När är man för gammal för att bli förälder?

Min make är snart 53 år och är otrogen mot mig efter 22 år. Vi har 3 barn 28,25.17 år gamla.

Själv är jag 45 år och mamma till 25.17 åringen 28 åringen hade han innan och 17 åringen har vi tillsammans.

Nu har jag fått veta att han fått barn med sin älskarinna men detta är ngt han förnekar så väntar på att han skall lämna oss min 17 åring och sälja vårt hem då han ordnat för sig med lgh i smyg men vi lever som vanligt han är kärleksfull och vi har ett bra liv trots att han myglar och han vet inte men anar att jag vet.

Dock vet jag inte vem den andra kvinnan är mer än att han inte träffat henne på 13 månader då vi arbetar sida vid sida och gör allt tillsammans.

Han ljuger nog för henne att han reser i arbetet och på så vis inte kan vara med henne och säkert kan det vara så att hon vet om mig och accepterar läget.

Jag misstänker att han bygger hus som inte är klart därav har han inte ansökt om skilsmässa.

Mitt liv har gått från underbart till tvärtom.

Och att han som är skruttig har krämpor skulle bli småbarns pappa igen med en kvinna han träffat vad jag tror ca 10 gr skulle utvecklat en sådan kärlek att han äventyrar sin familj och bedrar mig.

Aldrig trodde jag att, jag skulle få uppleva detta h-lvete!

Har svårt att titta, på honom och ha sexuellt umgänge och han, vet dessutom att jag vet, en del och då kallar han, mig psykiskt sjuk istället för att stå för vad, han, vill och ta ansvar för sina, medvetna handlingar och han, finns på, detta, forum och skriver gärna om bodelning skilsmässa och hur man går tillväga. En guru i ämnet!

Kom gärna med förslag (att lämna honom ska jag)

Men vill och väntar på, den lappen där han så, feg begär skilsmässa. Han vågar nog inte titta mig i ögonen och jag undrar om jag har som gift har rätt till allt han äger efter vi gift?

Nej, jag vet att det inte är en garanti, men jag hade velat ha en chans. Förstår du skillnaden?

Lite som när jag sådde frön nu i veckan. Hade jag inte planterat några alls hade jag garanterat inte fått några tomater, men nu finns chansen att några tittar upp. Ingen garanti dock för att dom växer, överlever och levererar tomater - men chansen finns.

Ja det kan man absolut, jag reagerade på att vissa säger att man är för gammal vid 30-35 och det tycker inte jag och det är det vanligaste där vi bor och 30-35 är inte ovanligt. Däremot tycker jag att alla får skaffa barn när dom tycker att det passar dom, om man är 20 och vill ha barn tycker jag att man ska skaffa barn då om man kan dvs har en partner som också vill ha barn, alla har ju ingen partner 
fast man längtar efter barn. Känner man att man vill skaffa barn vid 30 tycker jag att det är bra  och har man då en partner som känner likadant är det ju det bra fast man kan ju lika gärna då längta efter ett barn men kanske inte har en partner kan ju ha varit singel länge eller nyseparerad och längta efter barn.
Vill man vänta till 40 tycker jag att det är ok

Jag tror att man blir som bäst förälder när man själv känner att man är redo, en del är det i 20 års åldern en del vid 30 en del inte fören vid 40 och jag tycker att ingen annan vet vad andra känner.
Jag tror att många som (dock inte alla) som fyllt 40 och inte har barn har längtat efter barn länge men kanske av olika skäl inte kunnat få barn som just i mitt exempel med min kollega som försökt i över 10 år. Hon ville ha barn i 30 års åldern men fick inte barn fören hon var 41 år och folk som tycker att hon var för gammal förstår nog inte hennes längtan och jag tror att inte att många  skulle ge upp utan försöka så länge det går när man längtar efter barn.
Hon valde inte att var 41 år men det vet ju inte folk, därför tycker jag inte att man ska att alla väntar bara för att dom vill.
Sen finns det dom som vill vänta och jag tycker att det är ok.
En del har ingen partner dom kan skaffa barn med fast dom är över 30 och då blir det inga barn fören dom kanske är 35 och uppåt.
Man kan inte alltid välja när man ska skaffa barn, en del får kämpa i många år.
Många par blir inte gravida när dom vill och få ger upp sin dröm även fast den kan ta flera år.

Jag tror som sagt att man blir bäst förälder när man känner att man vill ha barn och det kan vara i olika åldrar, att bara skaffa barn för att andra tycker att man ska blir ju inte rätt.

Jag lägger inga värderingar i hur gamla folk är när dom skaffar barn, tycker att alla gör som man vill.

Håller helt med dig om det du skriver. Alla rätt. Men jag är lite trött på fördomen om att unga alltid har ett oplanerat liv och dålig ekonomi. Man ska inte göda den.

Detta måste alla få avgöra från individ till individ. Jag tillhör dem som ville bli en hyfsat ung mamma (klar med att föda vid 30) . Hade tur som hade ett stabilt liv tidigt och lätt för att bli gravid. Mina tankar gick så här:

Att bli mamma var så viktigt för mig så genom att börja tidigt ökade jag chanserna att lyckas.

Ville att min mamma skulle få många bra och friska år som en aktiv och närvarande mormor. Hon älskar barn.

Ville ha många år utan vuxenberoende barn innan pensionen.

Ville öka chanserna att få uppleva att bli en pigg mormor/farmor.

Men jag har hört många som tänker helt annorlunda och deras tankar känns lika viktiga och rätt för dem som mina för mig.

Beror på. Har man barn sen innan tycker jag 35 år. Möjligen 40 på en man.

Har man inga barn tycker jag inte man ska skaffa sitt första efter 25 som kvinna eller 30 som man.

Hoppas att det blir så för dig även framöver.

Jag var en "oj hoppsan" när mamma var 19 (hon fyllde 20 månaden efter att jag föddes) och pappa var 20. Så en, även för 70-talet, ung mamma. hon har alltid haft aktiva jobb och haft svårt att vara still. När hon var 42 fick hon ett diskbråck som först gjorde henne sjukskriven med starka smärtor och sen sjukpensionär med starka smärtor. Idag är hon 62 och har inte kunnat jobba en dag sen hon fick sitt diskbråck. Hon har därmed inte kunnat vara så aktiv i mina barn som hon hade önskat eftersom kroppen motarbetar henne (även om hon är förhållandevis smärtfri numera). 

Så jag hoppas verkligen att du får behålla hälsan och att du får bli en pigg mormor/farmor.