Varför har kvinnor en så tvär och avig inställning till tekniska prylar
Varför har kvinnor en så tvär och avig inställning till tekniska prylar?
Skulle mer jämställdhet ändra den inställningen?
Varför har kvinnor en så tvär och avig inställning till tekniska prylar?
Skulle mer jämställdhet ändra den inställningen?
Jag undrar lite varför frågan ställs. Är det möjligen så att TS lägger större delen av familjens inkomster på tekniska prylar från Japan och Kina, medan det inte finns pengar till vinteroveraller till barnen..? Sådant har jag sett nämligen. Det finns naturligtvis kvinnor som inte heller har pengar till vinteroveraller till barnen, men då brukar pengarna i stället ha gått till kläder, skor, handväskor och smink till mor...
Nä, men maskinerna är ju en fortsättning på tidiga uppfinningar som flintkniven, stenyxan, spjutet, pilbågen, slungan, hjulet, bättre och bättre hus-, vagn- och skeppsbyggnadsteknik o.s.v.. Och allt detta har alltid varit männens domäner. Det finns ju uppgifter om att vissa apor har börjat tillverka redskap nu - det skulle vara väldigt, väldigt intressant att veta om det är både hanar och honor som gör det! Är det bara, eller nästan bara, hanar - så får vi nog anse det bevisat att teknikintresset sitter på Y-kromosomen...
Det är ju också ytterst sällsynt - om det ens har hänt någon gång? - att en tjej blir helt fixerad av t.ex. bilar, spårvagnar, grävmaskiner eller fartyg. Vilket många killar blir. (Sedan kan en kvinna naturligtvis äga ett fordon, för att hon behöver det rent praktiskt.)
När jag tänker på kvinnliga och manliga civilingenjörer som jag känner, så är det så uppenbart att männen (oftast) är duktigare och har ett annat engagemang. De blir skeppsbyggnadsingenjörer efter att ha börjat rita båtar och bygga dem i garaget sedan de var små pojkar, typ. Medan kvinnorna aldrig har haft det intresset, utan får idén att de ska plugga till ingenjörer för att det är fint, för att de utmanar patriarkatet och könsrollerna, för att de hoppas på en styrelseplats och en hög lön o.s.v.. Kärleken till skepp (flygplan, motorer, borrmaskiner, whatever...) har de inte.
Nej, jag "muppar" inte - vad det nu betyder. Jag säger som det är, att jag har aldrig känt en kvinna som har varit intresserad av teknik för teknikens egen skull. Som har byggt en rymdraket eller ubåt eller försökt få igång en gammal jetmotor, på fritiden, utan att få betalt... bara av lust. Utan de som har blivit civilingenjörer, har blivit det för att de valt med hjärnan. Inte hjärtat. Och det behöver ju inte heller vara fel!
Jaså? Jag har aldrig träffat någon. Min man t.ex. är med i en förening för folk som är intresserade av att bygga fordon på ett okonventionellt sätt, utanför företagen som sysslar med sådant, finansierat med crowdfunding. Alla medlemmarna arbetar idéellt, utan lön, bara för att de inte kan låta bli... Det finns inte en enda kvinna där!OK. Det KAN ju i och för sig vara så, att dessa har fått mycket testosteron i mammas mage, p.g.a. någon tumör hon hade. Det vet man inte. Eller att de försöker bevisa något...
Varför har kvinnor en så tvär och avig inställning till tekniska prylar?
Skulle mer jämställdhet ändra den inställningen?
Fast hur? Maskiner har inte funnit så länge i vår historia att det skett något genetiskt urval kopplat till dem. Kom tillbaka om femtiotusen år liksom.
Hemma hos mig är det maken som sätter upp routern på väggen sen är det jag som konfar våra nät, installerar, fixar bort virus och blåser datorer. Skulle säkert även kunna bygga ihop en dator för det är inte hjärnkirurgi men orka... Alla mobil- och datorproblem här hemma landar i mitt knä. Är även jag som läser in mig om det ska införskaffas en ny tv, tv-konsol, mobil eller bil. Däremot får maken sköta mycket av det praktiska vad gäller bilar och huset. Man kan säga att maken är betydligt mer händig än genomsnittmannen medan jag är betydligt mer kunnig teknisk än genomsnittskvinnan.