Tror du att vem som helst kan vara otrogen trots att många är övertygade om att de aldrig skulle kunna vara det?
Jag menar inga extrema saker som världens undergång, epidemier osv. Tänk dig världen som idag. Vad hade då kunnat få dig eller din partner att vara otrogen? Hade du varit trogen oavsett?
Observera att jag varken påstått det eller annat. Folk definierar otrohet och dess grader på olika sätt.
Inte för att det spelar roll, men det skedde nog inte på forum, utan i en privat chatt? OCH även att tillbringa för mycket tid på sociala media anses av en del att vara otrohet. Partnern känner sig försummad.
Ditt sista stycke har jag försökt resonera kring i de här trådarna ett par gånger. Att olika partner kan ha olika definition på vad som räknas som otrohet och att det kan uppstå situationer kring det.
Min åsikt är ovidkommande. Man kan väl säga att jag har mycket högt i tak och inte så snar att döma kring det här.
Men eftersom jag har en grav problematik i ämnet kanske det är missvisande. Vill man bilda sig en uppfattning och helhetsbild finns det många studier i ämnet.
Min åsikt är ovidkommande. Man kan väl säga att jag har mycket högt i tak och inte så snar att döma kring det här.
Men eftersom jag har en grav problematik i ämnet kanske det är missvisande. Vill man bilda sig en uppfattning och helhetsbild finns det många studier i ämnet.
Ja det tror jag. Givetvis är sträckan dit olika lång för olika människor, och för vissa krävs det kanske extrema saker, men jag tror att alla kan vara det, speciellt om flera olika faktorer samverkar.
Tex. Man kanske kan hantera ett nästan obefintligt sexliv. Man kanske även kan hantera att en söt tjejkompis försöker förföra en när man är ensamma ihop. Men det där ihop med att frugan har avslöjats med att själv vara otrogen, man grälar kring detta och allt detta händer i kombination, då kanske man "trillar dit"?
Ja, det tror jag absolut. För vissa sitter det dock väldigt väldigt långt inne.
Sen beror det på vad parterna i ett förhållande anser vara otrohet. Vissa har ju extrema krav.
Viktigt är ju att man gemensamt bestämmer en riktlinje och håller sig till det. Om min partner anser att krama någon av motsatt kön är otrohet, ja då får jag ju välja om jag godtar det eller inte. (Gör jag inte, jag anser att det är extremt, just sayin´)
Sen får jag ju hålla mig till det som vi kommit överens om eller riskera att min partner kommer på mig.
Personligen är jag en sådan som inte är otrogen. Har alltid trott att jag inte kan vara det, men nu börjar jag tvivla. Vi har det fruktansvärt dåligt jag och min man just nu. Problemet är att han inte tycker det.
Och plötsligt fullkomligt vimlar det av heta karlar överallt! Men har ännu inte varit otrogen. Kan dock inte säga säkert längre att jag inte kommer att vara det. Jag är till 99% övertygad om att jag inte kommer att vara otrogen, men trots allt finns en viss tvekan numer.
Personer som inte har någon chans eller intresse att få någon partner kommer inte vara otrogna någon gång.
Det där var väl rätt givet, går ju knappast att säga att det inte stämmer. Lite roligt att någon motsäger sig det. 
OT
Jag skulle vilja göra ett tillägg på ditt inlägg, vad jag tror också kan ha betydelse utöver tillfälligheter och valmöjligheter. Människor har olika bakgrund (jag, min syster och bror är extremt mot otrohet för det vi varit med om i barndomen).Om man t.ex haft otrogna föräldrar kan det nog slå åt båda hållen, att man blir extremt anti otrohet eller att man går i sina föräldrars fotspår.
Människor är olika känsliga. Vissa är mer känsliga och empatiska och har svårare för att såra andra utan att själva må dålig, medan andra inte har lika svårt för sådant.
En del ser ingen vinning i att vara otrogna eftersom de helt enkelt lämnar om de bli kära i en annan. De är inte rädda för att separera/skiljas vilket vissa andra är. En del stannar kvar i dåliga förhållanden, för att de hellre är i ett dåligt förhållande än ensamma. Andra är hellre ensamma än i dåliga förhållanden.
Vissa människor är inte lika intresserade av sex, så att de har svårt att motstå några ONS.
Det finns säkert fler avgörande faktorer men det var några till jag kom att tänka på när jag läste ditt inlägg.
Ovan är återigen din definition av vad som är otrohet och inte. Partners förbjuder långt mildare än så. Andra tillåter långt mer än så.
Läs gärna artikeln.
Om de förbjuder en att prata med det andra könet så borde definitionen vara sjuklig svartsjuka. Det går inte förbjuda sådant, eftersom man kanske måste prata med någon av det motsatta könet på sitt jobb.
Jag tycker inte riktigt att definitionen otrohet passar för att någon sitter fler timmar och chattar på forum eller spelar spel än att ägna tid till sin partner. Då är det snarare brist på kommunikation, depression eller verklighetsflykt. Kanske den vantrivs i relationen, problem med ekonomin eller på sitt jobb eller annat, men det borde inte räknas till otrohet. Om allting får definitionen otrohet så tappar ordet sin betydelse (som t.ex. rasism). Det är inte helt orimligt att någon anser att det är otrohet att titta en annan man i ögonen. Det innebär dock inte att jag skulle börja kalla det för otrohet.
Din definition. I samtliga trådar om otrohet här på FL kan du läsa många med en annan åsikt. Jag brukar ofta hamna i just diskussioner om definitioner och diskrepans angående det mellan partners.
Att chatta intimt med andra ser många som svartsjuka är mitt intryck. Att hemlighålla sådant för sin partner framförallt.
Här är en artikel:
https://www.mabra.com/5-typer-av-otrohet-och-vad-du-behover-veta-om-dem/
Allt det du skrev i början lät mest som överdriven svartsjuka. Fast det är lite skillnad när det kom till att hemlighetshålla, för det behöver knappast de som har rent mjöl i påsen.
Jag kan chatta och maila män privat utan att min sambo tar illa upp. Han vet att jag inte har något att dölja, om han skulle vilja se konversationerna. Nu behöver vi knappast kontrollera eftersom vi litar på varandra. Men om jag skulle börja smyga med mobilen, bete mig skyldigt och vägrar visa om han vill se, är det inte så konstigt om han misstänker att jag är otrogen.
Jag tror framför allt inte att alla ,änniskor vill vara otrogna. Så nej, tror inte det finns yttre omständigheter som gör att alla människor väljer att vara otrogna.