När mår ni sämst?
På morgonen är jag trött för jag sovit dåligt
På dagen är det jobbigt höra grannar eller kollegors prat, skratt
På kvällen är jag trött och får tvinga i mig middag
På natten känner jag mig ensam mörkrädd och orolig
Innan mådde jag bäst på natten men nu får jag inte ens ro där längre
Tvärtom
Blir mindre ensam om andra gnäller lite o inte bara jag.
Här är det lite bättre fått gjort en hel del hushållssysslor. Skönt
Hur mår ni?
Skönt att du fått gjort lite grejer! Då känner man ju sig lite duktig för ett tag och det är en skön feeling.
Jodå livet leker med mig. Nä jag vill verkligen inte klaga men jag vill heller inte ljuga. Haha vilket dilemma... aja. Får väl klaga lite mer då. Klag-människa som jag är ;)
Sitter just nu och skriver på mobilen och det är så litet. Men i datorn försöker jag göra en labbrapport men det går ju sisådär. Jag fattar iprincip noll och sen är internet av någon anledning segt så google tar tre miljoner år på mig och kort tålamod som jag har så... (beror säkert oxå lite pga min trötthet) är detta inte vad jag vill direkt.
Men jag har faktiskt vart lite duktig idag ändå. Har oxå fått gjort en del "hushållssysslor" om man kan kalla det så och det kändes bra. Dock betyder det ju att jag behöver plugga mitt i natten istället. Men jag hade nog ändå inte kunnat sova whatsoever.
Haha, visst är det skönt att ibland bara läsa om att man inte är den enda som gnäller och klagar? Klagar lite till ;) är så himla trött men behöver ju plugga och allt är bara ett enda stort dilemma för dagens plugg lär jag ändå aldrig bli klar med whatsoever om jag skulle sitta hela natten. Så jag vet inte när jag har tänkt att sluta. Men... snart borde jag sluta och iallafall ta det lugnt. Liksom, chansen att somna lär ju inte direkt öka för att jag sitter och pluggar.
Kramiz, synd att det inte finns någon kram-emoji
Kram plugga så mycket du orkar bara men va snäll mot dig och belöna dig
Hejja dig!
Det är skönt o klaga av sig på fl. Så slipper anhöriga det ju! Hehe
Har oxå svårt med sätta egna gränser ibland o lägre krav. Svårt dela upp. Blir lätt allt eller inget!
Usch. Det är verkligen hemskt... känner just nu bara att jag vill ge upp allt för min energi räcker inte och sen ser jag på klockan och börjar räkna ner tiden ännu mer till jag ska gå upp och det stressar sönder min redan stressade hjärna.
Vi är många som behöver jobba på att sätta gränser när det får vara nog.. det är väldigt lätt att vara den som vill vara alla till lags och göra alla nöjda. Men sålänge vi är människor är det omöjligt. Det fungerar ett tag men förr eller senare orkar vi inte mer.
Tänk om jag bara kunde följa allt jag skriver/säger? Tänk om jag bara kunde sluta plugga nu och säga att det får vara nog och att jag gjort mitt bästa för idag. Tänk om, tänk om, tänk om... pust. Blir galen på mig själv.
Det där med allt eller inget kunde lika väl vart jag som skrivit. Huh. Jag har så mycket dåliga beteenden men jag jobbar verkligen med dem. Det är bara att allt är en enda stor inre röra som ibland är okontrollerbar och det är då himla svårt att veta om det faktiskt är okej att nöja sig med så långt man kommit eller inte. För faila någor, nej det finns ju inte på kartan!
Missade helt att svara det övre inlägget...hm.. ska vara helt ärlig nu. Åtminstånde försöka. Orkar egentligen inte plugga mer nu, är helt slut på energi sen idag. Snälla jag är för snäll. Det finns en person som har tendenser att sätta sig med mig och mina kompisar och hon verkligen suger ut energi ur oss alla. Detta var på morgonen och (nästsn) all min energi var redan borta. Men som sagt, snälla jag kunde bara vara snäll-snäll. Dum-snäll och sa inte nej när hen undrade om hen kunde sitta vid vårat bort. Och ingen annan sa något för alla räknar med att super-snälla-dum-snälla jag ska svara.
Blir bara så jäkla trött på mig själv ibland. Har faktiskt försökt att pp ett snällt men inte för rakt sätt förklara för hen att hen behöver bara lugn och tyst med oss för vi behöver arbeta men för vissa går det ju ut lika snabbt som det går in. Så... what to do...
Ja visst är det skönt att klaga av sig på FL, så annhöriga slipper. Hehe.
Tack tack för att du hejar på mig :) försöker mitt bästa men om det är bra får någon annan svara på ;)
Utreds snart för ADHD 52 år gammal...har nog lärt mig att leva med det så gott det gick. Aldrig glad, aldrig nöjd och tacksam för livet. Ändå lyckades jag att hålla ihop det så gott det gick. Tyvärr slog ödet till och min 18 årige son gick bort i (ännu) ett experiment med sina piller. Istället för den lågintensiva ständiga dystymin har jag nu alltså svår depression, svår ångest och utmattningssyndrom. Arbetar dock även om det ofta är hemifrån. Jag har tur med bra kund som jag gjort mycket bra jobb för i ett antal år som nu vill hjälpa mig på alla sätt. Även konsultbolaget jag är anställd på ställer upp med all hjälp. Tack vare privat sjuvårdsförsäkring har jag haft snabb vård, men vete fasen om terapin gör något. Jag klarar iaf att gå upo och få jobbet gjort, även om jag ofta inte orkar vara på kontoret. Fördelen med IT sektor antar jag...
Försöker göra saker som förut gjorde mig glad och ändå gav mig något. Resa, dyka i grottor och vrak, åka mc, snöskoter osv...Det går sådär. Jag har Oxascand 2 x15 mg och imovane för att sova. Inga megadoser alltså.
Ska börja med Venlafaxin, även om jag dragit ut på det. Jag ska iväg till Mexico snart igen och dyka där i grottsystemen så jag var lite tveksam med tanke på vad folk skrev om biverkningarna. Jag har hängt där sedan rätt många år och min son blev certad grottdykare strax innan han gick bort...han skulle flytta dit och utbilda sig till dykinstruktör och hänga där ett tag..eller länge. Så blev det inte.
Jag tänkte ge den medicinen en chans. Voxran funkade inte. Det visade sig dessutom att jag hade väldigt låg testosteron, drygt hälften av vad jag borde ha. Varför vet ingen. Jag får då Nebido var 8e vecka.
Tror faktiskt att jag inte kommer att kämpa så långe till med detta. Jag kom ändå ganska långt med tanke på att jag med mycket stor sannolikhet levt med ADHD och ständig nedstämdhet och kaos i min själ. Kanske hjälper Venalfaxinet, kanske inte och då får man kasta in handduken. Tror att jag ändå kämpat väl oavsett hur det går.
Haha känner igen det. Man har egentligen bra råd till sig själv. Men man glömmer att följa dem haha
Känner igen alla ord du skrev!
Måste lära mig bra nog. Inte köra slut på mig i perioder särskilt inte i svåra perioder med sjukdom, dödsfall och så
Vi måste Va mer snälla mot oss själva
Behandla oss själva som vi behandlar andra
Tvärtom mot ordspråket alltså!
Stor kram sporthoj!
Hoppas du får hjälp och bra medicin
Har oxå gått genom många nära dödsfall det är tufft. Kram hoppas det snart ljusnar