Så orolig för son som använder droger... ????

Det är svårt att jämföra om så många fler röker cigg än vad som röker hasch. Jo, jag kollade precis det med lungcancer och det går nästan inte att säga, eftersom det är så svårt att forska fram något tillförlitligt där.

Återgå till tonic. Fokus på TS problem och frågeställning!

Cannabis påverkar hjärnan negativt, När han är så ung utvecklas hjärnan och han kan få problem med inlärning man blir ju inte klokare av att röka precis. Röker man stannar detta kvar i fettvävnad bla i hjärnan i veckor (beror ju hur ofta man röker) Han kanske kommer sluta av sig själv men kan också fastna i skiten och då blir vardagen svårare. Lycka Till.

Nej, du pratar om metaboliter.

Oh my god. Så jobbigt. Dessvärre så har jag varit med om samma situation. Det är nog den jobbigaste resan jag haft med mitt ena barn. Inget var bra hur man än gjorde. Man är konstant orolig och det blir ju inte allt bättre av att man har delad vårdnad då det är superlätt att dra där de är mindre konsekvent osv. Jag blev strängare men då drog han. Sedan blev det jobbigt hos pappa och då kom han hem till mig. Men så blev jag för jobbig då drog han hem till pappa osv. Han var kall, gjorde mig ledsen, ville inte prata... Nu är troligtvis hans droganvändning minimerad. Han visar på det genom att arbeta och betala för sig. Han känns mer "ansvarstagande".

Ett konkret tips är att aldrig what så ever ge pengar i hand. Behöver han bussbiljett, fixa det åt honom. Ska han äta på Mc Donalds ber dig swisha över 50 kr säg till honom att komma hem och äta eller åk ned och betala på plats. Du vet....de är så uppfinningsrika med hur de ska manipulera ut pengar från sina föräldrar att de är skrämmande. Du vet Mc Donalds ex som jag precis skrev så är det nog mer troligast att han och kompisarna ska dela på en hashkaka. 
Ta makten över hans pengar så gott det går. Behövs det kläder. Åk med och betala för de han vill ha. Här kan det vara bra att motivera honom att börja jobba. Då  pushas han lite mer till ansvarstagande och tiden för festande minskar drastist.
Mer bra tips har jag svårt att ge. Du gör dem redan med att försöka vara en bra förälder som vill hjälpa. 

Fråga gärna om du undrar något.

Får man fråga vad en haschkaka kostar enligt dig och vad menar du ens med just det ordet "haschkaka" ? 
Nej, den taktiken fungerar inte. Du gör sonen beroende utav dig och du ska tala om vad som är rätt eller fel samtidigt som du hade hellre sett att han hellre festar med sina vänner på alkohol än hasch.

Det bästa du faktiskt kan göra är att betala ett truckkort till honom och sedan säga åt honom att skaffa ett jobb. Sedan får han väl göra bäst han vill ang rökandet. Visst, det är säkert inte bra för en som inte är helt vuxen än. Men det är ganska konstigt att man verkligen VET det om cannabis i sverige medans man inte vet ett skit mer om om växten i sig. Visst klart att man som förälder blir orolig, men det får j inte gå till en överdrift spec, inte när det handlar om en drog som aldrig har dödat någon, eller gjort någon till en grönsak. Man får ju ha lite rimliga spärrar i sig själv än att börja kacka som en höna om att det är dåligt fast ni själva inte ens vet ett skit.

För första gången så klarade jag tex att arbeta utan att ha konstant ångest. Det kändes inte som att man var på jobbet i 2 dagar längre under enbart ett pass utan det började äntligen att flyta på. Dum blir man inte förutom det att närminnet kan vara lite svajigt under bruk. Men å andra sidan så får man andra fördelar. Har skrivit om det tidigare.

Min nära gjorde precis som du. Sedan satte sig och shotade whiskey o kallade mig för klen och svag som inte klarade att göra detsamma. Tappade all respekt för den vanliga alkohol människan där och då. Istället för att bli överdrivet känslosam eller aggressiv på alkohol så blev jag 10 ggr bättre på andra saker som jag inte kan när jag är normal ens.

Visst, gör på ditt sätt och dra det till att bli personligt problem och du kommer förlora det starkaste bandet med honom. Vilket du verkar ha gjort då du tror att hans bruk är minimerad. Det handlar ju om att anpassa det. Oavsett om man har jobb eller inte. Har man jobb, så röker man på helgerna, har man inte det så ska varenda jävel bråka med en. Har man jobb så blir dom nöjda, men bara för det betyder det inte att bruket har upphört enbart att han faktiskt klarar av att ta mer ansvar än ni själva trodde och bråkat i onödan genom att leka hönsförälder med pengar n att acceptera att han kan göra som han vill på helgen åtminstone!

köp ett truckkort och säg åt han finna sig ett jobb. Stötta första tiden kanske ev skjutsa o matlåda tills han har pengar nog att ta sig fram o tillbaka själv eller har råd att köpa med sig mat.Sen pusha för ett gymkort istället för att leka allan med pengar. Pengar kommer och går. Endast dåliga människor krigar om pengar !

nepp vi har inte förlorat kontakten. Vi har jättebra kontakt. Är liksom på andra sidan nu som jag skrev. Han hade styrkan att ta sig ur det värsta. Jag var konsekvent och han har fixat jobb själv. Jag är jättestolt över det han har tagit sig ur. Jag vet inte om det är helt eller delvis men nu är han respektfull, har ett jobb och vi har bra kontakt. Men det var dock en hemsk tid som förälder att ta sig igenom. Det var några år. Jag älskar honom mycket och det gjorde ont att han fick en överdos. Fan han är ju mitt barn som jag älskar mer än allt annat. Det är gott att det nu är bra.

Nu handlar ju tråden om cannabis. Man kan INTE få en överdos utav cannabis. Det är bevisat. Lägg ner nu !

Men då pratar vi inte längre om cannabis, så vilken drog pratar vi om nu?

Ja men för de som testar kan också vilja testa annat. Det blir en fallgrop.

Du är nog knappast en förälder heller. Tråden handlar om en förälder som vill ha råd. Så drog är drog tycker de flesta. Jag tycker de är skit.

Det stämmer faktiskt inte ens, det är en MYCKET liten del som går vidare i drogträdet.

Antar du pratar om gatewayteorin, den är stendöd och finns ingen stöd för detta ens på något sätt.

Nej, det är fundamentala skillnader mellan droger, och hur man ska hjälpa för minska konsumtionen.
Man kan inte prata om död och överdos av cannabis, för det är fel, just för du inte dör av en överdos av cannabis.

Vill man hjälpa någon, så bör man prata om rätt problematik.

Håller inte med dem som säger att "det är lugnt, han röker bara". Min dotter är 19 år och det började med alkohol sen hasch och det blev tyngre droger och nu har allt verkligen gått åt helvete rent ut sagt. Hon hade det verkligen jättebra innan allt detta. Jobb och lägenhet. Tyvärr har hon psykiska problem som gjort att hon sökt lindring i droger :( Mitt råd till dig är att INTE acceptera hans droganvändande. Han är bara 16 år.

Vad folk menar är att de inte delar dina problem, och tittar man på de problematiska konsumenterna så är det siffror på ~4% av alla.

Och det är som du säger vanligt att psykiskohälsa har symtomen drogkonsumtion, och de är dubbelt så troligt att börja med droger än någon annan.

Mkt bra inlägg! Jag förstår inte heller att så många ger drogliberala svar. Om man inte som förälder har en nolltolerans mot knark, som ju är kriminaliserat, hur har man tänkt sig att ens barn ska lära sig sätta gränser? Det är omöjligt att vara drogliberal om man studerar liven som blivit förstörda av knark, många gånger med haschet som inkörsport - det existerar inget 'oskyldigt' haschrökande. 

Alla oroliga föräldrar, jag skulle verkligen vilja berätta en sak för er.

Detta skrivet av mig som själv använt cannabis, periodvis för mkt för min egen smak, och som känner massor av folk, studenter, konstnärer, doktorander, pedagoger, socionomer, kontorister osv osv som röker regelbundet. Jag har även haft flera nära vänner som börjat med tyngre droger, så jag har en hel del erfarenhet av detta.

Jag tycker cannabis är en fantastisk drog MEN detta är absolut inte för eller emot cannabis utan en av de viktigaste sakerna jag lärt mig om cannabis, ungdomar och vuxna.

Det förekommer många rykten och teorier om cannabis bland folk som aldrig provat. När man väl röker första gången, eller tionde gången för den delen, upptäcker man ju snabbt att det mesta man hört från "vuxna" om cannabis är skitsnack. Alltså information som inte stämmer som man fått ifrån folk som inte vet nånting av vad de pratar om.

Och nu kommer vi till det farligaste med cannabis i ungdomen, enligt mig. De allra flesta jag känner som brukat cannabis har haft en liknande upplevelse som mig. Det är att de "vuxna" som borde vara de som visar en rätt i de här frågorna, alltså blir avslöjade som skitsnackare så fort man drar sitt första bloss.
Cannabis har verkligen inte samma effekter på nyfikenhet och impulskontroll som alkohol och fungerar rent signalsubstansmässigt inte alls som en inkörsport till tyngre droger. Det förstår man om man provat både alkohol och cannabis.
Men cannabis fungerar idag ändå som en slags inkörsport i vissa fall. Och det beror på just det här jag försöker skriva, alltså att om allt man hört om cannabis var överdrivet finns det inte längre något som hindrar att man provar de andra drogerna.
Och vissa av de andra drogerna är farliga även på kort sikt, genom att vara dödliga i höga doser, genom att påverka ditt omdöme så att du kan utsätta dig för farliga situationer och genom att skapa totalt kaos i signalsubstanssystemet hos en ung människa osv osv.

Om vuxna istället förklarade nackdelarna med cannabis på ett sätt som var mer nyanserat och närmare sanningen hade kanske förloppet sett helt annorlunda ut.
Om ungdomar som testar cannabis första gången hade fått höra att det var nog inget speciellt farligt att testa cannabis en gång, men efter några gånger så börjar det påverka ens liv på ett sätt som är olämpligt för unga människor. Till exempel, hur ofta har man inte haft en plan att göra nått kul, och sen rökt och då inte velat göra nått längre utan stannat hemma i soffan? Hur många gånger har man tänkt plugga men rökt och spelat dataspel istället? Kanske försöker man röka bort sin ångest, vilket fungerar rätt bra faktiskt men om ångesten kommer av att man ältar skit inne i sitt huvud om och om igen så märker man att ältandet faktiskt bara blivit värre även om cannabiset hjälper en att stå ut. Osv. Jag hade kunnat förklara mkt mer om cannabisets riktiga baksidor, men det blir överdrivet långt, så jag upprepar igen vad jag försöker säga:

Om du hittar på massa saker (eller läser onyanserad antidrogpropaganda förmodligen skapad av läkemedelsföretag) om droger och berättar det för dina barn så är risken stor att de fullständigt förlorar förtroendet för dina insikter på området så fort de provar själva för första gången.

Och en 16-åring som ska navigera i en värld full av lättilgängliga droger utan hjälp av en vuxen har hamnat i en onödligt svår situation.

Hela den här "för eller emot cannabis"-diskusionen kommer lätt i vägen för ett konstruktivt samtal om vad vi ska göra med ungdomar som använder droger. De flesta som tycker att cannabis är bra håller nog med om att 16 år är lite väl ungt att börja så om man bara chillade lite med överdrifterna och anklagelserna så kunde vi kanske ha en mer konstruktiv debatt.

Oj vad långt det blev. Men jag tycker att det här är en jätteviktig fråga!

Kloka ord

Till TS:
Jag har inga barn själv, och jag vet inte hur det är att vara i din situation som förälder, men jag har varit i din sons situation när jag var ung och jag vet varför man i den åldern av olika skäl gör som man gör. Nu hade jag inte den problematiken med ADHD som din son, och jag vet inte hur eran relation ser ut, och kan bara svara på utifrån mina nyttiga erfarenheter.

Jag var ca 14 år när jag började dricka och prova droger. Det är en del av tonåren att vara nyfiken och att testa gränser, så det är inget konstigt att tonåringar provar, enligt min åsikt. Men anledningen till att jag fortsatte att dricka och hålla på med droger och även prova ännu fler tyngre droger? Jo, jag tror att varje faktor hänger ihop med den andra som leder till dåliga beslut. Även om man kanske är lite ansvarslös eller "ung och dum" i den åldern så är man faktiskt inte korkad, iaf inte de flesta. De flesta tonåringar har ju hört hur illa det är med droger, hur illa det är att dricka eller röka, man hör sina föräldrars röst säga "ajabaja" när man står inför att ta ett dumt beslut, men vissa gör det ändå.

Som jag sa med att varje faktor hänger ihop med med den andra. I mitt fall var det iaf såhär: Jag växte upp med en ganska dålig relation till mina föräldrar - Pappa knappt med i bilden och mamma med långvariga depressioner och vi kunde absolut inte alls prata om saker. I högstadiet blev jag mobbad, och trots att hela skolans personal visste om detta så gjordes inte mycket åt det och trots att min mamma visste om det så pratade vi aldrig om detta. Vi pratade aldrig om min psykiska ohälsa som byggdes upp inom mig, utan jag förvandlades till en frustrerad rebell som agerade utefter hur sviken jag kände mig.

Min mamma gjorde inte min frustration bättre genom att: ge mig utegångsförbud, ta ifrån mig min mobil, mitt busskort, mitt internet, rota igenom bland mina saker m.m. utan frustrationen blev värre - jag gjorde istället ALLT för att rymma hemifrån, hoppade ut genom fönstret och plankade mig innanför spärrarna för att kunna åka till någon kompis och gömma mig. Men det var inte att hon gjorde allt det där som egentligen var felet, för vilken förälder skulle inte göra det där med en hemsk ungjävel som jag var? Det som egentligen avgjorde att jag vägrade att ge mig var en så liten grej som att hon skällde på mig och på mina dumma beslut hela tiden, som om jag inte redan visste hur misslyckad jag redan var, och inte en ENDA gång funderade hon på att komma ner på min nivå, för att höra hur jag mådde eller tänkte om mina val, utan det fick en psykoterapeut göra när jag hamnade på maria ungdom. Och gissa vad? Så enkelt var det. Jag behövde bara att någon kunde lyssna på mig och höra mitt perspektiv. Visserligen blev jag inte återställd av ett samtal utan det tog väl några gånger tills jag hade börjat tycka om att gå där en gång i veckan, och sedan fortsatte jag gå där i ungefär två år. Vid typ 17 år gjorde jag en total vändning och blev istället världens ansvarsfullaste 17 åring. 

Det kanske inte är såhär dålig relation ni har haft det, och som du skrev, du ger massvis med kärlek osv. Men mitt tips är att fundera på om du kanske kan ändra din taktik till något annat? Som sagt tonåringar är inte dumma, han känner förmodligen av din oro och desperation. Men ibland behövs olika sätt för att nå en instängd tonårig. I din sons fall kanske det inte är någon inom familjen som kan "rädda" honom, ibland vill man ha någon utomstående. Se över hans kontakter på soc eller bup, eller var han nu går. Ibland behövs även dessa bytas. Eller kanske behöver han någon skicklig och specialiserad som kan hjälpa honom att handskas med sin ADHD?

Lycka till!