14 åring som inget äter...

Läs på om selektiv ätstörning. Vanligt vid autism men man kan ha det ändå

Det handlar ofta om konsistenser, att inte vilja blanda mat osv. Man "fastnar" gärna i barnmenyn, lite som du beskriver. 

För en del handlar det om känslan när man tuggar eller när man sväljer - det känns helt enkelt jobbigt/otäckt osv så det behöver inte alls handla om smaken på maten (jag har en son som är så, han är snart myndig) 

Det finns näringslösningar att ge till barn som är så magra som du säger så tycker ni ska kontakta en dietist igen. Om du/ni inte misstänker anorexi så tippar jag på selektiv ätstörning. 

Men du ska veta att det finns barn/ungdomar med autism som tex äter pasta morgon, lunch och middag - vecka efter vecka för inget annat går. Inte idealiskt men vill man inte att barnen ska svälta så måste man ge dem det de faktiskt äter. 

Tacos i sig är ju inte så illa, det är ju många olika tillbehör (om ho n inte bara tar köttfärsen) 

Hon äter, fast väldigt begränsat. Jag hade låtit henne äta det hon äter (varvat det för att introducera konceptet med att variation är viktigt). 

Kan du prata med henne om att det är ett problem och att livet kommer att bli lättare om hon kan äta mer varierat? Om hon visar upp minsta lilla vilja och förståelse för det så kommer processen att gå mycket lättare.

Börja med smakprovning av nya grejer, fast inte vid måltiderna. Testa olika sorters äpplen, bröd, pasta, chips, morötter, smoothies, korvar, yoghurtar... Små smakbitar, så att de inte ser så skrämmande ut. Är det för mycket att äta så ta det bara så långt hon kan: lukta, peta, slicka, hålla i munnen eller tugga och sedan spotta ut. Det gäller bara att bryta dödläget och påbörja en, kanske väldigt långsam, resa mot att kunna äta fler saker. Gör en lista med alla olika saker hon testar och be henne lista tre saker om hur de smakar (acceptera negativa kommentarer men be henne vara mer informativ än "äckligt"). Du försöker introducera nya saker hon kan äta, men det är bara bra att testa samma saker flera gånger om (smaklökarna vänjer sig). Fråga henne vad hon kan tänka sig äta på riktigt efter att hon har smakat dem några gånger. Hon måste inte älska dem eller ens tycka om dem, bara kunna hantera smaken och konsistensen. Var inte rädd för att ta till riktigt lätta saker i början, som godis och glass. Det viktiga är att på ett tryggt och säkert sätt få henne att testa nya saker. Testa saker som liknar de hon redan äter: chicken nuggets till fiskpinnar, rösti till rotfrukts-rårakor, flera varianter på samma grönsak (rå, kokt, skivad, hackad, bakad, frusen). Skynda långsamt, men om hon accepterar en ny sak så servera den ofta efter det så att den etableras.

Prata med henne om hur hon kan hantera sociala situationer som har med mat att göra. Hur gör hon hos kompisar och på restauranger? För min matstrulare var det en stor motivation att kunna delta. 

Kan du hitta något som du kan göda henne med? Något som kan ge henne lite extra energi och marginaler under tiden. Näringsdryck, "nyttigare" milkshakes eller smoothies eller nötter är det som jag kommer att tänka på först, men vilka extrakalorier som helst hade nog varit bra så att din dotter kan växa och orka med. Ett extramål innan läggdags kanske? Så att de inte stör övriga måltider.

Min son har typ samma bmi som din dotter men är 2 år yngre. Han har selektiv ätstörning och äter enbart fiskpinnar, potatiskroketter, pommes, nuggets och ketchup. Och så några få sorters chips och malteser-choklad.

Ge henne det hon vill ha är viktigaste tipset. Ju mer hon äter i mängd desto hungrigare blir hon och desto lättare har hon för att prova nya grejer. Testa sedan ge ngt som ligger nära det hon vanligtvis äter. Äter hon rösti prova potatiskroketter. Äter hon nuggets prova fiskpinnar, äter hon tacos prova tacogratäng eller nachos i ugn med köttfärs etc. Om hon godkänner en maträtt så ge den ofta tills hon riktigt vant sig och accepterar den fullt ut. Jobba på så sätt upp antalet matgrejer hon äter.

Min 14-åring äter ungefär lika många maträtter, fast hon äter smörgåsar också, så vikten är OK. Här är det Vesuvio-pizza, hamburgare naturell och tacos med exakt rätt tillbehör som hon äter sig mätt på. Tunna pannkakor med socker äter hon halvbra av och kokt fisk äter hon på tunnbröd. Det är allt.
När vi fattade att hon har Aspergers, så fick vi i alla fall en förklaring på matproblemen och lite bättre tips. Numera får hon en tallrik popcorn varje gång hon duschat (duschen kräver mutor), för i popcorn finns det järn, och det är något hon behöver. Ett tips vi inte prövat än är chokladbollar med krossade vitaminpiller i.

Ska absolut läsa på om selektiv ätstörning...även om då hon inte har autism.

Man märker att hon ofta tycker det är jobbigt att äta...nästan kväljer henne. Vi har funderat på att kontakta en dietist igen, men hon har ju ändå fått i sig lite. Men man märker nu att det blir mindre och mindre saker hon äter. Dock när hon äter nåt om verkligen gillar så äter hon bra. Till lunch idag åt vi hemmagjorda biffar med potatis....och hon åt typ två små tuggor potatis som hon fick kämpa ner. Nu har hon ju gått hela em och varit hungrig och tjurig. Nu ikväll åt vi då tacos....och hon åt typ två mjuka tacoskal. Så då äter hon ju bra. Att hon bara tar köttfärs är ingen risk, det är ju det hon tar minst....helt inget alls. Kött är hon typ "allergisk" mot. Är nästan bara när hon äter tacos och korv då som hon får i sig kött... (hur mycket kött det nu är i hotdogs...)

Men tack för tipset om att läsa om selektiv ätstörning.

Jo, ibland äter hon ju...

Vi försöker prata med henne om detta massor av gånger... och hon säger ju att hon inte kan hjälpa det...hon kan inte göra nåt åt att hon tycker allt är äckligt.

Vi har provat med smakbitar....ända sen hon var typ 2 år. Oftast....nästan alltid så vägrar hon ens smaka. Jag tror att för det mesta har hon fått för sig att det är äckligt....hon går liksom in med den inställningen.
Jag frågar henne jätteofta vad hon vill äta istället, och förr kunde hon ju då säga korv med bröd, macka eller panpizza som hon faktiskt åt förr åxå (Men nu ätit så hon tröttnat på det) Men nu säger hon att hon vet inte....hon vet alltså inte själv vad hon vill ha, även om hon är hungrig. Men allt är då äckligt.

Hos kompisar petar hon väl i sig nån liten bit av det som erbjuds, men brukar peta bort mycket. På restauranger tar hon väl ofta pannkakor, eller pommes som hon kan äta ibland om hon måste.

Hon har sedan hon var typ 2 år fått extra fett på maten i form av grädde, smör eller olja. Får hon fortfarande ibland. Extra grädde på pannkakorna, smör och grädde på potatisen som hon får i sig lite av med stor möda. Men inte går hon upp i vikt för det...

Ja ibland gör vi ju så att hon får den mat hon vill ha och äter av....men så ibland tänker jag att då lär hon ju sig aldrig äta nåt annat.

Tröttnar inte din son på att äta samma hela tiden? Då Tindra ibland bara har fått det hon då äter så har det gjort att hon har tröttnat på det tillslut. Hon åt tex förr panpizza, och fick ofta det istället...men nu är hon trött på panpizza. Likaså när det gäller mackor. Och även korv med bröd, fast det kan hon äta nu igen. Så jag är lite rädd för att om hon nu kommer få tacos och pannkakor så tröttnar hon på det åxå och då är det banne mig inte mycket kvar hon kan äta...

Min son äter malet kött, dvs köttfärs, varm korv, hamburgare, köttfärssås men absolut inga riktiga bitar som tex fläskfile eller liknande. Inte heller kyckling eller fisk - bara om det är friterat/panerat.  (han får som kväljningar när han ska svälja riktiga köttbitar) 

Han äter pasta, nudlar, mos, pommes 

Smörgås (bara vissa sorter) utan pålägg (han äter kokt ägg så det kan han ha på).

Bananer går bra, sparsamt med godis eller fikabröd. 
Leverpastej kan funka, stekt ägg också. 

Ja, det är ungefär det han äter och då blir det så att han ibland tröttnar på olika saker och då kan det kännas svår att få ihop veckans meny. 

Ja, vi ger henne i perioder extra vitaminer. Har inte gjort det på ett tag nu, kanske är dags att göra det. Tack för tipset.

Tycker nog hon är tillräckligt gammal för att själv också läsa om selektiv ätstörning och se om hon tycker att hon känner igen sig i detta och också läsa vad folk gör åt saken. 

Sen får man helt enkelt acceptera att de alltid kommer ha en "smal" meny. 
Min som har uttryckt att om han måste äta något som han verkligen inte kan äta, så är det samma som om man skulle tvinga någon av oss andra att äta lera! Tänker man så förstår man hur jobbigt dessa barn har med att alla hela tiden ska få dem att bredda sitt ätande. Det leder lätt till stress och dåligt samvete 

Ja, ibland har vi ju blivit riktigt ovänner om detta. Jag blir arg på henne att hon inte äter och hon blir arg och ledsen. Sen får jag dåligt samvete över att jag blivit arg för jag förstår att hon verkligen tycker detta är jobbigt. Hon har åxå förklarat hur det är att verkligen äta nåt som hon tycker är så äckligt. Hon har sagt att det är som om nån skulle tvinga mig att äta lever eller fiskbullar, vilket jag tycker är sååå vidrigt. Och då förstår jag åxå hur jobbigt hon måste ha det.

Se det som en fobi mot ny mat. Erbjud gärna annat men ge alltid det hon säkert äter så att hon får i sig tillräckligt. Att smaka nytt är en extremsport för henne och inte samma som att äta vanligt.

Mm min son tröttnar också och ibland tillkommer något nytt och ibland försvinner något. Jag försöker variera hans säkra mat så bra det går.

Jag var likadan som din dotter när jag var barn. Det enda som gjorde att jag lyckades komma över det var att flytta ifrån min familj.

Du skriver att du blir arg och frustrerad, och din dotter blir då ledsen och arg. Det fanns inget värre för mig än när mina föräldrar satt tysta och stirrade på mig vid matbordet, och sa till slut "det var inte mycket du åt". Pressen av att man måste äta gav mig kväljningar så fort jag tog en tugga och det kändes som om jag skulle spy.

Under tiden jag bodde hemma och var för ung för att flytta kunde jag känna mig hungrig men aldrig veta vad jag ville ha, eftersom jag blev så illamående så lätt. Jag brukade lukta på olika ingredienser, pålägg, osv för att se ifall jag kunde äta det. Ofta ville jag ha något kallt och blött, typ pastasallad mitt i vintern.

Mina föräldrar hällde också på massa grädde, men det hjälpte inte och jag tror att det gjorde det svårare att äta. Jag fick också gå hos psykolog, bup, och vid ett tillfälle ville de lägga in mig för att tvångsmata mig. Pressen gjorde det värre och jag kunde inte äta över huvud taget.

Mitt bästa tips är att ge henne lugn och ro, förståelse, och att du slutar pressa henne. Du gör det bara värre. Låt henne äta vad hon vill, när hon vill, om det så är mitt i natten. Jag vägde 37kg som 165cm 18-åring, och väger nu lagom som 30-åring. Det som gjorde att jag överkom en ätstörning jag hade haft sedan så länge jag kan minnas var att få flytta ifrån all press, alla kommentarer, och bara vara jag ovillkorligt. Då gick jag upp i vikt för första gången.

En av mina döttrar åt väldigt selektivt utan någon diagnos. Helt plötsligt när hon var 18 år så började hon äta och sen dess äter hon allt och är intresserad av god och spännande mat. Så ge henne vad hon äter så löser sig det förhoppningsvis framåt i tiden. Det viktigaste är att hon äter.

Tycker rubriken är missledande. Äter hon ingenting för att hon älskar 5 olika maträtter och nöjer sig med de? Det är ju jättebra! Ge henne tacos varje vecka vem skadar det? Tacos är ju massor bra saker i och för att utveckla med tiden.

Jag hade samma ätstörningar som din dotter och som tur var respekterade min mamma det för det började redan när jag var 2-3 år. Man anpassade maten efter det jag åt.

Ibland åt jag bara glass nästan men det var bättre än att svälta.

Det var jättehemskt att sova hos kompisar och äta borta jag undvek sånt i allra högsta grad.

När något är äckligt är det verkligen kväljnings-läge man äter det inte för man vill inte riskera att spy. Försökte tvinga i mig allt möjligt men sitter bara och kväljer det förstör bara matlusten ännu mer och ökar lusten att svälta sig/ bli ännu mer selektiv.

Det handlar också om ett sättt att ha kontroll. Som 14 år är det inte mycket i ens liv som går som man vill med skyhöga krav från föräldrar och skola + man samtidigt ska finna sin identitet och passa in och få allt att gå ihop med kompisar och kärlek, inte mycket lugn i en 14 åring inte, då är maten det man ställer in sig på att ha någon kontroll över.

Jag minns att jag var 17 år när jag började äta ost. Runt 20 års åldern började jag äta dressingar och såser. Nu äter jag allt möjligt men vill fortfarande ha en viss kontroll om jag kan, bestämma när jag vill prova nya saker likväl som bestämma att jag vill hålla mig till det jag vet att jag tycker om. Beslutet är mitt. Min partner trodde först att jag var otacksam men har sen lärt sig att det handlar bara om en trygghet för mig att ha en viss kontroll runt mat.

Det som gjorde detta värre var inte mina föräldrar, vi hade lärare i sexårs som tyckte att barn som inte äter upp maten skulle tvångsmatas innan vi fick gå tillbaka till klassen. De levde efter gamla skolan att man ska minsann äta det man satt på tallriken, vi blev alltid tvingade att prova saker och ta grönsaker och sen om vi inte gillade då satt de och psyksde oss att äta upp allt. Jag och en till minns jag var utsatt för detta. Det ökade bara mitt behov att själv få styra när jag äter när jag lämnar hur jag äter hur jag lämnar.

Jag fick aldrig dagis men kan tänka mig att vissa som mig som var känsliga har ärrats hårt av kraven från skola och dagis vad gäller hur man äter.

Fortsätt bara att acceptera hennes matsätt så kommer inte mat vara fienden så länge till. Det kommer sakta men säkert släppa taget om henne. Så länge hon äter de där rätterna så är det ingen fara.

Min kompis barn åt inte heller och han fick hjälp av e logoped för att lära sig äta, men han åt extremt lite. Minns inte vad logopeden gjorde.

Tack för att du delade med dig! Som mamma till en som har svårt att äta betyder det jättemycket att få insikt från dig som har genomlevt (och överlevt!) något liknande.