jag ett billigt test. Nu får jag verkligen hoppas att det blir kvar... <3 ska ringa reproduktionscentrum imorgon och boka tidigt ultraljud i vecka 7. Vecka 5 nu.
Stort lycka till till er andra! Jag hänger kvar i tråden för tycker den är så bra och peppig! <3
Tack så mycket! <3 det känns verkligen HELT overkligt och som världens lyckoträff. Enda min man gjort som skillnad efter hans dåliga spermaprov var folsyra och zink varje dag samt inte druckit proteinpulver! Han ska ändå ta om sitt spermaprov som planerat i december så kan återkomma hur det går med det. Om zink mm verkar ha hjälpt.
Massor av lycka till till er andra <3 Ni/vi är riktiga kämpar!! Kram
Hej hej hur står det till med er?
Min sambo gjorde spermaprov som han så länge vägrade göra och resultatet var inte såpass dåligt han förväntade sig det skulle vara (men ändå inte så glädjande men vi skyller på åldern...). Även om han blev lite depp så har vi nått ett litet genombrott i det hela tror jag, Imorgon skall jag på blodprov och kanske efter det så blir det dags att vi ordnar ansökan till utredningen. Det hoppas jag i alla fall!! Vi är båda trötta med allt detta tror jag...
Men tillslut så blev jag jätteglad igen för jag läste Pepsins besked en gång till!! Återkom gärna med resultatet på spermaprov, jag är nyfiken!:)
Stortstort grattis till Pepsin, så underbart för er!!
Jag undrar om någon kan hjälpa mig med vart jag ska söka hjälp. Är inte alls van vid sjukvården och känner mig helt lost på vad allt betyder när jag läser 1177... Vi bor i Kalmar län, det jag har läst mig till då är att det är Reproduktionscentrum i Linköping som vi tillhör. Stämmer det? Kan man ringa direkt till dem?
Nu har även vi varit på vårt första möte på RMC. Jag blev besviken på bemötandet, kanske var det bara jag som är för känslig men även sambon tyckte att sköterskan uppträdde som att hon satt där på rutin och lyssnade och verkade trött på sitt jobb.
Min sambo är ju av den som inte vill prata om den här situationen och jag försökte att få lite råd hur jag kan hantera det, men hon lyssnade inte alls på det utan påpekade bara flera gånger då att jag måste sluta träna så många timmar och jag behöver gå upp i vikt. Jag tränar absolut inte för mycket och jag är Inte för smal! Det kändes mest som att hon hade fördomar mot oss och undrade vad vi gjorde där. Hade även skyhögt blodtryck, som hon blev helt förskräckt över, vilket kunde bero på att vi hade tränat på förmiddagen, jag var arg och irriterad över en konflikt med en lärare och nervös inför mötet, hur skulle jag kunnat få annat än hög blodtryck då, dessutom när jag bara kände mig dum att sitta där.
Men ialf fick jag lämna blodprov och vi har bokat tid för spermaprov, efter det ska jag boka tid för spolning av äggledare, tyvärr kommer det bli typ i mitten av Januari så det blir låång väntan..Nu har jag gnällt av mig lite, igen
Ja, det kändes lite tråkigt, men i fortsättningen var det läkarna vi skulle få prata med så jag hoppas att de är trevligare. Och så skönt att vara igång och ha lite delmål som kan ge svar.
Haha lite komiskt, hon skulle prata om sex, men hon använde inte ordet att ha sex utan sa "när ni är tillsammans",eller "det räcker att ni är med varandra varannan eller var tredje dag", eeh, tog en stund innan jag fattade vad hon menade, alltså vaddå ja vi är tillsammans varje dag?^^, och har varit det i 6 år. Hahaha va fan prata klarspråk:D
Kram
Hjälp ni som är så kloka! Min mens är sen... skulle kommit på cd 28 i måndags den 16e. Är alltid sjukt punktlig o kommer på morgonen varje gång. Men denna gången kom inget. Är nu på BIM+3 o mensen lyser fortfarande med sin frånvaro. Har testat negativt med graviditetstest. Vad ska jag tro? Någon som varit med om liknanade? Så typiskt att detta händer precis när vi sökt hjälp...
Jag tyckte spolningen gick superbra för vår del! Trots att jag har stopp i ena äggledaren. Enda obehagliga var när de satte in själva slangen men det var obehagligt, inte smärtsamt :) Vi gjorde spolningen i början av oktober, mensen efter var min sista innan plusset. Har läst att för en del behövs bara en spolning för att det ska sätta fart, vet inte om det stämmer men för oss stämde det ju :) håller verkligen tummen för er! <3
Äntligen har vi fått en tid igen för sista besöket i utredningen:)) Blev ju inställd pga corona, men nu börjar de kalla alla på väntelistan igen! Hade dock önskat ett plus istället, men såhär efter 19 försök känns det hopplöst och en lättnad med hjälp igen!:)
Hur går det för er andra kämpar? <3
Tack, ska försöka tänka positivt:)
Hur går det för dig?? När är det dags?:))
Hej igen tråden! Jag tänker ganska ofta på den här tråden även om det var ett tag sen vi skrev... är det någon som har en solskensberättelse? En deppig berättelse? En oväntad berättelse? Ni får gärna skriva hur det gått! <3
Hej! Hur har du det nu för tiden med bebis?:))
Nej, den här tråden har visst dött helt nu.
Jag har en rolig berättelse ialf. Är gravid i v 18 nu efter ivf, så väntar en liten bebis 18 augusti:))
Vi lyckades på första försöket, trodde inte det när vi fick hem brev om att inga befruktade ägg klarade sig till frysen. Vi fick ut totalt 9 ägg, till 4 ägg användes metoden icsi och till 5 ivf. Endast 3 blev befruktade genom icsis. Och i slutändan så överlevde bara ett ägg och det fanns hos mig:)) Känns fortfarande så overkligt att öven jag ska få bli mamma efter 2,5 års försök:)