• Annita

    Börja studera eller göra som FK vill och vänta?

    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-18 16:58:37 följande:

    Lägsta nivån på det bägge bidragen är likvärdiga. men om inte utredningen av min arbetsförmåga är klar till 30-årsdagen i juni då jag blir av med aktivitetsersättningen undrar jag om det kommer bevilja mig sjukersättning i väntan på att utredningen av min arbetsförmåga är klar. Det är jag tveksam till.

    Sen undrar jag om AF skulle kunna gå in och hjälpa till kanske med lönebidrag om jag på egen hand idag söker ett arbete?


    Bra fråga, jag vet inte exakt hur AF beslutar om lönebidrag. Men de kan inte bevilja ett lönebidrag utan att en utredning är gjord. På det lilla du avslöjar i tråden är det förstås svårt att veta säkert, men det är inte omöjligt att du skulle kunna få lönebidrag. Men det kan inte handläggaren bara besluta på en kafferast, det måste finnas dokumentation och underlag.

    För att få deras stöd måste du spela deras spel!
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-18 17:06:47 följande:
    Men om jag aldrig har arbetat i hela mitt liv kan jag knappast få sjukpenning. Det saknas ju SGI att basera sjukpenningen på som då bör bli noll och ingenting.
    Hoppas någon annan kan svara - sjukpenning borde man väl kunna få ändå...?
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-18 18:29:01 följande:

    Jag ska förresten träffa en läkare imorgon, vad bör denne skriva i intyget för att jag ska kunna komma vidare ur min låsta situation och inte falla ännu mer mellan stolarna?


    Det viktiga är väl att du är öppen och ärlig, på det sättet kan läkaren hjälpa dig bäst. Om du har begränsningar behöver läkaren veta vilka de är, och hur de gör att du kan/inte kan göra vissa saker.

    Har du någon samtalskontakt som kan hjälpa dig i hela den här processen? Du verkar ha väldigt stort behov av att ventilera saker och ting, så det kunde vara till stor hjälp för dig tror jag. Skulle du tex få en kurator inom psykiatrin så skulle hen kunna hjälpa dig att inte falla mellan stolarna, genom att stötta med kontakter du behöver ha, mm. Eller har du kanske redan ett sådant stöd genom kommunen...?

    Det är iaf något att ta upp med läkaren.

    Hen bör skriva som det är i intyget!
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-18 20:03:32 följande:

    Allt detta med att myndigheterna vägrar lyssna på mig samt att det är bråttom att bestämma sig för vad jag vill innan vissa datum passerar gör mig skit stressad, så här stressad var mycket länge sedan jag kände mig. Om jag ens någonsin har varit såhär stressad över någonting. Risken är ju om jag gör fel att det påverkar hela mitt resterande liv och att det blir mycket mycket svårt att få ordning på allt igen. Då påverkar det även möjligheten till att bilda familj etc. etc. Kris det inte fråga om just nu utan jag känner mig helt j*vla splittrad.


    Jag förstår att det är stressande, men försök att ta det lugnt och ta till dig hjälpen du får! Jag tror nog att myndigheterna lyssnar, men det finns ju en viss tågordning och vissa regler, och det gör det på goda grunder. Det är inte bra om personer på myndigheterna börjar "skjuta från höften", utan det måste finnas rättssäkerhet för medborgarna. Samma planering ska gälla även om din handläggare slutar och en ny börjar. Då ska det vara dokumenterat vad som gjorts och det som görs ska följa en viss ordning.

    Om ni följer reglerna ska det i princip inte kunna bli fel. Du tänker på närmaste datumet kanske, där du skulle kunna söka till Komvux, men det kan du ju faktiskt vänta med. Eftersom FK och kommunen råder dig att gå kvar på verksamheten är det säkrast att göra det, om du inte vill skapa oordning. Det är bra att du är ambitiös, men det kommer gå att studera längre fram, också. Du har redan fått rådet att plugga lite hemmavid - gör det, om du vill känna att du kommer framåt. Går du kursen senare är du ju hjälpt av det du lärt dig, hur som helst!

    Det är jättesynd att det blir så bråttom med allt inför att du fyller 30. Du borde fått hjälp att sätta fart på den här processen långt tidigare - men då var du kanske inte redo iofs.

    Du tänker rätt när du kollar upp saker, du kommer ju framåt hela tiden faktiskt. Du vet mer om studier och vilka jobb du kan söka än du gjorde för ett år sen, gissar jag. Du vet också mer om olika regler och vad som kommer hända när du blir 30.

    Du skriver här på FL och är vetgirig, du ringer personer och samlar hela tiden kunskap. Försök sitta i båten nu och ha tålamod med processen, så kanske du förhoppningsvis blir mindre stressad.  
  • Annita
    Anonym (ojoj) skrev 2018-11-18 20:59:47 följande:
    Om du inte förstår skillnaden så visar det bara hur lite du egentligen vet om något som du själv anser att du verkligen kan. Självklart ligger 1200-talet längre tillbaka än 1500-talet det är just det som är orsaken. 7000 är ju inte speciellt många personer om man går långt bakåt. Även om alla i alla generationer bara får två barn, den raka anan och ett syskon så behöver du ju inte gå längre än typ till 1700-talet för att vara uppe i 7000 namn
    Sorry det är ju OT men jag fattar inte riktigt heller...? Det enda jag tänker är att det borde vara näst intill omöjligt att släktforska så långt tillbaka som till 1200-talet, framförallt för att det inte finns kyrkböcker som är så gamla, eftersom kyrkan inte förde bok på det sättet. Fanns jordeböcker mm från reformationen, men det handlade nog mest om skatteunderlag.

    Är det det du antyder, eller...?
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-18 21:16:34 följande:

    Nej jag blir inte mindre stressad av att veta mer. Ju mer kunskap jag får ju mer stressad blir jag av att komma framåt och lösa situationen. Myndigheternas regler känns ju väldigt mossiga.

    Bara för att det göra i den ordningen som jag känner skulle passa mig så hindrar ju inte det att myndigheterna dokumenterar förloppet och att en planering upprättas. bara det att planeringen då ser annorlunda ut och passar mig bättre.


    Jo, jag kan förstå känslan av att bli mer stressad av mer kunskap.

    Nej visst, man kan dokumentera och planera i en annan ordning - men de kommer ju inte att göra det. Du måste släppa det tyvärr. Det fungerar inte så att alla kan välja en egen ordning, utan det är så stelbent att alla måste göra ungefär lika. Jag försöker förklara att det finns en viss tanke bakom det, dessutom. 

    Hur fel du än tycker att det är så gör du det bara besvärligare för dig själv att sätta dig till motvärn, det är bortkastad energi. Samtidigt ska du förstås stå upp för dig själv och berätta hur du vill ha det, jag menar inget annat! Men sedan svarar FK och AF på hur dina önskningar går att applicera på verkligheten, det är bara så det är.

    Du tycker att de inte lyssnar på dig - men lyssnar du på dem? (Lite skämt åsido, du är ju i en beroendeställning som är ganska speciell, det är vi många som har personlig erfarenhet av.)
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-18 21:18:31 följande:
    Har man adliga anor så är det lite lättare att få fram information osv. Jag tänker inte gå in på i detalj hur min släktforskning ser ut osv. Dels för att det inte har med trådens ämne att göra och dels för att jag vill vara anonym.
    Ok, spännande! Men OT som sagt. :)
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-19 21:28:23 följande:

    Känner du mig? Nää och då kan du ju omöjligt veta vad jag klara av eller ej. Det ända som jag har påtalat i denna tråd är att jag inte orkar med 12 timmar på denna arbetsplatsen jag är på idag samt att jag troligtvis inte kommer att orka mer 100% på någon arbetsplats. men för den delen så är det inte sagt att jag inte kommer klara fler arbetstimmar på en annan arbetsplats.

    Folk som påstår vad jag klara av och inte när de inte ens har träffat mig 5 minuter ska inte uttala sig.


    För att vara lite konstruktiv istället för att fantisera om framtida löner: du har sagt flera gånger i tråden att du tror att du skulle göra ett bättre jobb på en annan arbetsplats, och att du blir stressad av att bli övervakad hela tiden mm. 

    Har ni pratat om att du skulle kunna byta ställe att praktisera/träna/jobba på? Jag tror det vore bra för dig att prova lite olika arbetsuppgifter och sammanhang. Du tror själv att du fungerar bättre på vissa arbeten och med vissa förutsättningar (tex ansvar, positiv stress osv), men du vet ju egentligen inte.

    Du har rätt i att ingen här vet vad du klarar, men jag är inte säker på att du vet själv - även om du har idéer och förhoppningar om vad som funkar eller inte funkar. 

    Jag tycker som sagt att du ska lyssna på vad FK säger, men för att det ska bli bra är det ju viktigt att du trivs på din rehabilitering, och du antyder gång på gång att du inte gör det. Har kommunen fler ställen med daglig verksamhet som du kan byta till...? Eller finns det en plan där AF kopplas på och försöker hitta en annan arbetsplats för en mer strukturerad arbetsträning...?
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-19 22:41:46 följande:

    Det fanns en plan, som nu är ändrad, att AF skulle ta över och hitta en arbetsträning på öppna arbetsmarknaden åt mig runt årsskiftet samt att vi (jag, kommunen samt FK) skulle ha möte nu i nov. Nu helt plötsligt har det ändrat sig och påstår att jag inte kommer att klara ett vanligt arbete i och med att jag bara jobbar 12 timmar. Ett vanligt arbete kräver att man klarar mer för att någon ska vilja anställa mig.

    De vill att jag först ska visa att jag kan jobba fler timmar innan jag får gå över till AF. Detta tror dom kan vara möjligt först i april/maj typ. Jag sa på mötet att denna verksamheten inte var bra för mig samt att jag inte kommer kunna orka jobba fler timmar där i och med att det är ostimulerande, tråkigt, enformigt och inte utvecklande någonstans. Detta gör att jag mår dåligt.

    Typ ungefär som boredout;
    www.prevent.se/arbetsliv/artikel/2013/for-lite-att-gora-ocksa-ett-problem/
    www.kollega.se/drabbad-av-bore-out


    Så konstigt! Tio timmar är ju 25%, och det brukar räcka för AF, såvitt jag vet. Däremot är det ovanligt att man får fördela 12 timmar på endast två dagar. Jag kan förstå om det inte är så kul att vara 6 timmar i sträck på ett enformigt ställe. Två timmar om dagen vore nog bättre, det skulle ge en bättre uppfattning om hur du klarar en kontinuerlig sysselsättning, för både dig, FK och AF. 

    Men om de vill att du ska visa att du kan jobba fler timmar så kan du väl försöka bita i det sura äpplet och göra det, det är ju en begränsad period och skulle ge dig bättre möjligheter framöver. Som sagt, 10 timmar borde räcka för AF. 
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-19 22:56:16 följande:
    Nej. Egentligen inte. kan man söka praktik/arbetsträning på egen hand sådär bara utan inblandning av AF? Aktivitetsersättningen bör jag ju få behålla om jag får en praktik eller måste man ha aktivitetsstöd då? Aktivitetsstödet beviljas ju av AF och betalas ut av FK. AF har ju sagt att så länge FK inte vill lämna över mig till Af så kommer jag inte kunna gå över dit.
    Nej, det går troligen inte så lätt att få en "egenförhandlad" arbetsträning godkänd av AF. En arbetsträning som ingår i en utredning av arbetsförmåga behöver ju förläggas hos en arbetsgivare som är väl införstådd med vad som förväntas av dem - till exempel måste det finnas en handledare på arbetsplatsen som är beredd att vara med i planering och utvärdering.

    Men AF bör ju ta stor hänsyn till vilken sorts arbetsplats du vill vara på, så idéer om konkreta praktikplatser är det ju bra om du har!

    När man är över 30 kallas det rehabiliteringsersättning tror jag, men det kanske finns olika sorters ersättningar. Men det stämmer att FK måste vilja skicka dig vidare. Och AF måste se att du orkar minst 25% för att vilja behålla dig - under 10 timmar i veckan så skickas du tillbaka till FK och då kommer de förmodligen att be dig söka sjukersättning.

    Menar du allvar med att du vill ut i arbetslivet bör du alltså visa din vilja att öka på timmarna och sköta din praktik. Om myndigheterna uppfattar att du inte klarar ens 25% så menar de att du är klar för sjukersättning, och då kan du glömma idéerna om att jobba upp lönen och allt du planerar för.

    Visst kan du helt avvika från FK om det skulle bli så, och söka arbete eller studier på egen hand. Men då blir det ju heltid och helt andra krav än vad en lönebidragsanställning skulle ge (om nu lönebidrag är aktuellt för dig). Du hamnar i en mycket mer utsatt position, och DÅ blir du tvungen att jobba upp din SGI för att få rätt till sjukpenning, vilket du var inne på tidigare i tråden. Och då räcker det inte med några dagar på ett heltidsjobb, utan det handlar om månader. Här får gärna någon mer insatt rätta mig om jag har fel!

    Varning alltså för att maska och tycka att du är för "bra" för att lägga ner dig på din praktik - det kan straffa sig!
Svar på tråden Börja studera eller göra som FK vill och vänta?