• Annita

    Börja studera eller göra som FK vill och vänta?

    Anonym (Hmm..//) skrev 2018-11-19 23:13:09 följande:
    Det är helt uppenbart att ts har bra mycket allvarligare problem än vad han själv förstår.

    Ingen kan skippa gymnasiet och leva på bidrag i 10 år om man inte har extrema svårigheter.

    Det finns inget annat val för ts än att fortsätta i sin dagliga verksamhet och försöka utöka timmarna för att om ca 6 månader kanske kunna komma ut i arbetsträning/praktik och därefter (efter X antal månader/år) försöka sig på ett enkelt och okvalificerat deltidsarbete med låg lön.
    Håller helt med här.
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-19 23:54:47 följande:
    Så alltså om jag egentligen skulle orka ett annat jobb där man får lön så tycker ändå FK att det är bättre att jag är kvar i bidrag och daglig verksamhet ett halvår till. Då vore det ju bättre att jag fick prova arbetsträning/praktik ett par månader på en arbetsplats för att om det går dåligt skickas tillbaka till den dagliga verksamheten. Då finns ju åtminstone en chans att det kan lyckas. Som det är nu dömer de ut mig utan att ens veta något om vad jag klarar eller ej. Diskriminering på hög nivå, Kanske ska man JO-anmäla FK, då kanske det blir fart på dem.
    Nja, orkar du ett annat jobb med riktig lön tycker nog FK att det är jättebra. De vill ju sparka ut så många de bara kan från sjukförsäkringen!

    Så det måste finnas någon orsak till att de vill att du är kvar ett tag till. Kan det vara så att de upplever din brist på motivation som ett tecken på bristande förmåga...? Det är därför jag menar att du får bita ihop och kämpa på med den dagliga verksamheten, så att de inte bedömer att du inte klarar av det. 

    Ja, det är egentligen precis så jag menar, du borde få prova praktik på en arbetsplats så snart som möjligt. Du tror ju själv att du skulle fungera bättre någon annanstans, prata med dem igen om detta. Och ha i bakhuvudet att de faktiskt inte är ute efter att förstöra för dig utan tvärtom.

    Fixar du lönearbete eller studier och kommer ur bidragsberoendet är det inga som är gladare än FK, AF och kommunen. :)
  • Annita

    En annan sak jag tänker på utifrån den här väldigt långa tråden: TS du har ju märkt att många uppfattar dig som "lat" och tycker att dina idéer i vissa stycken är orealistiska. Du känner dig missförstådd av många och upplever att ingen riktigt förstår hur du tänker.

    Risken är, tänker jag, att du gett samma intryck på mötena ni haft. Du har i tråden gett uttryck för att du känner dig motarbetad, och det har säkert märkts även på mötena, även om du inte har berättat allt om dina förhoppningar om framtiden lika öppet som här i tråden.

    Jag gav tidigare i tråden rådet att vända dig till en samtalskontakt, men du såg ingen vits i det eftersom du tycker att problemet inte ligger hos dig utan hos de olika parterna som missförstår dig och inte låter dig göra som du vill utan ställer upp villkor som du inte gillar.

    Jag tror fortfarande att du skulle ha nytta av att prata med en kurator eller liknande för att ha någon att bolla med som kan hjälpa dig att reda i tankarna. Du växlar väldigt snabbt mellan olika spår i dina tankar - ena stunden ska du studera i sakta mak för att du inte vet hur mycket du orkar pga ditt sömnbehov, nästa gång skriver du att du istället ska plugga in en kurs på halva tiden, sedan pratar du om att ta ett okvalificerat jobb och jobba dig uppåt i lön, i nästa andetag vill du inte ta ett jobb med lägre lön än en viss summa, i nästa inlägg pratar du om FK och AF.

    Det vill säga du ger faktiskt ett ganska rörigt intryck. Mitt i allt har du oklara medicinska problem. Varför inte ta hjälp av någon utomstående som kan stötta dig i den här kommande processen? 

  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-20 00:50:49 följande:

    Det kanske upplevs rörigt. Men det jag hela tiden har sagt är att jag vill börja studera i lågt tempo nu i vår för att sedan fortsätta i högre takt till typ hösten nästa år eller så.

    Går inte detta så kan jag ju söka ett arbete. Jag kan ju jobba i högre takt än idag bara platsen är rätt och et är rätt yrke.

    Som det ser ut just nu tycker jag att det är mer realistiskt att försöka komma igång med studier än att ta ett arbete med likvärdig lön som jag redan idag har i inkomst. Detta anser jag bara för att det är så kort tid kvar till jag fyller 30 och mina bidrag tar slut.

    Att börja studera nu på en gång ger mig mer än ett halvår med låg lön för att sedan ändå börja studera kanske om 6 månader.

    Detta har jag sagt hela tiden i denna tråd typ.


    Min poäng var inte att fråga dig vad du menar, utan jag ville tipsa dig om hur du uppfattas av andra. Även om du själv tycker att du har allt klart för dig så upplevs du som rörig när du berättar, och det kan göra att FK gör fel bedömning i kontakten med dig. Förstår du skillnaden?
  • Annita
    Tiina87 skrev 2018-11-20 22:17:18 följande:
    Ts har haft nära på 10 på sig att ta tag i i sitt liv. Det är långt tid och även personer med aspberger ska klara det under den tiden.

    Problemet med ts är att ingen satt krav på honom utan låtit han sitta på röven hemma och ta emot bidrag utan någon motprestation med än 12h per vecka på daglig verksamhet. Jag tror inte att fk eller af ens tror på att ta någonsin kommer att komma ut i arbetslivet. Om ts menar att han kan det så är det upp till honom att bevisa att han klarar att vara på dagliga verksamheten mer än 12h per vecka och att han söker jobb och visar framfötterna.
    Men om man ska vara realistisk. Även om TS söker hur många jobb som helst och visar framfötterna skulle det ändå kunna vara så att han inte har arbetsförmåga och därmed faktiskt inte ens klarar okvalificerade jobb. Alla jobb kräver kognitiv och social kompetens - idag finns i stort sett inga jobb på den öppna arbetsmarknaden som inte kräver att man har en stor förmåga till egna initiativ och till att planera sina egna arbetsuppgifter.

    Nu säger jag inte att det är så, vi vet ju fortfarande inget konkret om TS' anledningar till aktivitetsersättningen. Däremot är jag övertygad om att han behöver stöd när han nu vill komma ut i arbete eller studier. Det är inte "bara" att börja jobba när man aldrig gjort det förut.
  • Annita
    Tiina87 skrev 2018-11-26 20:37:22 följande:
    Troligen aldrig... Ts vill inte lyssna på några råd i alla trådar han startar.
    Jag är inte helt säker på det. Nu har jag nog inte läst alla trådar, men jag minns en från tidigt i höstas (eller sent i somras?) där TS tvekade inför att ens börja på daglig verksamhet. Har uppfattat det som att han kanske tagit till sig vissa råd iallafall. 
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-26 21:38:22 följande:
    Jag tvekade därför att jag anser att jag kan klara av ett vanligt arbete i någon form och då bör det vara bättre för samhället jag har ett arbete istället för att leva på bidrag. Mitt mål är att få ett arbete inte att hamna på en daglig verksamhet som ger mig nada tillbaka.
    Jag vet att det var därför du tvekade. Men frågan det gällde var ju huruvida du tar till dig det som skrivs i tråden. Vilka tankar och idéer har du gått vidare med förutom detta senaste om studierna? 
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-26 22:19:06 följande:
    Från början hade de lovat att AF skulle ta över vid årsskiftet vilket gjorde att jag tänkte att jag skulle avvakta och vänta in mötet nu i november. Nu har det mötet varit och de har inte hållit vad det lovade även om det kanske inte var spikat 100% att det skulle bli så som vi bestämde då.
    Och vad var din del av uppgörelsen...? Något har ju fått dem att ändra sig.

    Och myndigheter kan aldrig lova något, tyvärr, det ena hänger på det andra och man kan inte vara säker på någonting innan man har ett papper med ett beslut i handen och knappt då. En ny regering kan ju få för sig att lägga ner AF (finns många politiker som vill det) och då förändras ju väldigt många människors tillvaro.
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-28 16:23:44 följande:

    Jag ringde förresten till FK nyss och fick prata med en som sitter och svara på frågor om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång. Hon sa att jag skulle söka försörjningsstöd under tiden som jag väntar på att få aktivitetsersättningen beviljad. Jag påpekade då att det är osäkert om man får ha det när man studerar. Hör med de som har hand om försörjningsstöd var hennes svar.

    Alla verkar hänvisa till varandra, den ena handen verkar inte veta vad den andra gör känns det lite som.


    Kan bli hur snårigt som helst när det är många instanser inblandade. I en del län och kommuner har man kommit längre i att samarbeta mellan myndigheterna, jag tror att det heter samordningsförbund, och de brukar hjälpa till att vara spindel i nätet för personer som kan behöva vara i kontakt med både FK, AF och kommun. För det är jättevanligt att man blir hänvisad fram och tillbaka, tyvärr.

    I många län/kommuner finns det också något som kallas "personligt ombud" som man kan söka om att få om man har vissa funktionsnedsättningar (inte säker på vad, riktigt). Deras roll är att företräda individen i kontakt med myndigheter, så att det är mindre risk att man faller mellan stolarna.

    Kolla gärna om det finns ett samordningsförbund eller PO i din kommun, TS. Kanske kan du få stöd i allt detta - och det verkar ju ganska akut nu när du fick nya besked från FK.
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-28 17:34:51 följande:
    Det finns PO i min kommun men vilka är det som jobbar som PO.
    Hittade detta:

    AD ÄR PERSONLIGT OMBUD?
    I samband med att vården av psykiskt funktionshindrade gått mot öppnare former har det visat sig att många inte får sina lagstadgade rättigheter till vård, stöd och service tillgodosedda. 
    Detta har föranlett regeringen att besluta om en nationell inbyggnad av verksamheten Personliga Ombud. 

    Vad gör ett Personligt Ombud 
    * Tillsammans med den enskilde identifiera och formulera dennes behov av vård, stöd och service. 
    * Tillsammans med den enskilde se till att olika huvudmäns insatser planeras, samordnas och genomförs. 
    * Ombudet arbetar på klientens uppdrag och har en fristående ställning mot andra myndigheter. 

    Vem kan få ett Personligt Ombud? 
    * Har ett omfattande och långvarigt socialt handikapp vilket medför stora hinder för ett fungerande vardagsliv. 
    * Har komplexa behov av vård, stöd och service och som har behov av kontakt med socialtjänst, primärvård och/ eller den specialiserade psykiatrin (utan krav på diagnos) och andra myndigheter.
Svar på tråden Börja studera eller göra som FK vill och vänta?