Vi som har BIM november 18
Jag håller med dig och jag blir så förbannad på mig själv att jag tänker så om jag ska vara ärlig. Vilket gör det till en ond cirkel. Jag vill bara kunna släppa det och tänka "det kommer". Men det är helt omöjligt. Jag försöker att göra allt annat än att tänka på bebisar. Familjeliv är det enda jag har kvar, kollar inte på youtubefamiljer eller instagram med massa bebisar som jag torterade mig med förut. Men det trillar ju in "jag är gravid" bilder från mina vänner också. Så ja man kan ju inte undvika det helt tyvärr.... Jag vet faktiskt inte hur man ska göra. JAg funderar på att bara skita i det ett tag och försöka och ta tag i mig själv. För jag förstår att ingen bebis vill bo i mig om jag är så jävla sur och grinig hahahah
Efter mitt missfall har jag på något konstigt sätt hittat ett annat lugn och insett att man inte kan bestämma någonting, man måste acceptera att saker blir som det blir, annars går man med en konstant besvikelse eller irritation på livet.
Jag tror inte du ska tänka att ingen bebis vill bo i dig. Men jag tycker det låter klokt att jobba med dig själv för din egen skull så att du inte är helt slutkörd och deprimerad när ett eventuellt plus kommer. Då kommer du kanske ha svårt att njuta av graviditet eller föräldraskap. Tror också att man inte tar motgångarna lika hårt om man mår bra i sig själv innan så klart. Försök tänka på vad du njuter av i livet, vad som brukade få dig att känna dig lycklig, och försök göra såna saker.
All styrka till dig! <3