Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
När kommer ni gå ut med eran graviditet? Och hur ?
Vi tänkte vänta till kub. Vilket borde vara i slutat av feb i början av mars. Men tiden går så sakta .
Jag förstår att det förtar glädjen över graviditeten. Kanske att både vara orolig för hans hälsa och sen också gå miste om det omhändertagande du hoppats på. Har du pratat med honom om det här? Om ja, vad får du för respons? Jag undrar också om han brukar vara väldigt intresserad om din hälsa och omhändertagande i sitt sätt? Det påverkar ju såklart också. Hur insatt var han under tillverkningen av bebisen? Ni kanske behöver bli så snälla och förstående ni kan mot varandra under den här tuffa perioden, och lägga andra krav på is.
Skönt ändå att dina tidigare barn är så pass stora att dom är lite självgående.
Men det är inte konstigt att du känner dig ledsen och besviken. Jag, vars sambo ändå är omhändertagande och jättesnäll, känner mig ändå så liten och vill bli mer daltad med. Förstår att det känns ensamt att inte få det. Hoppas det blir bättre!
Fast det är väl inte egoistiskt av dig? Du begär ju inte mycket alls, utan bara lite omtanke. Det kan alla ge, oavsett hur sjuk man än är! Kan du inte bara säga det, hans cancer finns ju där och blir varken bättre eller sämre av att han bryr sig mer om dig än om sig själv. Nu lät det hårt, men jag hoppas du förstår vad jag menar. Det är ändå hans blivande barn det gäller och mitt i allt det mörka måste ju den lille lysa upp. Att våga prata om det och drömma, kan ju få din sambo att må bättre och kraft att kämpa. Han kan inte sluta bry sig om de han älskar bara för att han själv är sjuk. Nu om någonsin är ju relationer viktigast av allt, man behöver kämpa tillsammans. Tycker du ska öppna dig och berätta att du inte känner att han bryr sig, men att du kan förstå det, dock behöver han göra det eftersom du väntar ert första gemensamma barn. Ta hand om dig. Kram
Hej, jag antar att jag kan komma med här i tråden. Har plussat i ca 1 1/2 vecka, i början mycket, mycket svagt. Sen jag plussade har jag dock testat negativt 2 ggr på sjukhuset i form av blod och urinprov. Det rör sig alltså inte om ett tidigt missfall då jag fortsatt få starkare plus hemma sen dess. Hade negativt urinprov på sjukhuset förra tisdagen, plussade hemma 2 timmar senare. Har iallafall fått tid för vul 11/2 för att kolla vad som står på.
Har symptom som 1 veckas sen mens, ömma bröst, ökade flytningar samt trött. Har en 10 månaders son och känner igen mycket från när jag var gravid med honom.
Enligt preglife har jag bf 25/9 :)
Slänger in bild på testen så får ni kika
Taget må-to
Taget fredag. Det gröna är ett ÄL test. Ville testa om det funkar att få positivt på dom om man är gravid :)
Någon mer här som väntar sitt 3e barn? Eller är alla förstföderskor :)
Jag väntar också mitt tredje, är 39 år och bor i Skåne :)
Jag väntar också mitt tredje, är 39 år och bor i Skåne :)
Någon mer här som väntar sitt 3e barn? Eller är alla förstföderskor :)
Mitt 5e. En liten sladdis så nej ingen förstföderska här :)
Mitt 5e. En liten sladdis så nej ingen förstföderska här :)