14 åring som inget äter...

Jag var likadan som din dotter när jag var barn. Det enda som gjorde att jag lyckades komma över det var att flytta ifrån min familj.

Du skriver att du blir arg och frustrerad, och din dotter blir då ledsen och arg. Det fanns inget värre för mig än när mina föräldrar satt tysta och stirrade på mig vid matbordet, och sa till slut "det var inte mycket du åt". Pressen av att man måste äta gav mig kväljningar så fort jag tog en tugga och det kändes som om jag skulle spy.

Under tiden jag bodde hemma och var för ung för att flytta kunde jag känna mig hungrig men aldrig veta vad jag ville ha, eftersom jag blev så illamående så lätt. Jag brukade lukta på olika ingredienser, pålägg, osv för att se ifall jag kunde äta det. Ofta ville jag ha något kallt och blött, typ pastasallad mitt i vintern.

Mina föräldrar hällde också på massa grädde, men det hjälpte inte och jag tror att det gjorde det svårare att äta. Jag fick också gå hos psykolog, bup, och vid ett tillfälle ville de lägga in mig för att tvångsmata mig. Pressen gjorde det värre och jag kunde inte äta över huvud taget.

Mitt bästa tips är att ge henne lugn och ro, förståelse, och att du slutar pressa henne. Du gör det bara värre. Låt henne äta vad hon vill, när hon vill, om det så är mitt i natten. Jag vägde 37kg som 165cm 18-åring, och väger nu lagom som 30-åring. Det som gjorde att jag överkom en ätstörning jag hade haft sedan så länge jag kan minnas var att få flytta ifrån all press, alla kommentarer, och bara vara jag ovillkorligt. Då gick jag upp i vikt för första gången.