Besök på badhus med skolan

I skolan gäller just simundervisning. Det är föräldrarnas ansvar att lära sina barn att vara trygga i vatten. Varför har ni inte satt barnet i lek och plaskgrupp, simskola mm innan simundervisningen i skolan om ni nu inte har lärt barnet att vara trygg i vattnet?

Oj det var tidigt ute med cyklarna. I vårt område ser jag aldrig så små barn ute själva och det är ett väldigt lugnt villaområde, men det kanske är för att det inte är så väldigt många i den ålder i vårt område. De flesta är äldre eller redan utflyttade och en hel del som bor här är pensionärer.

Tomterna i området är ganska stora och jag skulle aldrig höra om någon ramlade och grät ute på gatan framför huset, om jag var inomhus vill säga.

Han är trygg i vatten, men inte med den stora gruppen bestående av nya barn och okända vuxna.

Nya barn? Var det inte att simma med klassen som frågan gällde?

Nu kanske någon redan svarat men, är lärare i f-klass och ska nu iväg på detta. Vi har 12-13 barn med oss på varje som pass, med två vuxna. I bassängen är de 3 vuxna när barnen badar och jag som inte badar ska kunna vara redo att hoppa i om de händer något.

Vill man som förälder inte att barnet ska bada - vilket jag förstår och respekterar så stannar barnet kvar på skolan med den övriga klassen. Alternativt är man välkommen att följa med till simhallen.

I skolan gäller just simundervisning. Det är föräldrarnas ansvar att lära sina barn att vara trygga i vatten. Varför har ni inte satt barnet i lek och plaskgrupp, simskola mm innan simundervisningen i skolan om ni nu inte har lärt barnet att vara trygg i vattnet?

Det är skillnad på barnsäkerhet och att överbeskydda. Det är klart att man får agera olika beroende på hur miljön omkring en ser ut. Men att aldrig låta sina barn bli självständiga och utmana sig och lära sig att bedöma risker är dåligt i längden. 

Barn på 70-talet var inte så vaktade som barn är idag och jag tror att det gynnade utvecklingen. Idag ser vi gymnasieungdomar som knappt kan åka buss ensamma för de har aldrig fått släppas iväg på egen hand. 

Ja då förstår jag. tråkigt att behöva bo så otryggt med sina barn. Jag inser att jag är priviligierad och jag ber om ursäkt för min sociala närsynthet.

Det var säkert likadant på 70-talet beroende på vart man bodde, återigen social närsynthet.