Om man inte kan fortsätta sitt liv på jorden, hur förbereder man sina barn på att leva utan mamma? Barnen är 6 och 1,5 år. Ej samma pappa. Man har kanske 1-2 veckor kvar att leva, hur gör man under tiden medan man väntar? Hur förbereder man sin sambo utan att säga rakt ut att jag inte kommer att finnas kvar?
Man funderar en gång till.
Det du skriver låter som självmord. Är det så? För i så fall säger jag Härda ut! För varje vecka du lever vidare, så blir barnen en vecka äldre och klarar sig lite lite bättre. Härda ut så länge du kan, och när du inte kan själv, då söker du hjälp antingen i vården eller i Svenska Kyrkan.
Beror ju på anledningen. Överväger du självmord så är det fruktansvärt egoistiskt mot dina barn.
Om de tar bort den här tråden, så står min inbox öppen.
Jag kommer ju inte att leva vidare. Så långt ver jag. Jag har varit diagnostiserad med Hortons huvudvärk i 8 år. Men det har visat sig vara en hjärntumör. Efter flera veckors svår huvudvärk, öroninflammationer och omänskligt tryck över ögat har de röntgat. De hittade en tumör stor som ett mindre bowlingklot. Den börjar spräcka skallbenet varpå huvudvärken ökar och trycket sprider sig. 1-2 veckor gav de mig och jag klarar inte av det här. Min semester började idag. Som vikarie i förskola har jag 29-30 som ledig tid. Jag skulle inte räkna med fortsatt tid utöver det. Så hur i hela helvetet ska jag kunna ge mina barn ett bra sommarlov? Pga biverkningar av tumören uppträder jag som ett praktfyllo 24/7. Jag kan inte styra mitt agerande men har samvete mm kvar vilket innebär att jag gråter 24/7. Bara störtbölar. Särskilt nu när jag vet att jag har så kort tid kvar och att mitt beteende beror på att jag skall dö. Min sambo är förresten inte världens bästa pappa. Det som mest oroar mig är hans föräldraskap och att barnen ska bli omhändertagna. Jag är inte redo för det här! Men psyk har semsestertider även de och det enda jag får är ett papper med några rader om hur man förbereder sig själv.
Jag kommer ju inte att leva vidare. Så långt ver jag. Jag har varit diagnostiserad med Hortons huvudvärk i 8 år. Men det har visat sig vara en hjärntumör. Efter flera veckors svår huvudvärk, öroninflammationer och omänskligt tryck över ögat har de röntgat. De hittade en tumör stor som ett mindre bowlingklot. Den börjar spräcka skallbenet varpå huvudvärken ökar och trycket sprider sig. 1-2 veckor gav de mig och jag klarar inte av det här. Min semester började idag. Som vikarie i förskola har jag 29-30 som ledig tid. Jag skulle inte räkna med fortsatt tid utöver det. Så hur i hela helvetet ska jag kunna ge mina barn ett bra sommarlov? Pga biverkningar av tumören uppträder jag som ett praktfyllo 24/7. Jag kan inte styra mitt agerande men har samvete mm kvar vilket innebär att jag gråter 24/7. Bara störtbölar. Särskilt nu när jag vet att jag har så kort tid kvar och att mitt beteende beror på att jag skall dö. Min sambo är förresten inte världens bästa pappa. Det som mest oroar mig är hans föräldraskap och att barnen ska bli omhändertagna. Jag är inte redo för det här! Men psyk har semsestertider även de och det enda jag får är ett papper med några rader om hur man förbereder sig själv.
Jag kommer ju inte att leva vidare. Så långt ver jag. Jag har varit diagnostiserad med Hortons huvudvärk i 8 år. Men det har visat sig vara en hjärntumör. Efter flera veckors svår huvudvärk, öroninflammationer och omänskligt tryck över ögat har de röntgat. De hittade en tumör stor som ett mindre bowlingklot. Den börjar spräcka skallbenet varpå huvudvärken ökar och trycket sprider sig. 1-2 veckor gav de mig och jag klarar inte av det här. Min semester började idag. Som vikarie i förskola har jag 29-30 som ledig tid. Jag skulle inte räkna med fortsatt tid utöver det. Så hur i hela helvetet ska jag kunna ge mina barn ett bra sommarlov? Pga biverkningar av tumören uppträder jag som ett praktfyllo 24/7. Jag kan inte styra mitt agerande men har samvete mm kvar vilket innebär att jag gråter 24/7. Bara störtbölar. Särskilt nu när jag vet att jag har så kort tid kvar och att mitt beteende beror på att jag skall dö. Min sambo är förresten inte världens bästa pappa. Det som mest oroar mig är hans föräldraskap och att barnen ska bli omhändertagna. Jag är inte redo för det här! Men psyk har semsestertider även de och det enda jag får är ett papper med några rader om hur man förbereder sig själv.
Skriv i testamente att du vill att någon skäkting tar hand om barnen!
Mycket tråkigt.
Jag såg ett program om en kvinna som visste att hon skulle avlida. Hon spelade in sig själv på video, där hon berättade för barnen vad de skulle tänka på i livet. Hon visade bl.a. sådant som hur man skulle sminka sig osv, som barnen kunde titta på när de blev äldre. På så sätt fanns hon till viss del kvar för barnen.
Det låter ju fullkomligt fruktansvärt!
Har de bara skickat hem dig, trots stigande intrakraniell tryck och allmänpåverkan, utan behandlingsplan, ASIH, kuratorskontakt? Sjukhusets kurator brukar kunna hjälpa till med sådant som planering för efterlevande, särskilt barn, och ev kontakt med soc om det skulle bli aktuellt.
Vad är det för typ av tumör? Har du fått möjlighet till second opinion?