Vi som planerar äggdonation 2019

Hej! 

Jag har inte varit aktiv här tidigare, men i äggdonation 2017 och 2018-trådarna. Flyttar vidare hit... Jag har sju vänner som har gjort äggdonation. Fem har lyckats på första försöket, två på andra. Själv blev jag gravid på första äggdonationsförsöket i början av förra året, men fick mitt tredje missfall i vecka 8 (första med donerade ägg). Gjorde därefter ytterligare ett försök som misslyckades. Har två embryon kvar i frysen i Grekland, men har under flera år haft stora problem med min slemhinna, som bara blir runt 5-6 millimeter. Ska snart få prova en ny behandling för slemhinnan och hoppas förstås på den. Börjar närma mig slutet på resan efter fem år och sjuhundratusen och vill bara få en tillräckligt bra slemhinna för att sätta tillbaka de sista embryona.

Hoppas också att det är okej att jag gör lite smygreklam för min bok här, då jag tänker att den kan vara av intresse för många. Längtansresan är en självbiografisk roman om ofrivillig barnlöshet. Förutom IVF-försök och upprepade missfall tar den upp tankar kring att ge upp sina egna ägg och gå över till donerade ägg. Finns på Bokus och Adlibris, via min hemsida - emelieljungberg.se och på förlagets hemsida - idusforlag.se/langtansresan. Hoppas att några av er vill läsa! 

Hälsningar, Emelie aka Pipperoni

Hej allihopa! Idag så var vi på RUL och tittade på vårt lilla knyte! Allt såg perfekt ut, blidflöde i hjärta kropp och navelsträng. 14 cm från huvud till rumpa som den ska vara. Ingen placenta previa längre heller. Läkaren var nöjd med allt han såg, så då är vi oxå nöjda! Jag trodde jag var i 18+1 idag men tydligen är jag i 18+0. Appen räknar inte samma som deras app gör. Men men! Datumet för BF är fortfarande det samma!

Jag har haft problem med tunn slemhinna. När jag gjorde transfer i Polen förra året ville de ha över 8,5mm och avbröt 2 behandlingar pga att de tyckte slemhinnan inte var tillräckligt tjock. Sen insisterade jag på att de skulle sätta in ändå när den var 7,6mm. (Fått reda på i efterhand att de 2 första transferna inte kunnat leda till graviditet pga utanför implantationsfönstret - mitt progesteron hade stigit tidigare troligtvis pga egen ägglossning men åndå gjorde de transfer 1-2 veckor senare!). Sista gången i Polen fick de till slut upp den till 8mm till transferdagen (mha Sildenafil i kombination med hög dos östrogen) + att jag själv kontrollerade progesteronnivån 5 ggr/en vecka före progesteronstart för att kolla att det inte steg i förtid som det gjort tidigare.

Nu har jag gått över till Ryssland/OLGA som känns mycket bättre/mer professionella. Jag får Procrene Depot som försätter min egen cykel ?i vila? vilket gör att jag inte kommer få egen ägglossning som kan ställa till med problem för rätt transferdag. De gör dessutom transfer när slemhinnan är över 6mm även om de helst vill att den ska vara över 7mm. Hade min första transfer där för en vecka sedan och då var den 6,7mm. Ingen Sildenafil denna gången och lite andra mediciner.

Jag har också semester nu och vi är ute och reser och jag njuter av att inte behöva ta en massa mediciner

Procren sprutan tar man för att försättas i konstgjort klimakterium, dvs du stänger tillfälligt av (trycker ner) din östrogenproduktion och progesteronproduktion och tar sen Progynon (östrogentabletter) och bygger upp slemhinnan kemiskt (konstgjort)med det, sen efter att du gjort vul och mätt slemhinnan, så några dagar innan insättning börjar du även med progesteron (tex Lutinus, Crinone eller Utrogestan).

Hos Avaclinic i Riga måste slemhinnan vara minsr 7.0 mm, annars gör de ingen insättning. Men jag hoppas det går bra för dig nästa gång ! Vilket datum ska du göra vul och mäta slemhinnan?

Ingen som har nån erfarenhet av varken kliniken i Helsingfors eller av antideppresiv medicin? Stort grattis till er som är gravida o som ruvar! Härligt att ha kommit dit! ????

Igår var vi på kub och fick se en liten 6,9cm prick! Allt såg bra ut så nu kan vi checka av även denna milstolpe. Så skönt, nu ska vi njuta.

Någon av er i tråden som fått barn genom ÄD tidigare och som kan tänka sig att dela med sig kring sina tankar kring det här med genetiskt arv? Tex. Har ni någonsin känt er kluvna i att föda ett barn som inte delar ert genetiska arv? Hur har ni upplevt situationer när det blivit tydligt? Har någon situation känts svår? Eller har det varit helt oproblematiskt?

Bra frågor faktiskt! Jag har oxå tänkt en del på det. Speciellt när man har ett biologiskt barn innan och då vet man inte om denna kommer likna mest pappa el den biologiska mamman. Kommer folk prata om vem barnet är likt och jämföra? Vi kommer inte att berätta för någon alls om äd. Jag vill inte att någon ska se skillnad el göra skillnad på mina barn bara för att ett mikroskopiskt ägg inte var mitt! Detta ÄR min bebis mitt barn ingen annans!