Är väldigt undrande över varför det aldrig varit fråga om arbetsträning eller praktik eller anpassat arbete inom Samhall när det verkar som stödet från FK inte kommer att fortsätta efter 30 år. Eftersom det beviljats daglig verksamhet så betyder det att man inte bedöms kunna arbeta.
Daglig verksamhet riktar sig till de inom LSS som inte kan arbeta någonstans oavsett om det är skyddad verksamhet eller med anpassningar och lönestöd.Daglig verksamhet är inte rehabilitering och inte arbetsträning utan endast till för att ha något att göra på dagarna.
Allt det där känner jag redan till. Men tiden är för knapp så jag kommer att nekas sjukersättning. Sjukersättning får man bara om man aldrig kommer kunna få bättre arbetsförmåga någonsin i hela sitt liv. Det gäller inte för mig. Annars får jag låtsas orka mindre än jag gör och genom det få sjukersättning. Men den vägen är inte heller en bra väg att gå eller en hållbar väg att gå i mitt fall.
Ja men då måste det vara bevisat att min arbetsförmåga aldrig någonsin, inte ens med det simplaste arbete kan komma att bli 100%. Detta anser DK vara svårbedömt i och med de stora framsteg jag hitintills har gjort. Så förklarade handläggaren det för mig. Därav tror/anser hon att det kommer bli svårt att motivera varför samt bevilja sjukersättning för mig. Snarare sjukpenning i så fall. Men då kan man tvingas att byta arbete tillbett annat bara för att där kanske kunna gå upp till heltid.
Ja så har jag uppfattat att det är också. Men frågan är varför i hela saligheten det har placerat mig där från början då när jag vill ut i arbete?
En läkare måste bedöma din arbetsförmåga, som jag skrev tidigare. Du kan inte själv bestämma omfattningen av din eventuella sjukskrivning.
Men du skulle absolut kunna vara sjukskriven på 25% och jobba 75%. Det stämmer inte att man måste vara sjukskriven från en viss tjänst som du skrev tidigare. Man kan vara sjukskriven från arbetslöshet.
Jag upprepar min åsikt: följ försäkringskassans råd. Vänta med att jobba eller studera tills din arbetsförmåga är utredd. Se till att skaffa en läkare som känner till dig och dina diagnoser. Har du en läkare eller inte?
Jobbar du deltid och blir sjukskriven, är det baserat på den procent du jobbar givetvis.
Men om du har nedsatt arbetsförmåga misstänker jag att det kan vara andra regler. Så det måste du ta reda på, vilka utredningar som krävs.
Men varför finns dessa regler? Samhället hade ju vunnit på om jag kom snabbare ut i arbete och om det då hade fortsatt betala mig någon form av bidrag trots att tjänsten är på deltid. Samhället har ju bakvända regler. Det bör ju fler än mig hålla med om.
Ja men läkaren kan bara bedöma hur min arbetsförmåga ser ut just nu samt om den kommer att kunna höjas. Och för att ha rätt till sjukersättning måste arbetsförmågan vara nedsatt i en viss procent och aldrig kunna gå att arbeta/träna upp till 100%.
Eftersom att jag just nu har gått så fort framåt i min arbetsförmåga så ser i alla fall inte jag hur någon myndighet eller läkare skulle kunna bedöma min arbetsförmåga som omöjlig att höja till 100%.
Även om jag själv aldrig tror att jag kommer kunna arbeta 100% så är det svårt att i detta läget bevisa detta för läkare och myndigheter gissar jag på.
Är jag utan sjukersättning så kan jag inte heller arbeta deltid om jag inte först har fått sjukpenning från en heltidstjänst vad det verkar. Alltså måste jag söka ett arbete på heltid och jobba där någon vecka för att sedan sjukskriva mig kanske eller tänker jag fel?
Aktivitetsersättning och sjukersättning är på exakt samma summa och höjs med ökad ålder fram tills man blir trettio. Därefter är det bara sjukersättning som är möjlig att få och den ligger då på samma summa oavsett ålder. Utöver aktivitets-/sjukersättning kan man få bostadstillägg som motsvarar nästan hela hyran. Så att gå från aktivitetsersättning till sjukersättning gör ingen skillnad på ekonomin.