• Annita

    Börja studera eller göra som FK vill och vänta?

    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-02-12 20:50:15 följande:

    Jag säger ju att jag har provat att sova vid 22-tiden i flera veckor, typ 3-4, i sträck utan att sömnbehovet blev mindre. Jag har även haft stort sömnbehov även före 9 år bakåt i tiden.


    Sömnbehovet kanske inte blir mindre men dygnsrytmen borde gå att ändra. Jag tror att vissa har större sömnbehov, och jag tror också att vissa är kvällsmänniskor och andra inte.

    Men för att fungera i ett samhälle som utgår från 7-16 eller 8-17 måste man försöka anpassa sig, även som kvällsmänniska som behöver mycket sömn.

    Om melatonin inte funkade för dig så behöver du kanske prova något annat - givet att du provat alla andra sömntrix förstås, medicin är inte steg ett. Men det borde faktiskt vara ett alternativ om du menar allvar med att komma igång med studier och arbete!

    Finns sömntabletter som framförallt förebygger att man vaknar och inte kan somna om, om det är det snarare än imsomningen man har problem med.
  • Annita
    Mella-Bella skrev 2019-02-22 11:14:27 följande:

    Om du har rätt så kan man alltså få socialbidrag utan motansträngning på grund av sjukdom, även om FK inte skulle bevilja ersättning.


    Men saken är väl den att försörjningsstöd är exakt det som TS vill slippa. Så jag tror inte alls att han är sugen på att lura till sig det i flera år när han läser in gymnasiet.
  • Annita
    Ms H skrev 2019-02-22 12:49:34 följande:

    Fast just nu väljer han försörjningsstöd, framför att testa att plugga.


    Ja på sätt och vis, kanske, i och för sig.... Jag tror ju att det vore bättre om TS la sin energi på att försöka få en bra praktikplats för att komma närmare arbetsmarknaden. Det här med att plugga på distans känns som ett sätt att kunna fortsätta det "fria" livet där han kan sova hur länge han vill och sedan lägga upp dagen utan att ha tider att passa.

    Det är inte fel att studera, men csn ska trots allt betalas tillbaka så det bör vara genomtänkt.
  • Annita
    Mella-Bella skrev 2019-02-23 20:52:30 följande:

    Ja man kan väl i praktiken dyka upp där ibland då kanske, lite sporadiskt, arbetsträning är väl för att ta reda på vad man klarar, och klarar man bara lite eller ingenting alls, vad ska de göra åt det? Om man är sjuk och inte klarar mer, ska man hamna på gatan?


    Jag förstår inte riktigt vart du vill komma Mella-Bella. TS vill ju tjäna pengar och försörja sig själv, även om han inte exakt har kommit fram till hur det kommer se ut efter trettioårsdagen. Alla dina resonemang går ut på att försöka få försörjningsstöd på olika regelvidriga sätt. Hur tänker du att det ska hjälpa TS..?
  • Annita
    Anonym (?) skrev 2019-02-24 17:11:36 följande:

    Är det bara jag som tror att Mella-Bella är TS? Tycker de är snarlika i sättet och skriva och diskutera. Har även en känsla av att TS skulle vara mer intresserad av bidragsfusk än faktiskt ta sig i kragen och ta till sig alla tips och råd som han fått i denna tråd. Från november tills idag är det fortfarande mest ord, bortförklaringar och ursäkter och ytterst lite handling trots att det gått över 4 månader sedan tråden startades. Som det ser ut för dig just nu TS så har du inget att förlora på att chansa, du har allt att vinna. Du är snart 30 så ditt bidrag ryker, varför inte chansa? Du blir inte yngre och du kommer bara längre och längre ifrån den framtid som du vill skapa när du inte vågar chansa. En helt annan tanke som kanske är helt OT, men du ska inte kolla upp GMU? Du får ordning, struktur, utbildning, mat och även träning i viss mån. Tror det hade varit en erfarenhet som skulle kunna stärka dig.


    Samma tanke har slagit mig. I så fall är det ju bra att besvara dessa funderingar, som är ganska virriga.
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-02-27 16:23:30 följande:

    Jag har nu pratat med min handläggare på FK och hon sa att man får studera med bibehållen ersättning i upp till 6 mån (fram till min 30-årsdag i juni för mig). En sådan ansökan kunde jag göra och den skulle jag utan tvekan få beviljad enligt henne. Ansökan ska göras samt ett beslut måste ha fattats innan studierna påbörjas. Men det tar typ två veckor att behandla en sådan ansökan enligt handläggaren.

    Så nu behöver jag alltså bara välja en kurs att börja samt skicka in en ansökan. Har för mig att det skulle ta typ två veckor att få besked om antagning. Tar det längre tid får jag vänta innan jag kan börja. NTI-skolan som kommunen har samarbete med har intag varje måndag för sina distanskurser. Kanske att jag väljer måndag den 18 mars i min ansökan om att börja studera, det bör vara tillräkligt långt tid fram för att FK och Komvux ska hinna handlägga allt.


    Kul att det verkar ordna sig!
  • Annita

    Det är ju skillnad på att få halv sjukersättning beviljad, då får man ju göra precis vad man vill på den andra halvan - studera eller jobba. 

    Men har man hel sjukersättning får man förstås inte studera halvtid. Hel sjukersättning innebär helt nersatt arbetsförmåga, även om man efter några år kan få tjäna lite extrapengar eller jobba ideellt.

    TS, har ingen av dina handläggare pratat om att du skulle kunna ansöka om halv sjukersättning (tex)? Eller anser de att du inte är tillräckligt utredd? Du följde ju en planering när du var på verksamheten i höstas, men har det runnit ut i sanden nu när du pluggar?

    Har dina olika handläggare någonsin suttit ner tillsammans och diskuterat, vid ett fysiskt möte? Läkare, FK, AF, kommunen...? Jag har tidigare föreslagit att du skulle försöka få ett personligt ombud och det verkar tyvärr bara ännu mer aktuellt nu. Alltså en person som hjälper dig i myndighetskontakterna och hjälper till att samordna insatserna. 

  • Annita
    Ms H skrev 2019-06-27 22:19:34 följande:
    Andra stycket under Vem gör vad inleds med

    Patientens arbetsgivare ansvarar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.

    Det har du väl ingen?
    Är man arbetslös i grunden kan man ju få hjälp av AF med tex praktikplats som ska fungera rehabiliterande. 
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-06-27 22:25:45 följande:
    Nej det har jag igen. Men du menar att de som är sjukskrivna och helt saknar ett arbete inte kan rehabilitera?
    Den dagliga verksamheten i höstas var väl just en sådan rehabiliteringsåtgärd som var sanktionerad av både AF och FK?
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-06-28 23:37:04 följande:
    Det spelar ingen roll för det är inte aktuellt för mig att jobba som det.
    Jag vet inte varför just exemplet personlig assistent dyker upp hela tiden, men kanske för att det är ett arbete som inte kräver en viss utbildning. 

    Men jag förstår (anonym)s poäng, den gäller ju även för andra yrken. Din läkare har bedömt att du inte kan klara ett yrke oavsett hur mycket stöd du än får, oavsett vad det är för ett yrke, stimulerande eller ej. Jag vet inte hur läkaren har bedömt det eftersom du inte gjort en färdig utredning av arbetsförmåga. Men jag tror inte som några att du har snackat dig till läkarens formulering, utan att hen gjort sin bedömning efter att ha träffat dig och samtalat en stund med dig.

    Därför tycker jag att det är fel att kasta ur sig att du borde ta vilket jobb som helst och att du bara måste skärpa till dig. Du vill inte diskutera diagnoser i den här tråden, och har egentligen bara hänvisat till att du är så trött. Men i läkarens bedömning anar man ju många andra problem, som stresskänslighet och känslighet för intryck av alla de slag. Jag har tyvärr svårt att tänka mig att du skulle kunna gå rakt ut på öppna arbetsmarknaden och få ett aldrig så okvalificerat arbete - du har alldeles för lite erfarenhet just nu. Jag vet att du själv inte vill ta ett sådant arbete, det riktar jag mer till de i tråden som tycker att du borde göra så.

    Nu befinner du dig i ett läge där du har börjat studera och trivs med det. Regler sätter nu käppar i hjulen för dig, om du har förstått saken rätt. Jag har frågat förut om ni haft något möte kring din situation - nu när du just blivit 30 borde det väl vara lämpligt med en avstämning där du kan få stöttning i vilka steg du kan ta härnäst.
  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-06-29 00:17:42 följande:

    Jag har redan pratat med alla olika handläggare på både FK, CSN, även på AFs kundtjänst samt kommunens försörjningsstöd. Alla säger att jag får vända mig dig eller dit och att det bara kan tala om hur läget är varken får eller kan rekommendera mig vad jag ska göra. Det enda jag får ur dem är att de inte kan hjälpa mig.


    Men har du kollat upp om du kan få ett personligt ombud? Det skulle vara en person som hjälper dig att samordna myndighetskontakterna. De här olika ställena (utom csn) borde sitta ner runt samma bord och samtala, samt din läkare och gärna din samtalskontakt.
  • Annita
    Annita skrev 2019-06-29 00:54:32 följande:
    Men har du kollat upp om du kan få ett personligt ombud? Det skulle vara en person som hjälper dig att samordna myndighetskontakterna. De här olika ställena (utom csn) borde sitta ner runt samma bord och samtala, samt din läkare och gärna din samtalskontakt.
    Eller är du inte så sugen på att myndigheterna ska samordna sina insatser kring din sysselsättning och försörjning? En individuell planering kommer kanske inte att passa dina tankar om framtiden, jag börjar undra om det är därför du inte försöker få till detta. 

    Du är ganska osäker i dina svar här, du pendlar mellan att tro att du kommer att orka väldigt mycket om det bara är tillräckligt intressant för dig, och att mena att du orkar nästan ingenting när det kommer till andra saker. Jag kan tänka mig att du ger ett ganska splittrat intryck vid ett fysiskt möte och att resultatet av mötet kan bli en överraskning för dig, och att du då känner dig i händerna på myndigheter och snärjd av olika regler...?

    Men jag tror ändå att det är bästa sättet för dig att komma vidare mot en framtid med någon sorts egen, eller tryggad, försörjning. 
  • Annita
    Anonym (Då så) skrev 2019-07-07 11:26:47 följande:

    Nej, men om man väljer att studera så uppvisar man en förmåga som i det här fallet sannolikt talar emot det som legat till grund för sjukskrivningen. Då upphör rätten till sjukpenning.


    Det går inte att bedöma efter så här kort tid, förmågan måste hålla i sig över en längre period, och livet i övrigt ska fungera över tid även det. De flesta kan göra en kraftansträngning, men risken finns att det blir ett bakslag. Menar inte att det kommer hända TS nödvändigtvis men arbetsförmåga utreds ju just därför under ett ttill två år.

    Dessutom har jag förstått det som att TS studerar på distans vilket gör det svårare att jämföra med arbetsmarknaden. Han kan ju studera en lördagsnatt om han vill.
  • Annita
    Anonym (Då så) skrev 2019-07-07 11:26:47 följande:

    Nej, men om man väljer att studera så uppvisar man en förmåga som i det här fallet sannolikt talar emot det som legat till grund för sjukskrivningen. Då upphör rätten till sjukpenning.


    Det går inte att bedöma efter så här kort tid, förmågan måste hålla i sig över en längre period, och livet i övrigt ska fungera över tid även det. De flesta kan göra en kraftansträngning, men risken finns att det blir ett bakslag. Menar inte att det kommer hända TS nödvändigtvis men arbetsförmåga utreds ju just därför under ett ttill två år.

    Dessutom har jag förstått det som att TS studerar på distans vilket gör det svårare att jämföra med arbetsmarknaden. Han kan ju studera en lördagsnatt om han vill.
    Anonym (Då så) skrev 2019-07-07 11:26:47 följande:

    Nej, men om man väljer att studera så uppvisar man en förmåga som i det här fallet sannolikt talar emot det som legat till grund för sjukskrivningen. Då upphör rätten till sjukpenning.


    Håller ändå med om att TS har krånglat till det för sig iom studierna, han borde ha gjort utredningen klar.
  • Annita
    Ms H skrev 2019-07-07 11:54:01 följande:
    Fast grejen är ju att TSs arbetsförmåga HÖLL PÅ att utredas. TS valde att avbryta det.
    Ja jag vet, det var därför jag la till det i nästa inlägg. (hatar förresten när FL dubblerar inläggen på det där viset, stör i trådarna!)

    Det var ett misstag att avbryta tycker jag.
  • Annita
    Anonym (Då så) skrev 2019-07-07 11:51:18 följande:

    Det går utmärkt att bedöma om det är sjukpenning i särskilda fall det handlar om. Det är en dagersättning som bedöms för varje period.


    Jo det har du nog rätt i. Jag tänkte mer långsiktigt, där man landar i en ev sjukersättning och hur man vet vilken omfattning den bör ha. Läkarintyget TS fått ger en fingervisning, läkaren tror just nu inte att han har arbetsförmåga.
  • Annita

    Men sjukpenning får man ju efter att en läkare bedömt arbetsförmågan som nedsatt och endast om FK godkänner ansökan. Man kan inte bedömas som sjuk två lediga dagar mellan olika kurser, det tror jag är omöjligt.

  • Annita
    Anonym (Hur göra?) skrev 2019-10-30 19:22:12 följande:
    Men oavsett om jag hade haft noll och ingenting att göra förutom att sova, äta och studera och resten hade fixats av någon annan och serverats mig så hade tiden ev. Kanske inte räckt till. Jag behöver mycket sömn och det i kombination med att studierna tar extra lång tid går inte ihop utan att dra ner på något. Då måste det bli att dra ner på sömnen för att klara studierna. Men då blir det ju att jag kommer att må sämre. Det andra alternativet blir då att sova det jag behöver och hålla koll på min hälsa samt sköta och prioritera den och med största sannolikhet inte klara av 100% studier (två kurser à tio veckor). Då har jag ju alltså medvetet gjort så att jag har misslyckats med studierna. Men det är troligtvis det enda sättet jag sedan skulle kunna söka högre bidrag och ändå studera deltid.
    Men nej! Jag är så imponerad av att du fixat studierna så bra - kan du inte försöka "lyckas medvetet" så länge det går, åtminstone? Jag menar verkligen inte att du ska köra slut på dig, för det är en riktigt dålig idé förstås, men tänk om du orkar mer än du tror!

    Du skrev ju tidigare mycket om att du trodde att du skulle orka mer om du hade något stimulerande att göra, och det verkar ju ha funkat så hitintills!
Svar på tråden Börja studera eller göra som FK vill och vänta?