Varför vill så många män ha inga eller få barn, och gärna sent i livet?

Att det är medelåldern innebär att det finns många som är äldre än det. Jag har också skrivit VILL. Att det sen inte blir så, av misstag eller för att kvinnan tjatat, händer nog också relativt ofta. Så nej, det saknas inte sanningsenlig grund. Det är dock INTE detta som jag frågat om.

När tänker du förr?

För förr (om man går längre bak än 1900-talet) så var det inte en ovanlig ålder att bli förälder första gången.

Om förr, du tänker på mitten av 1900-talet, så är det (sedan man började registrera officiellt födslar under 1700-talet) så var det en tid som man födde barn ovanligt tidigt.

Jag menar som i att medelåldern sakta stiger för vart decennium som går om man tittar tillbaka en 20-30 år.

Ja, och nu är man tillbaka ungefär hur det såg ut för 100-200 år sedan. 20-30 år är väldigt, väldigt kort tid.

Ja, och jag pratar inte om hur det såg ut för 100-200 år sedan, utan om vårt nuvarande samhälle och vad som leder till vad. 1970 var medelåldern på män 27 år vid första barnet, 24 år för kvinnorna. Sedan har det sakta stigit sedan dess. Än är vi inte vid 35-40 som TS pratar om.

Att man för 100-200 år sedan hade den medelåldern vi har idag (källa?) beror knappast på samma saker som medelåldern för barnskaffande beror på idag. Då blir det ju ganska ointressant att diskutera det...

Här har du din källa
https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Aldre-mammor-vanligare-forr/

Jag tycker det är i högsta grad intressant, eftersom det visar att folk både då och nu såg till att man var redo (framför allt då ekonomiskt) för att skaffa barn.
Så förr, så väntade männen att de kunde försörja en familj innan de skaffade familj, precis som idag. Även om sörja för sina barn innebär lite annat idag.

Jag har läst den där artikeln, men tror ändå inte att man för 200 år sedan valde att vänta med barn av samma anledning som man väljer att vänta idag.

Utan att ha den fullkomliga sanningen tror jag att både män och kvinnor väntar p.g.a. att de vill hinna:
- Resa och se världen
- Läsa in en högskoleexamen
- Hinna arbeta i några år så karriären hinner växa och etableras innan "pausen"
- Skaffa ett ordentligt boende
- Spara 100+tusen

Av lite samma anledningar tror jag att man skaffar 1-2 barn, generellt sett, och inte fler. Det är krångligt att vara borta från jobbet i alltför många omgångar. Det är struligt att hinna med egentid, resor och pardejter med "för många" barn o.s.v. På 70-talet var normen annorlunda.

För övrigt så står följande i den artikeln från scb som du länkar till:

"Det finns ingen statistik över hur gamla kvinnorna var på 1700?, 1800? och i början av 1900?talet när de fick sitt första barn. Men man vet att giftermålet och födelsen av första barnet hängde tätt samman. Det första barnet föddes i regel just före eller inom något år efter giftermålet. Medelålder för giftermål var åtminstone under andra hälften av 1800?talet 27 år för kvinnor, varför man kan anta att medelåldern för förstföderskor låg kring 27?28 år."

Alltså antas medelåldern för förstföderskor ha varit något yngre än idag (idag ca 28-29 år, då ca 27-28 år). Artikeln handlar ju snarare om att det var betydligt vanligare att få många fler barn på den tiden, och att många fler fick barn efter 40 än idag. Det tros enligt artikeln bero på att man fick preventivmedel och slutade skaffa barn så sent när man fick ett val...

Det skrev jag inte, däremot så är jag rätt säker på att de flesta både förr och nu, ville ge de bästa förutsättningarna (som självklart ser olika ut beroeden vilken tid man lever under)

Att föda barn utanför äktenskapet var något som inte var kutym på den tiden.

När jag och mina syskon växte upp (under 60-70-talet) så var alla bostäder byggda för två-barnsfamiljer. Mina föräldrar letade efter hus att bygga och det var inte många som hade modeller som passade en trebarnfamilj. Så normen för två barn är nog långt äldre än 50 år

Okej, men då är vi inne på samma århundrade nu i alla fall då..? Skönt.

Efter 60-talet började färre barn födas per familj. Ofta p.g.a. att kvinnorna började arbeta i betydligt högre utsträckning, men även p.g.a. förbättrad tillgång till preventivmedel. Sedan har det liksom trappats upp. Kraven ökar - och med kraven ökar medelåldern på förstagångsföräldrar. Vilket är vad TS funderar på. Den är fortfarande inte 35-40 år, men JAG gissar att utvecklingen leder åt det hållet.

Fast det jag reagerar mest på är varför man ska skuldbelägga de som inte vill ha många barn, barn alls eller barn när de är mer på plats i livet.

Jag blev mamma åt ett barn när jag var kring 37, har inte ångrat mig alls, varken barnet eller åldern då jag blev förälder (eller att det endast blev ett).

Min väninnan har fem barn (alla födda efter det hon fyllt 30) och hon är nöjd med hennes val.

Det gäller ju män också, de måste också få ha de val de vill, utan att skuldbeläggas.