Hej!har börjat med insättning av paroxetin efter ett utsättning försök som inte gick så bra.Har ätit detta i 18 år nu.Försökte minska /utsätta i sommar men det gick då inte alls.Har sådana insättninsbesvär och undrar om det är någon mer som känner igen det?hade 20mg och minskade till 10 på 6 veckor
Nu är jag absolut ingen läkare, så något kvitto vill jag inte utlova! Och bara för det faktum att man mår dåligt betyder ett medicinen tar, så betyder det ju _inte_ att om man inte mår dåligt så tar medicinen inte. Du känner ju av att något händer i kroppen i musklerna, så något händer uppenbarligen!
Nu är jag absolut ingen läkare, så något kvitto vill jag inte utlova! Och bara för det faktum att man mår dåligt betyder ett medicinen tar, så betyder det ju _inte_ att om man inte mår dåligt så tar medicinen inte. Du känner ju av att något händer i kroppen i musklerna, så något händer uppenbarligen!
Fy vad jobbigt det låter!! Så där illa är det inte för mig, och då har jag ändå startat på 10 mg per dag. Men det skiljer säkert på preparat och person, har fått veta att alla reagerar på sitt egna vis.
Det Andreax beskriver, alltså att tyngre insättningssymptom innebär ett kvitto på att man ksn vänta sig god effekt på sikt, gör mig lite fundersam. Jag går visserligen här med min läskiga känsla av att vara darrig och skakig och lite annat också men det där läkaren sa, att man kan rent av må sämre känslomässigt första veckorna, det har jag inte märkt.
Jag mår som innan ungefär, plus jobbiga biverkningar.
Kämpa på!
Darrig och skakig var jag också de två första veckorna, hade en otrolig jobbig rastlöshet som inte ville släppa. Jag trodde helt seriöst att jag höll på att bli galen. Rastlösheten i kombination med starka ångesten och självmordstankar är nog det värsta jag varit med om i mitt liv.
Nu efter två veckor med 5 mg och fyra veckor med 10 mg så har jag börjat få starka biverkningar igen. Stark kroppslig ångest, huvudvärk och muskelvärk och spänningar. Idag träffade jag psykologen som sa att det är 20% av befolkningen som svarar bra på ssri. Detta fick mig att fundera, att sannolikheten för att jag ska vara en av de 20% är ganska låg, och framförallt nu när jag börjar känna av starkarw biverkningar igen. Medicinen kanseinte hjälper mig, utan endast ger mig jobbiga biverkningar? Psykologen tyckte ändå att jag skulle ha is i magen och försöka härda ut lite till, kanske vänder det snart. Eller så gör det inte! Vad gör jag då? Byter man preparat? Måste man gå igenom den vidriga insättningsperioden igen? Herregud vilken ångest!
Darrig och skakig var jag också de två första veckorna, hade en otrolig jobbig rastlöshet som inte ville släppa. Jag trodde helt seriöst att jag höll på att bli galen. Rastlösheten i kombination med starka ångesten och självmordstankar är nog det värsta jag varit med om i mitt liv.
Nu efter två veckor med 5 mg och fyra veckor med 10 mg så har jag börjat få starka biverkningar igen. Stark kroppslig ångest, huvudvärk och muskelvärk och spänningar. Idag träffade jag psykologen som sa att det är 20% av befolkningen som svarar bra på ssri. Detta fick mig att fundera, att sannolikheten för att jag ska vara en av de 20% är ganska låg, och framförallt nu när jag börjar känna av starkarw biverkningar igen. Medicinen kanseinte hjälper mig, utan endast ger mig jobbiga biverkningar? Psykologen tyckte ändå att jag skulle ha is i magen och försöka härda ut lite till, kanske vänder det snart. Eller så gör det inte! Vad gör jag då? Byter man preparat? Måste man gå igenom den vidriga insättningsperioden igen? Herregud vilken ångest!
Därför prövar jag lyrica nu. Som inte är ett ssri. Utan just är godkänd för ångest specifikt.
Jag känner också att min ångrst är mera ett kemiskt/fysiskt ?fel? i min hjärna så att säga.
Jag hoppas mkt på lyrican... har inte tagit den så länge och inte ens kommit upp i startdos än...så jag får ha lite tålamod.
Och just escitalopram var hemsk för mig...fick såna enorma spänningar i kroppen av den...och vidrig ångest
Psykologen tyckte ändå att jag skulle ha is i magen och försöka härda ut lite till, kanske vänder det snart.
Därför prövar jag lyrica nu. Som inte är ett ssri. Utan just är godkänd för ångest specifikt.
Jag känner också att min ångrst är mera ett kemiskt/fysiskt ?fel? i min hjärna så att säga.
Jag hoppas mkt på lyrican... har inte tagit den så länge och inte ens kommit upp i startdos än...så jag får ha lite tålamod.
[quote=79250077][quote-nick]Andreax skrev 2018-11-29 20:58:29 följande:[/quote-nick]
Du menar psykiatriker (läkare med inriktning på psyket) och inte psykolog (som brukar ha terapi) hoppas jag?
Jag tror du ska lita på psykiatrikern. Jag hade en helsikes resa för 15-20 år sedan, men sen hade jag 15-20 bra år! Hade jag inte varit dum och slutat med medicinen i somras hade allt fortfarande varit tipp topp!
Kämpa på, detta halvåret kanske inte kommer in på din topp-tio över bra halvår, men tillslut är du tillbaka. Många människor tappar ett halvår här eller där... Räkna minuterna ett par dagar till och se var du är då.
Prova lite meditation på youtube så länge kanske?
[/
Hur lång tid tog det för dig innan du kände att medicinen verkligen hjälpte dig? Båda gångerna? Jag är uppe i sex veckor sammanlagt varav fyra veckor med 10 mg. Hur länge ska jag vänta?
Nä alltså det var psykologen jag pratade med. Jag får i terapi samtidigt som ssri men han verkar inte veta så mycket liksom. Han försökte förklara för mig att det är nog min vanliga ångest som jag känner, men det tror jag inte på. Jag har ju aldrig känns detta innan. Min ångestproblematik innan jag började med ssri var inte alls på detta sätt. Jag har inte fått träffa någon psykiatriker än. Efter fullgjord terapi ska jag, läkaren och psykologen göra en utvärdering och se hur jag går vidare med medicinering och om jag ska få en remiss till psykiatriker.
Detta halvår, snarare hela 2018, kommer defenitivt inte platsa in på min lista över bästa år. Det här är det värsta jag varit med om! Jag tappar hoppet då och då och allt känns meningslöst... men jag måste kämpa vidare för mina barn framförallt. Många gånger när ag upplevt något tråkigt kan jag ändå tänka ? om några år kommer jag skratta år detta?, men det här kan jag inte tänka så, dels för att jag inte tror att det kommer bli bättre och dels för att jag inte ser så ljust på framtiden just nu.
Mindfulness gör jag då och då, och yoga. Men jag finner det svårt att slappna av när mina muskler är konstant spända.
Det är jobbig dag idag!