När är man för gammal för att bli förälder?
Som rubriken lyder
Vilken ålder på mamma respektive pappa är gränsen för att ni reagerar på att dessa ska bli föräldrar?
Kan en ung mamma kompensera för en gammal pappa?
-
-
Svar på tråden När är man för gammal för att bli förälder?
-
Förutom det där med åldern så är det väl en bra idé att ni INTE skaffar gemensamma barn? Inget fel i att göra det förstås och många gör så MEN jag kan tänka att det blir ohemult många olika relationer i en och samma familj. Liksom dina barn, mina barn och så VÅRA barn! Min lilla åsikt.Sharper skrev 2019-03-19 05:46:05 följande:
Inget bra generellt svar. Jag är 27 och min man 35. Han har 2 barn som blir 9 och 11 i år. Mina 2 barn blir 3 och 6 i år. Vi vill inte ha fler då vi dels vill kunna leva lite mer för oss så att säga och inte ha småbarn hur länge som helt, ?in man kommer va 41 när min yngsta är 10 år, skulle vi skaffa gemensamma barn skulle han va minst 45 eller mer när det barnet fyller 10. Men efter 35-40 tycker jag nog de börjar bli lite sent. Man ska ju även orka med alla perioder i ett barns liv och jag kan väl bars utgå från mig själv. Min mamma var 45 när första barnbarnet kom och som hon äger, även om hon jobbar så orkar hon med livet som mormor också, men hon hade verkligen inte orkat med fler egna småbarn.
-
Men det är en liten förhöjd risk för t ex downs syndrom när man är äldre, andra missbildningar mm är inte allas lika stora.Tom Araya skrev 2019-03-19 00:05:05 följande:Så risken för sjuka eller missbildade barn eller svåra komplikationer under graviditet och födande har för dig ingen betydelse?
Och som sagt de allra flesta barn till äldre precis som yngre barn föds helt friska.
Det är ju inte så att det är flera procent som blir missbildade bara föra att en förälder är äldre. Det handlar om en liten ökning.
Det är ju inte så att yngre föräldrar inte får barn med downs eller annat.
De flesta äldre föräldrar föder helt friska och normala barn.
Risken för att barnen föds något för tidigt finns också men är likadant där, de flesta barn gör det inte trots att föräldrarna är äldre.
Sen tror jag inte att många vet. Har du fött barn redan t ex vid 33, 35, 38 och sen är gravid vid 40 så är det inte alls samma risker som om du är första gångs mamma när du är över 40, risken vid komplikationer vid förlossningen är mindre om du redan har barn. (gäller förlossningen och graviditet.)
Så det alltså skillnad om du reda fött barn när du är äldre än om du är förstagångs förälder.
Ålder kan vara absolut vara en faktor vid förlossning men är en faktor, många äldre föderskor har lättare förlossningar än yngre som kan ha andra faktorer som
som sjukdomar och annat.
Självklart håller men extra koll på mammor över 40 men det gör man ju också om en ung mamma tex har diabetes och liknande.
Men återigen dom flesta barn föds helst friska och normala även till äldre föräldrar. -
Ja, det där är ju din lilla åsikt. Jag förstår inte alls varför det skulle vara problem med ett gemensamt barn? Är själv uppvuxen exakt så. Mamma hade ett par barn innan, hennes nya hade tre barn innan och dom fick ett gemensamt. Jag och "plastsyskonen" hade ju samma relation som innan det gemensamma syskonet, och det nya syskonet var ju som vilket syskon som helst. Varför tycker du det känns så svårt med "mina barn" och "våra barn"?Anonym (mor) skrev 2019-03-19 06:07:41 följande:Förutom det där med åldern så är det väl en bra idé att ni INTE skaffar gemensamma barn? Inget fel i att göra det förstås och många gör så MEN jag kan tänka att det blir ohemult många olika relationer i en och samma familj. Liksom dina barn, mina barn och så VÅRA barn! Min lilla åsikt.
-
Nja det tänker vi inte på alls. Hade vi haft 3 eller färre barn, oavsett vem som är biologisk förälder hade vi kanske övervägt ett gemensamt men vi känner att 4 barn räcker gott och väl. Dessutom har vi den lilla lyxen att vi är barnfria varannan helg, det skulle ju försvinna om vi valde att skaffa ett gemensamt.Anonym (mor) skrev 2019-03-19 06:07:41 följande:
Förutom det där med åldern så är det väl en bra idé att ni INTE skaffar gemensamma barn? Inget fel i att göra det förstås och många gör så MEN jag kan tänka att det blir ohemult många olika relationer i en och samma familj. Liksom dina barn, mina barn och så VÅRA barn! Min lilla åsikt.
-
Anonym (Undrar) skrev 2019-03-16 09:58:14 följande:
Som rubriken lyder
Vilken ålder på mamma respektive pappa är gränsen för att ni reagerar på att dessa ska bli föräldrar?
Kan en ung mamma kompensera för en gammal pappa?
-
Det är väl en avvägning mellan statistik och kostnad. Det är ju som sagt ingen garanti att man är ung.Anonym (mor) skrev 2019-03-19 05:36:43 följande:
Jag gjorde ett fosterv.prov för jag var 37 med barn nr två. Jag var orolig bara för en sak och det var DS. Ville utesluta det och med FVP får man 100% svar ja eller nej. Jag hade en jobbarkompis som fick ett barn med DS när hon var väldigt ung och det är ju inte ovanligt MEN liksom, det går ju ngn magisk gräns vid 36 tydligen.
-
Inte direkt ändå. Det finns risker överallt i livet. När det gäller oss äldre mammor så erbjuds de flesta fostervattenprov. Det är heller inte astronomiskt mycket större risker vi pratar om, de allra flesta barn föds ändå friska.Tom Araya skrev 2019-03-19 00:05:05 följande:
Så risken för sjuka eller missbildade barn eller svåra komplikationer under graviditet och födande har för dig ingen betydelse?
-
Är väl lämpligt att man inte hinner gå i pension innan barnet/barnen tar studenten.
Man skall ju orka med att stötta dem även i deras vuxenliv. Det kommer ju oftast en väldigt god efterrätt nämligen barnbarn. Då är det viktigt att kunna vara med och hjälpa barnen att få ihop livspusslet.
Så tycker jag. -
OK, jag är inte uppvuxen med att den äldre generationen hoppar in för att få livspusslet att gå runt, inte min sambo heller. Vi har inte heller använt den äldre generationen för detta.Jonnynilsson skrev 2019-03-20 08:05:07 följande:
Är väl lämpligt att man inte hinner gå i pension innan barnet/barnen tar studenten.
Man skall ju orka med att stötta dem även i deras vuxenliv. Det kommer ju oftast en väldigt god efterrätt nämligen barnbarn. Då är det viktigt att kunna vara med och hjälpa barnen att få ihop livspusslet.
Så tycker jag.
Vilket jag faktiskt är tacksam för, för jag är glad att den relationen som sonen har till sambons föräldrar och min mamma bygger på frivillighet.
Inget som varit vanligt bland de kretsarna jag umgås i, det kan nog bero på att många inte ens bor i närheten, utan bor ofta en dagsresa bort.
Varför är just studenten något viktigt?
Min stora undran är nog?
Vad är det med dagens föräldrar om inte klarar av livspusslet utan sina föräldrar
Själv är jag uppvuxen med två heltidsarbetande föräldrar och farföräldrar och mormor 50 mil bort. Det gick utmärkt -
Ens jobb som förälder är att uppfostra barnen så att man INTE behöver stötta dem i vuxenlivet. Erbjuda sig att finnas där om så önskas, absolut, men inte som stöttning.Jonnynilsson skrev 2019-03-20 08:05:07 följande:
Är väl lämpligt att man inte hinner gå i pension innan barnet/barnen tar studenten.
Man skall ju orka med att stötta dem även i deras vuxenliv. Det kommer ju oftast en väldigt god efterrätt nämligen barnbarn. Då är det viktigt att kunna vara med och hjälpa barnen att få ihop livspusslet.
Så tycker jag.
Varför ska mor-/farföräldrar se till att barnen får ihop livspusslet med barn och familj bara för att de är pensionärer? Det är inget man som vuxet barn ska kunna se som självklart när man själv får barn!