Om man inte kan fortsätta sitt liv på jorden, hur förbereder man sina barn på att leva utan mamma? Barnen är 6 och 1,5 år. Ej samma pappa. Man har kanske 1-2 veckor kvar att leva, hur gör man under tiden medan man väntar? Hur förbereder man sin sambo utan att säga rakt ut att jag inte kommer att finnas kvar?
Mycket tråkigt.
Jag såg ett program om en kvinna som visste att hon skulle avlida. Hon spelade in sig själv på video, där hon berättade för barnen vad de skulle tänka på i livet. Hon visade bl.a. sådant som hur man skulle sminka sig osv, som barnen kunde titta på när de blev äldre. På så sätt fanns hon till viss del kvar för barnen.
Jag kommer ju inte att leva vidare. Så långt ver jag. Jag har varit diagnostiserad med Hortons huvudvärk i 8 år. Men det har visat sig vara en hjärntumör. Efter flera veckors svår huvudvärk, öroninflammationer och omänskligt tryck över ögat har de röntgat. De hittade en tumör stor som ett mindre bowlingklot. Den börjar spräcka skallbenet varpå huvudvärken ökar och trycket sprider sig. 1-2 veckor gav de mig och jag klarar inte av det här. Min semester började idag. Som vikarie i förskola har jag 29-30 som ledig tid. Jag skulle inte räkna med fortsatt tid utöver det. Så hur i hela helvetet ska jag kunna ge mina barn ett bra sommarlov? Pga biverkningar av tumören uppträder jag som ett praktfyllo 24/7. Jag kan inte styra mitt agerande men har samvete mm kvar vilket innebär att jag gråter 24/7. Bara störtbölar. Särskilt nu när jag vet att jag har så kort tid kvar och att mitt beteende beror på att jag skall dö. Min sambo är förresten inte världens bästa pappa. Det som mest oroar mig är hans föräldraskap och att barnen ska bli omhändertagna. Jag är inte redo för det här! Men psyk har semsestertider även de och det enda jag får är ett papper med några rader om hur man förbereder sig själv.
Om du orkar, skriv ett brev till barnen, och/eller spela in en video där du pratar med dem. De är så små nu så de kommer ändå inte förstå ett farväl för evigt, men när de blir äldre så kommer de älska att få läsa ett brev eller titta på en video där deras mamma berättar hur mycket hon älskar dem och är ledsen för att hon inte kunde stanna men att du vill att de ska leva ett bra liv, ja allt du vill berätta för dem.
Livet är orättvist, kram till dig ts.
Om han är en dålig pappa kanske du ska ta kontakt med socialtjänsten så att han kan få hjälp med den biten när du är borta.
Ts ska INTE kontakta socialtjänsten angående pappan om hon inte vill få sina barn omhändertagna till en främmande familj. Enda gången ts ska kontakta soc är angående önskemål vem barnen ska bo hos .
Det kan ju också vara så att pappan steppar upp och blir en bättre förälder när han är tvungen att göra allt själv, och särskilt om han får hjälp av socialen med stöd och annat.
Jag tänker att det vore en trygghet att veta att han kan få hjälp med sina föräldrarförmågor. Socialtjänsten går knappast in och tar barn utan anledning. Familjen kommer ju att behöva mycket mycket stöd framöver.
Det kan ju också vara så att pappan steppar upp och blir en bättre förälder när han är tvungen att göra allt själv, och särskilt om han får hjälp av socialen med stöd och annat.
Förlåt att jag missuppfattade dig, men jag står fast vid att min inbox är öppen. Min bror dog av en hjärntumör, så lite förstår jag i alla fall.
Du har väldigt ont om tid, och du kan inte skjuta upp någonting nu. Bekymra dig inte över sommarlovet! Tänk stort i stället; barnens framtid. Psyk är inte rätt ställe att få hjälp på, utan en kurator eller diakon är vad du behöver. Det är lördag i morgon och antagligen omöjligt att få tag på en kurator, men i Kyrkan jobbar de som vanligt på helgerna. www.svenskakyrkan.se/
Leta fram din församling (du behöver inte vara medlem för att vända dig till diakonin) och där kan du hitta telefonnummer och kanske mejladress till en diakon. Boka in möte direkt och berätta om dina bekymmer för barnens framtid. Då hjälper de dig med hur du bäst ska förbereda barnen och kan ta reda på om du bör skriva ner dina önskemål om barnens vårdnad efter din död. Socialen styrs inte av dina önskemål, men de försöker ändå följa dem så gott det går.
Hemskt ledsen för din skull ... 