Försöker bli gravid med 1a barnet

Hej, vill bara uppdatera.

Jag fick komma in till gyn idag, då jag berättade som det var. Plus att jag även kände lite smärta vid äggstocken.

Så väl där fick jag göra prover, å på urinet visade det även där positivt. Under undersökningen så såg dom inget i livmodern och inget vid äggledarna som fastnat. Så dom sa tre alternativ. 1. Tidig graviditet som inte syns än, vilken jag hoppas på. 2. Missfall. 3. Graviditet som sitter fel, men som dom dock inte såg heller.

Så jag ska dit igen om två dagar och göra blodprov och kolla igen, då det är så farligt om det är en grav som satt sig i äggledaren eller så. För om två dagar så kan dom se om hormonet dubblats eller förminskat, vilket kan avgöra om det är en normal graviditet eller inte. Plus om hormonets mängd är passande för att inget skulle synas i livmodern.

Så jag får vänta och se och fy vad jobbigt det känns.

Läkaren jag fick hade en som lärde sig med där också. Å när dom inte såg så visade dom bilderna för två andra läkare. Men dom ville även se ett direkt ultraljud så jag fick hoppa upp i stolen en gång till en stund senare, med då fyra människor som stod där och stirrade. Ungefär 2 timmar tog detta idag och fy vad nervös jag var hela tiden, och inget klokare blev jag efter detta heller. Så får se på fredag hur allt verkar. Jag håller tummarna.

Fick just ett ultraljudsklipp upp i ansiktet via messenger från min 3:e vän, den 3dje gravida i det kompisgänget jag har och det gör så jäkla ont i hjärtat. Jag skäms verkligen över mina känslor för att jag inte längre kan känna någon glädje då det är allt jag drömmer om själv. Det känns som att jag håller på att tappa bort mig själv i allt dethär. Det känns som att jag håller på att isolera mig totalt från allt och alla för att undvika att det ska lysa igenom hur trasig jag känner mig i själen... Är det någon som känner igen sig? Vad gör ni för att inte gå under i denna längtan? Ursäkta för världens deppigaste inlägg:/

Får jag fråga. Använder du progesteronkräm hela cykeln?

Vi är också i samma sits och jag är lika gammal som dig. Vi har försökt i flera månader nu men inte tagit sig än. jag ger det strax efter ett år sammanlagt, dvs, efter maj någon gång. Har det inte tagit sig då, så tänkte jag kolla upp mig, och även min partner tänker likadant. Men jag hoppas verkligen att det tar sig snart. Man längtar ju verkligen så. Och lycka till för er med ??

Hej alla!

Jag är ny här och hoppar gärna in i tråden. Jag är 35 och vi har försökt bli gravida sen i mars och inget har hänt. Jag känner i kroppen och ser på flytningar att jag borde ha ägglossning, men testerna visar inget. Är på dag 17 idag och testerna visar inget, (har en cykel på 31 dagar) så hoppas bara att jag har sen ägglossning.

Min bästa kompis berättade igår (genom att skicka bild på sitt plus) att hon var gravid (de har lyckats jättesnabbt) och jag har typ gråtit sen dess. Jag är så avundsjuk!! Jag är såklart glad för hennes skull och samtidigt har jag sorg för att vi inte lyckas. Längtansblåblomma jag förstår verkligen vad du menar och hur du känner kring att du isolerar dig. Jag vill helst bara sjukskriva mig och sova...men det hjälper väl inte.

Har Bim 25/11 men har tappat hoppet känns det som...

Underbart iallafall att få skriva av sig och läsa att jag (tyvärr) inte är ensam. ??

Kram på er

Ja okej, så jag tänkte att man skulle göra!!!! :) Tack för infon, då börjar jag så fort jag har fått min höjning!