• soltroll

    Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader

    Jag är gärna med i denna tråd också.

    Jag och sambon har försökt sedan december-18. Jag är 29 år och sambon är ganska mycket äldre än mig, han har två "vuxna" barn sedan tidigare.

    Jag använder inga äl test eller så för det gör mig stressad mentalt. Jag har koll på ägglossningen och antecknar. Och cykeln är regelbunden allt går enligt kalendern. Men fortfarande inget plus:(

  • soltroll
    Pepsin skrev 2019-07-04 18:32:50 följande:

    Alltså om man bara hade VETAT att man kommer få barn så hade jag varit lugn, samtidigt som jag inte vill/vågar ta tag i utredning för då kanske alla drömmar krossas?! Så svårt.


    Precis så känner jag också. Och tänk om Man skulle få veta att det är mannen det är fel på, Hur skulle man reagera då. Det jobbiga är också att prata om att man försöker verkar lite tabu, det verkar vara en så självklar sak. Speciellt i min familj, där min syster har 6 barn, ett utav dom är planerade. Svårt att inte känna avundsjuka och bitterhet.
  • soltroll
    Pepsin skrev 2019-07-04 22:23:03 följande:

    Fast nästan hellre att det är mannen det är fel på känner jag???? för det känns lättare att ?åtgärda? med ivf osv men jag är inte så insatt i det.

    Vi har valt att inte berätta för någon än för jag orkar inte få frågan sen hela tiden, eller behöva höra av mig till alla hela tiden ?nej det blev inget barn denna månad heller?. Det är ju en stor sorg för oss och det är ingen sorg vi vill lämpa över på andra också.


    Ja, Det har du nog rätt i. Oavsett hoppas jag att allt är ok bara att det tar tid.

    Nej, Men ibland är det tungt att inte kunna prata med någon om hur det är. Eller att inte så många förstår hur jobbigt det kan vara när det inte är en självklarhet att bli gravid så fort man börjar försöka. Eller hur jobbigt det kan vara att sitta och försöka le och vara såå intresserad av att höra om andras graviditeter eller se bilder på deras små barn osv.
  • soltroll
    Pepsin skrev 2019-07-05 08:56:35 följande:

    Jag håller helt med dig! Det är nu två veckor kvar till ÄL... så segt alltså.

    PS. Vet inte varför det kom massor av frågetecken i mitt svar ????


    Jaa, det går såå långsamt. Hur engagerad är din man i det hela, alltså lyssnar han på allt om äl och dagar hit och dit och symtom och allt som det här innebär?Skrattande  Eller delar du det nödvändigaste med honom om hur viktigt det är med mys Just dom dagarna?
    Att det blir en massa frågetecken beror på om du skriver på mobilen och använder såna härSkrattande
  • soltroll
    MomK skrev 2019-07-04 18:09:42 följande:

    Jag har själv försökt bli gravid med min partner i 15 månader. Jag har en 8 årig son sedan tidigare från ett annat förhållande men kroppen har ju ändrats på dessa år så kan vara vem som av oss som det beror på. Jag är 31 och min partner 42.


    Oj, det är lång tid. Ni har inte tänkt att söka hjälp, eller har ni redan gjort det?Glad
    Ibland undrar man ju vad som är "fel" eller om det bara inte är meningen just nu, utan att det faktiskt kommer när det kommer (som mannen min tjatar om)Skrikandes 

    Använder du något äl stickor, tillskott eller liknande? Glad
  • soltroll
    Anonym (Jas) skrev 2019-07-05 09:56:54 följande:

    Hej! När ni försökt mer än ett år så kan man göra en fertilitetsutredning. OM man vill förstås. Är själv i sitsen att ha försökt snart 2 år med vissa uppehåll. Gjort ett ivf försök som gick åt skogen. De har inte hittat något som helst fel på oss. Så jävla frustrerande. Det jag vill säga är att det kan lugna en lite att påbörja utredning. Då känns det som man faktiskt gör något. Sedan är det inte ovanligt att det tar 1 år att bli gravid. Men vad hjälper det när det enda man vill är att bli gravid! Lycka till!


    Tack, Nej det är svårt att tänka så när det är det enda man vill. Men jag kan förstå att det kan lugna lite. Jag längtar lite tills det gått ett år, för antingen är jag gravid eller så kan vi få hjälp. jag läste någonstans att vanligaste anledningen till att par inte blir gravida är för att de har sex vid fel tidpunkt. Men om man ser till att ha det varje dag eller varannan så ska det ju inte bero på det.

    Får man ivf även fast de inte hittar något fel alltså? Försöker ni fortfarande? Använder ni något annat som tex äl stickor el liknande? Har ni barn sedan tidigare?
  • soltroll
    Anonym (Jas) skrev 2019-07-05 11:04:22 följande:
    Ja precis. Jag har regelbunden mens och äl. Körde med stickor i början men nu pallar ja inte. Jo då det får man! I Stockholm där jag bor får man 3 försök. Dock separerade vi ett tag så har haft ett uppehåll från hela barngrejen. Börjar förmodligen ivf igen i augusti. Ingen av oss har barn sedan innan. Jag har aldrig lyckats bli gravid under mina 30 år. Det är en stor sorg och känns som ett stort misslyckande. Det är så jävla jobbigt att inte kunna se i framtiden om man kommer lyckas...!
    Okej:) Är mannen i samma ålder?
    Ja, verkligen visst är det så..då skulle man känna sig mycket lugnare och kunna vänta med mer tålamod och mindre oro. Jag har heller aldrig varit gravid under mina 29 år, jag har dessutom aldrig använt preventivmedel, Så det känns ännu mer som att kanske är något fel på mig då. Det som gör mig stressad är att min sambo är mycket äldre, jag har många år kvar men inte han. 
  • soltroll
    Anonym (Jas) skrev 2019-07-05 11:23:36 följande:
    Min sambo (särbo just nu) är två år yngre än mig. Jag fattar! Får man fråga hur gammal han är? Hade han barn sedan innan? Vart i landet bor ni? Ja ovissheten är fruktansvärd ....
    Men då är ni ju ändå i en bra ålder båda två:)
    Han blir 48 år i höst. Han har två sedan tidigare. Vi bor i Östergötland. 

    Hur tar din man det hela, är han lugn eller orolig också?:)
  • soltroll
    Anonym (Jas) skrev 2019-07-05 12:56:57 följande:

    Aaa det är sant. Okej, hur stressad verkar han? Min är nog orolig men inget han visar. Och inget han pratar om, om inte jag tar upp det. Det var lite därför vi tog en paus från varandra. Förhållandet klarade inte av hela grejen samtidigt som vi tog bakslagen så himla olika!


    Han verkar inte så stressad. Hans första barn tog 5 år, inget fel på någon utav dom så han är ganska inställd på att det kan ta tid. Sen visar Inte han heller så mycket, han tycker att jag oroar mig för mycket och går det inte ska vi söka hjälp.

    Nej Jag förstår, det är påfrestande hela grejen. Det blir ju tyvärr inte lättare om det går ut över förhållandet men svårt att undvika.
  • soltroll
    Mima93 skrev 2019-07-05 13:44:07 följande:

    Jag hoppar in här, känner såå igen mig i allt ni skriver. Vi har försökt sen i dec -18. Min fästman är 29 och jag 26. Jag var inställd på att det skulle gå snabbt att bli gravid. Min bästa kompis blev gravid av misstag på ett enda ligg... livet är orättvist!

    Vi har inte berättat om våra barnplaner. Får höra ganska mycket tjat från omgivningen, särskilt nu när vi köpt gård oså tycker folk att det är dags för barn. Om de bara visste! Min fästman pratade lite om det med hans systers sambo för ett tag sen. De har en ettåring nu och hade också svårt att bli gravida så de förstår.

    Denna månaden blir tredje med ÄLtest och rosenrot, andra med bidrottningsgelé och sen provar vi även första gången bisolvon denna gången. Har ni testat några huskurer?


    Om man tänker hur orättvist det är vilket man naturligtvis gör så kommer man bli förstörd mentalt. Men det är svårt att inte tänka och känna så.

    Jag använder också bidrottninggele. Hur tar du det, hela tiden eller med uppehåll?
Svar på tråden Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader