Tror du att alla kan vara otrogna?

Alltså. Varför skulle "frågan är väl snarare vad de bedragna tycker om saken." vara svaret även på din egen retoriska fråga "Finns det någon här som tycker det är accepterat att vara otrogen om man har särskilda skäl? "

Nej. Men vi är alla olika. Vi är olika långt ifrån att kunna det men vissa jättenära och vissa i praktiken helt obenägna. Precis som några aldrig skulle äta kött eller klä sig i kortkort så finns det de som inte är intresserade av att vara otrogna eller som har mycket lättare att följa regler som de satt upp för sig själv.

Vissa klarar ju inte ens att hålla sig ifrån läsk och kakor ens när de själva vill låta bli. Och motsatsen till den personligheten finns ju också, DET är en typ av personlighet som jag dras till ;)

Den som ogillar inlägget.

Hur ska dessa personer vara otrogna då?

Förklara exakt vad du menar?

Väldigt intressant inlägg!

Jag är själv vegetarian och skulle aldrig äta kött. Jag skulle heller aldrig VILJA vara otrogen. Men jag lärde känna och blev kär i min nuvarande sambo under tiden jag var i en relation. För en del innebär det otrohet även fast vi aldrig sågs i verkligheten förrens efter jag separerat. Jag var på väg att avsluta förr eller senare så det var bara en tidsfråga. Han dök upp i rättan tid då jag var i valet och kvalet att avsluta. Han tog mig över till ^lämna^-sidan.

Jag tror de allra flesta inte anser att det är otrohet. Det som menas med känslomässig otrohet är väl att välja att stanna kvar i sitt gamla förhållande samtidigt som man dejtar, har sex och älskar en annan man/kvinna?.Jag tycker  inte att det  är samma som att man råkar bli kär i en annan, och bestämmer sig för att lämna sin partner. Då skulle alla behöva ha samma partner hela livet ut för att inte vara otrogna?

Om det är definitionen för känslomässigt otrohet skulle i princip alla ha varit otrogna i sitt liv. För mig innefattar otrohet  medvetna lögner, svek och avsiktligt dubbelspel.

Vanligt scenario. Någon eller något som får en att ta ett aktivt beslut att lämna en situation man medvetet eller undermedvetet vet inte är bra eller inte kommer att leda någonstans. 
Vissa väljer att gå längre innan man hoppar på nästa tåg. "Provköra" så att säga.
Jag misstänker att denna situation är en av de vanligaste anledningarna till otrohet. Att gå från något snarare än till något. Ett beslut man kanske inte är helt klar över blir på ett vis "oåterkalleligt". 

Konsekvenserna av det kan ju variera. Ibland är det rätt att gå vidare, ibland inser man att man bara inte uppskattat det man har. 

 

Att utveckla något med någon annan "bakom ryggen" på sin partner tror jag många anser är otrohet. Såvida Frågetecknet inte varit helt öppen med sin partner om att hon chattade med en annan man och i rätt skede talade om att hon utvecklat känslor för honom är det väl enligt din egen definition?
"medvetna lögner, svek och avsiktligt dubbelspel."

Eller missuppfattar jag dig?

 

Jag kanske missuppfattade frågetecken då.? Jag antog att hon lärde känna en annan kille som hon endast chattade med, och med tiden råkade utveckla känslor för.  Vilket medförde att hon bestämde sig för att lämna. Hon chattade endast med killen hon träffade inte honom, hade inte sex och bestämde sig inte för att stanna kvar hos sin kille samtidigt som hon dejtade den andre killen?  Samt att hon redan innan i princip bestämt sig för att deras förhållande var på upphällningen?

Så uppfattade jag det som. Att chatta med andra killar, träffa andra killar på jobb, träffa killkompisar är inte att vara otrogen. Om man sedan råkar utveckla känslor får man göra ett beslut om man ska stanna i förhållandet eller inte. Då tycker åtminstone inte jag att man handlat fel eller varit otrogen.

Om man däremot blir kär och fortsätter uppmuntra den killen samtidigt som man inte har minsta avsikt att lämna sitt förhållande. Då är det en lite annan sak,

Din definition. I samtliga trådar om otrohet här på FL kan du läsa många med en annan åsikt. Jag brukar ofta hamna i just diskussioner om definitioner och diskrepans angående det mellan partners. 
Att chatta intimt med andra ser många som svartsjuka är mitt intryck. Att hemlighålla sådant för sin partner framförallt. 

Här är en artikel:
https://www.mabra.com/5-typer-av-otrohet-och-vad-du-behover-veta-om-dem/ 

Det går ju inte att förbjuda att man chattar med någon av det motsatta könet. Innan kärlek uppstår borde det inte vara någon svårighet med att vara ärlig med att man chattar med en annan tjej/kille. 

Det är när samtalet börjar komma in på att man vill ha sex eller är kär i den personen som det blir värre:Känslor kan ju faktiskt uppstå en lång tid efter det man endast tror är vänskap. Oftast vet man när man passerar den gränsen, och det är då det blir viktigt att fatta ett beslut hur man ska göra. Den gränsen brukar också vara rätt avgörande för om man skulle kunna låta sin partner läsa vad man chattat om eller inte. Om man inte vågar visa, så har man troligen gått över gränsen.

Att bara chatta med motsatta könet är inte otrohet. Då är det snarare svartsjuka och kontrollbehov det handlar om.