14 åring som inget äter...

Tycker rubriken är missledande. Äter hon ingenting för att hon älskar 5 olika maträtter och nöjer sig med de? Det är ju jättebra! Ge henne tacos varje vecka vem skadar det? Tacos är ju massor bra saker i och för att utveckla med tiden.

Jag hade samma ätstörningar som din dotter och som tur var respekterade min mamma det för det började redan när jag var 2-3 år. Man anpassade maten efter det jag åt.

Ibland åt jag bara glass nästan men det var bättre än att svälta.

Det var jättehemskt att sova hos kompisar och äta borta jag undvek sånt i allra högsta grad.

När något är äckligt är det verkligen kväljnings-läge man äter det inte för man vill inte riskera att spy. Försökte tvinga i mig allt möjligt men sitter bara och kväljer det förstör bara matlusten ännu mer och ökar lusten att svälta sig/ bli ännu mer selektiv.

Det handlar också om ett sättt att ha kontroll. Som 14 år är det inte mycket i ens liv som går som man vill med skyhöga krav från föräldrar och skola + man samtidigt ska finna sin identitet och passa in och få allt att gå ihop med kompisar och kärlek, inte mycket lugn i en 14 åring inte, då är maten det man ställer in sig på att ha någon kontroll över.

Jag minns att jag var 17 år när jag började äta ost. Runt 20 års åldern började jag äta dressingar och såser. Nu äter jag allt möjligt men vill fortfarande ha en viss kontroll om jag kan, bestämma när jag vill prova nya saker likväl som bestämma att jag vill hålla mig till det jag vet att jag tycker om. Beslutet är mitt. Min partner trodde först att jag var otacksam men har sen lärt sig att det handlar bara om en trygghet för mig att ha en viss kontroll runt mat.

Det som gjorde detta värre var inte mina föräldrar, vi hade lärare i sexårs som tyckte att barn som inte äter upp maten skulle tvångsmatas innan vi fick gå tillbaka till klassen. De levde efter gamla skolan att man ska minsann äta det man satt på tallriken, vi blev alltid tvingade att prova saker och ta grönsaker och sen om vi inte gillade då satt de och psyksde oss att äta upp allt. Jag och en till minns jag var utsatt för detta. Det ökade bara mitt behov att själv få styra när jag äter när jag lämnar hur jag äter hur jag lämnar.

Jag fick aldrig dagis men kan tänka mig att vissa som mig som var känsliga har ärrats hårt av kraven från skola och dagis vad gäller hur man äter.

Fortsätt bara att acceptera hennes matsätt så kommer inte mat vara fienden så länge till. Det kommer sakta men säkert släppa taget om henne. Så länge hon äter de där rätterna så är det ingen fara.