Hej!har börjat med insättning av paroxetin efter ett utsättning försök som inte gick så bra.Har ätit detta i 18 år nu.Försökte minska /utsätta i sommar men det gick då inte alls.Har sådana insättninsbesvär och undrar om det är någon mer som känner igen det?hade 20mg och minskade till 10 på 6 veckor
Till alla som är känsliga och vill sluta med ssri eller annat
survivingantidepressants.org
Ja nog blir det bättre å bättre allt.Skönt att höra andreax att du "överlevt"och att det finns hopp för oss alla som är i detta inferno.
V.4 i morgon inne på 5:e veckan och det har börjat vänt nu.Skööönt! Har också svårt att sova på kvällen/nätterna.Har alltid somnat som en stock förr,men inte nu .Det blir nog bättre det med förhoppningsvis????Trodde inte jag skulle bli som folk igen men som sagt :är jag som det är nu är jag sjukt nöjd!
Aptiten är gott o väl tillbaka.Så hör i efterhand är det svårt att fatta hur långt ner under isen man kan vara .Det är lätt att glömma.Så Blirtokig: ge inte upp ,utan kämpa på och de det tid och ta hand om dej och var förstående mot dej själv.Välkomna ångesten ,känn på den ,för den försvinner säkerligen om nån vecka
Jag är inne på dag 3 och redan känner av insättningsbesvär (!) Trodde att det skulle dröja en vecka innan man kände nåt, så jag är förvånad!
Kraftig ångest och lite stissighet och muntorrhet.
Är det möjligt att känna det så snabbt?
helt klart möjligt.
Jag är inne på dag 3 och redan känner av insättningsbesvär (!) Trodde att det skulle dröja en vecka innan man kände nåt, så jag är förvånad!
Kraftig ångest och lite stissighet och muntorrhet.
Är det möjligt att känna det så snabbt?
Hej!
Jag har inte varit inne och skrivit på ett par dagar nu, för jag har lite grann glömt bort att jag mådde dåligt... Det är helt sjukt, jag läser min "dagbok", men livet har kommit tillbaka 99%, och då är jag ändå bara på vecka 6 nu. Jag jobbar heltid igen, och allt funkar som det ska. Alla hemskheter som min ångest drog fram tidigare vägs upp av att jag också känner kärlek och lycka igen, något som var helt obefintligt vecka 2-3.
För er som läser detta och är i början av er insättning, vad som än händer, hur ni än mår, hur hemsk världen än ter sig, så går tiden. Minuter blir till timmar, timmar blir till dagar, och dagarna blir till vecka ett, två, tre och fyra!
Allt det du oroar dig för och som triggar din ångest, låt det vänta tills det har gått några veckor och ta tag i det då istället. Problemen blir inte värre på fyra veckor, det kan vänta. Bara ta dig igenom, en dag i taget.
Och våga prata om det. Det är inte så att du kommer att "ge andra inblick i hur hemsk världen eller livet egentligen är och att de också får ångest". Om du berättar om din ångest så kommer den inte att smita av sig, något som jag har livrädd för. Och om det triggar dig, så avinstallera Facebook, du kan installera den appen igen när dina 4 veckor har gått. 
Jag trodde att jag tappat mitt lycko-filter, något jag inbillade mig var ett försvar i hjärnan mitt allt ont i världen som gjorde att världen (för vanliga människor) såg ljusaste och lyckligare ut än vad den egentligen var. Men att jag, som i filmen Matrix, nu såg världen på riktigt. För alla hemskheter jag tänkte på fanns ju faktiskt på riktigt. Men så är det inte.
Vad jag har fått höra, jag är ingen läkare: När seretoninet inte räcker till så prioriterar hjärnan vissa signaler. Och av ren överlevnads-instinkt så är det inte de lyckliga och harmoniska signalerna. När nivåerna är tillräckligt låga kommer inga sådana signaler fram alls, ingen lycka och ingen tillfredsställelse. De signaler som kommer fram är olika för olika personer, det beror på hur man är genetiskt tillverkad att reagera i fara, fly gör fäkta. Vissa blir förstärkt ledsna (depression), vissa blir förstärkt rädda (ångest) och vissa blir förstärkt agra (kort stubin, våldsamma ibland).
Ta inga beslut när hjärnan är i detta tillstånd!
Hur går det ts?
Jag ska ev börja med paroxetin.... tycker du den är ett bra alternativ mot ångest? Har provat andra ssri utan så bra resultat.
Hur blev det med paroxetin? Jag antar att olika människor reagerar olika på SSRI, hjälpte det att byta?
Jag har inte varit på forumet på länge, livet har rullat på. Men nu gick jag in för nu har jag ett enorm återfall. Slog till sin en sten i lördags kväll. Läste dåliga nyheter och hade känt mig "lite konstig" under dagen med kopplade det inte till ångest. Jag är besviken att det kom tillbaka, har haft självmordstankar och en enorm uppgivenhet inför framtiden. Jag försöker hålla fast vid det faktum att även om mina mörkaste rädslor är sanna, så tre ter de sig hemskare nu när inga positiva signaler kommer fram i hjärnan... Idag är det kanske lite bättre, fast jag vågar inte vara optimistisk än.
Hej, jag är själv i den förvirrande insättningsfasen av ett ssri preparat. De två första veckorna var vidriga, jag som knappt aldrig mått dåligt förut hade fruktansvärda hemska självmordstankar. Under de två veckorna nådde jag verkligen botten och jag trodde aldrig jag skulle bli bra igen. Min tanke var, har man någonsin mått så dåligt ter det sig nästan omöjligt för kroppen och psyket att komma tillbaka. Jag trodde i princip att jag höll på att bli riktigt psykiskt sjuk. Efter två veckor vände det, jag mådde bättre. Då tyckte läkaren att jag skulle höja dosen. Sagt och gjort, efter tre dagar började ångesten öka, främst på morgon, förmiddag. Runt 18 lättade den.
Idag har jag tagit 10 mg i tre veckor och jag upolever fortfarande samma mönster med ångesten. Ångesten är ihållande och närvarande i princip from jag vaknar tom 17-18 tiden. Dock aldrig så vidrig ångest som de första två veckorna ( då ville jag bli inlagd). Varför blir det inte bättre? Ska det vara såhär? Innan jag började med ssri hade jag lite ångest då och då på kvällarna. Har GAD och hälsoångest och viss problematik med tvångstankar och katastroftankar.
Hur mår ni andra?
Styrkekramar, och även om det känns hopplöst och mörkt stundvis så ska ni veta att alla ni som vågar och skriver om era historier ger oss andra så mycket kraft. Ni hjälper till att normalisera och ta bort tabun kring depression och ångestsjukdomar! Och det finns hjälp! Vi måste kämpa! ??
Jag har fått sätta in lyrica istället, som tydligen ska vara väldigt effektivt mot just ångest... bara ätit ett par dagar så svårt att säga nåt ännu.