Varför vill så många män ha inga eller få barn, och gärna sent i livet?

Bättre att vänta tills man vill ha barn och är mogen för det än som kvinnorna som skilt sig i min närhet, vakna upp i en livskris vid 35-40 och skilja sig för att sedan förverkliga sig själv..

 

Hybrisen är total, sen ser man ju det du tar upp är bara sådant som kvinnor bryr sig om och det är i stort sett bara utgifter. Tänk om männen slutade stå för fiolerna och bara ville bry sig om världen?  Tror du kvinnorna gick upp i heltid för att ta över försörjningsbördan i hemmet då

 

(Ja, jag generaliserar men det blir roligare då)

Varför är det egoistiskt? Är det ett måste att skaffa barn? Om jag är singel, och trivs med det, måste jag skaffa en partner för att skaffa barn? 

För övrigt, jag har redan ett barn.

Varför skaffar NÅGON barn nu med tanke på detta klimatskit som drabbat världen? Bryr man sig inte?

/barnfri 30+

Titta i alla trådar om föräldrar som dumpar över sina ungar på bonusföräldrarna, eller om dem som hävdar att omgivningen måste stå ut med att deras ungar lever fan på restauranger, flygplan och andra olämpliga ställen. Där kan vi tala om omogna egoister. Man är inte ett dugg bättre människa bara för att man klämt ut en unge.

Jag har inte pratat om att det är egoistiskt att inte skaffa barn. Ingen som inte vill ha barn ska skaffa barn. 

För att vara en bra förälder måste man kunna sätta sina egna behov åt sidan i ganska stor utsträckning och det verkar vara svårt för många män. Många män vill fortsätta att leva sina liv för sin egen skull på sina egna premisser. Det kräver en viss mognad att klara av att sätta sig själv och sina behov åt sidan för att ta hand om ett barn på ett bra sätt. Och uppnår man aldrig den mognaden eller helt enkelt inte vill så är det ju bättre att leva utan partner och barn än att skaffa barn och blir undermåliga fäder och undermåliga partners åt mamman till barnet.

Tyvärr är det många män som inte inser det och skaffar barn ändå, men är skitkassa som pappor eller helt enkelt checkar ut från pappaskapet när det blir lite för jobbigt. 

Men nu låter du ju som alla de här gnälliga jävla männen som inte kan få en flickvän och som tycker att det borde vara en kvinnas plikt att bli tillsammans med dem, att de blir särbehandlade.

Du (och andra kvinnor) som vill ha barn tidigare får helt enkelt leta reda på en kille som också vill det.

Jag ser en möjlig matchning i mina två fraser ovan.

Antagligen för att för att förr så var det så att det var kvinnornas sak att ta hand om ungarna.

Då spelade det ingen roll, för männen, hur många barn som fanns i familjen. Det påverkade dem bara ekonomiskt, det inskränkte inte deras fritid

Numera kräver de flesta kvinnor att mannen deltar i uppfostran, byter blöjor, är pappalediga, städar hemmet, o.s.v.

Det innebär att barn för män är en stor inskränkning. Detta tillsammans med att barn i allmänhet, för kvinnor, är en starkt drift, medan det så inte är fallet för män, i samma utsträckning, kan göra att män drar sig från att bli fäder.

Jag skulle aldrig i livet vilja ha ett förhållande med en man som har barn eller vill ha barn. Vill inte ha någons ouppfostrade unge på halsen, för de flesta föräldrar uppfostrar inte sina ungar tillräckligt och blir förbannade om någon inte tycker att allt ungarna gör är jättegulligt. De är som en jävla sekt.

Låter mest som att du är avundsjuk för att du inte kan vänta medan män kan det.

Min erfarenhet är snarare att vissa vuxna utan erfarenhet av barn (och allmänt bittra och sura) har svårt för att fatta att barn är barn och inte vuxna i miniformat. Så de förväntar sig att barn ska bete sig som vuxna och blir oerhört besvikna när de inte beter sig som vuxna och tycker därför att alla barn är ouppfostrade. Samma personer verkar ha glömt bort att de själva varit barn en gång i tiden.