Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Nope, först imorgon ska vi till fostermedicin på ultraljud. Just nu känns det mest spännande. Men jag vet att jag kommer att vara nervös imorgon och förmodligen kommer jag att gråta under undersökningen. Vi har ju inte sett bebisen sen rutinultraljudet i vecka 19 och trodde inte vi skulle få se honom innan han föddes. Vet inte riktigt vad som räknas som stor. Och jag har förstått det som att man ändå inte gör något särskilt om så skulle visa sig vara fallet. Om den är jättestor kanske man blir igångsatt, men tror det är mer undantag (spekulerar jag).
Hur gick mätningen?
Den gick bra! Hade ökat rejält så var nästan tillbaka på min kurva igen. BM trodde nu att det kan ha att göra med hur bebisen ligger, att hon kanske legat tvärs över magen sist men vänt sig med huvudet neråt nu. Känns skönt hursomhelst. Lycka till imorn!
Hoppas också på det! Vi ska dit imorgon.
29 veckor är ju både mycket och jättelite! :) Skönt att du mår ok och i stort sett har sluppit illamående och kräkningar. Skönt med symtomen, även om de är jobbiga. Tyckte också att vecka 12 kändes som ett stort steg.
Jag har nog mått ganska bra på det stora hela. Tror det började bli sämre i vecka 25 då jag började få ont i ryggen och känna av foglossning. Det som varit värst för mig är nog deppigheten och att jag varit ledsen mycket. Jag fattar att det till största delen är hormoner, men det känns så dumt och taskigt att jag inte kan vara så glad som jag tycker att jag borde efter att vi kämpat så länge för det här. Nu mot slutet har jag svullnat mycket och vikten kan variera flera kilo med bara någon dags mellanrum (både upp och ner). Fötterna ser ut som elefantfötter men blir lite bättre med stödstrumpor. Har även drabbats av karpaltunnelsyndrom i båda händerna/handlederna. Det är smärtsamt. Men nu tänker jag att det är kort tid kvar och att alla krämpor snart kommer att vara borta och att bebisen snart är hos oss!
Varit på kontroll i dag v 34 (33+5) men inte varit iväg sedan v 29 (28+3) för att vi varit bortresta.
Samma SF mått som v 29...alltså 23 cm så helt avplanad kurva. I övrigt såg allt bra ut så spec mvc ville ha in mig direkt för TUL.
Såg bra ut allt. Bebisen liten inom normalspektrat men tror inte riktigt på det där då mitt andra barn också sas vara litet men kom ut 10 dagar för tidigt med en vikt på 3460 g ;) Så väntar och ser hur det ser ut.
Var -12% enligt normalkurvorna men det är ju bra så skönt att det såg bra ut ändå.
Nope, först imorgon ska vi till fostermedicin på ultraljud. Just nu känns det mest spännande. Men jag vet att jag kommer att vara nervös imorgon och förmodligen kommer jag att gråta under undersökningen. Vi har ju inte sett bebisen sen rutinultraljudet i vecka 19 och trodde inte vi skulle få se honom innan han föddes. Vet inte riktigt vad som räknas som stor. Och jag har förstått det som att man ändå inte gör något särskilt om så skulle visa sig vara fallet. Om den är jättestor kanske man blir igångsatt, men tror det är mer undantag (spekulerar jag).
Nej, det är sant, tiden går ju fort :)
Usch, låter kämpigt för dig med all smärta och svullnad. Skönt att du inte har så lång tid kvar! Det där med deppigheten måste också vara mkt jobbigt... Vet att jag i vecka 7, dagen efter vi fick se hjärtat slå första gången på vår plutt, blev helt nedstämd och grät. Jag kände ingen glädje alls. Blev så himla rädd för mig själv och kände mig sååå otacksam. Dagen innan var jag överlycklig och sen pladask blev det tvärt om bara en dag senare. Jag förstod ju själv att det handlade om hormoner, men det spelade ingen roll, för känslan var lika verklig ändå. Som tur var så höll det inte i sig så länge, men skulle inte bli förvånad om nedstämdheten skulle dyka upp igen. Det är inget man kan rå över, vilket gör det så himla tufft.
Önskar dig stort lycka till!! Snart är du framme :)
Varit på kontroll i dag v 34 (33+5) men inte varit iväg sedan v 29 (28+3) för att vi varit bortresta.
Samma SF mått som v 29...alltså 23 cm så helt avplanad kurva. I övrigt såg allt bra ut så spec mvc ville ha in mig direkt för TUL.
Såg bra ut allt. Bebisen liten inom normalspektrat men tror inte riktigt på det där då mitt andra barn också sas vara litet men kom ut 10 dagar för tidigt med en vikt på 3460 g ;) Så väntar och ser hur det ser ut.
Var -12% enligt normalkurvorna men det är ju bra så skönt att det såg bra ut ändå.