Om man inte kan fortsätta sitt liv på jorden, hur förbereder man sina barn på att leva utan mamma? Barnen är 6 och 1,5 år. Ej samma pappa. Man har kanske 1-2 veckor kvar att leva, hur gör man under tiden medan man väntar? Hur förbereder man sin sambo utan att säga rakt ut att jag inte kommer att finnas kvar?
Prata med soc om det här så de vet vad som väntar dina barn.
Jag beklagar verkligen!
Varför berättar du inte för din sambo om diagnosen??
Jag har inga tips och råd att komma med TS. Kände bara ett starkt behov av att ge dig en stor jävla styrkekram! Livet är så jävla orättvist!
Ånej, ni kan inte vara ensamma i detta! Ta kontakt med svenska kyrkan eller socialen. Nån måste ju finnas med er dag och natt ifall ditt tillstånd försämras kraftigt. Låter helt sjukt att klara detta i ensamhet. Vem gör det?
Vet inte mer vad jag ska säga, men du ska inte behöva vara ensam i detta. Kan inte föreställa mig hur det skulle vara i din situation. Nån som är med dig mot slutet och kan fånga upp dina barn.
Önskar dig all lycka till.
Jag beklagar så så mycket. Ta vara på tiden du har kvar med dina barn. Ännu en gång så beklagar jag för den sits du hamnat i.
Massor med kramar <3
Har du sagt nej till vården? För du har ju rätt till palliativ vård och rätt till hjälp att berätta för barnen, vården får inte bara skicka hem en i den situationen. Ring till sjukhuset där du fick beskedet så får de slussa dig rätt. Beklagar din situation.
Är man så svårt sjuk så man har två veckor kvar att leva så ska man väl vara på sjukhus eller på ett hospice? Där får man god smärtlindring och ångestdämpande och kan förhoppningsvis tänka lite klarare. Finns ingen möjlighet att hinna ordna ngt för barnen på så kort tid och är man så svårt sjuk så kan man ju faktiskt DÖ helt plötsligt och det är ju inte så bra om man är hemma ensam med barnen.
Har en vän vars mamma dog när hon var typ 20. Mamman skrev brev till dottern vid olika tillfällen i livet. Typ när du gifter dig. När du känner dig ensam. När du inte vet vad du ska välja. När du saknar mig. När du ska bli mamma. Osv. Det har betytt jättemycket för henne. Som att mamman är med på ett hörn ändå
När det gäller socialtjänsten ska du inte vara rädd. Folk som skriver på forum om hur dåliga soc är har oftast ingen insikt i sina egna problem. Socialtjänsten kan hjälp massor. De kan ge stöd i föräldraskapet. De kan bevilja kontaktfamilj som barnet kan vara hos var tredje helg osv. Som sista utväg kan de också familjehemsplacera om det behövs. Men barnet kan fortfarande träffa föräldern om denne inte är direkt farlig för barnet.
Jag kommer ju inte att leva vidare. Så långt ver jag. Jag har varit diagnostiserad med Hortons huvudvärk i 8 år. Men det har visat sig vara en hjärntumör. Efter flera veckors svår huvudvärk, öroninflammationer och omänskligt tryck över ögat har de röntgat. De hittade en tumör stor som ett mindre bowlingklot. Den börjar spräcka skallbenet varpå huvudvärken ökar och trycket sprider sig. 1-2 veckor gav de mig och jag klarar inte av det här. Min semester började idag. Som vikarie i förskola har jag 29-30 som ledig tid. Jag skulle inte räkna med fortsatt tid utöver det. Så hur i hela helvetet ska jag kunna ge mina barn ett bra sommarlov? Pga biverkningar av tumören uppträder jag som ett praktfyllo 24/7. Jag kan inte styra mitt agerande men har samvete mm kvar vilket innebär att jag gråter 24/7. Bara störtbölar. Särskilt nu när jag vet att jag har så kort tid kvar och att mitt beteende beror på att jag skall dö. Min sambo är förresten inte världens bästa pappa. Det som mest oroar mig är hans föräldraskap och att barnen ska bli omhändertagna. Jag är inte redo för det här! Men psyk har semsestertider även de och det enda jag får är ett papper med några rader om hur man förbereder sig själv.
Men om hjärntumören har utvecklats under 8 års tid så låter det ju helt ologiskt att de har kunnat fastställa att du har två veckor kvar. Och hur är det ens möjligt att ha överlevt med en så stor tumör?
Vad är det för typ av hjärntumör du har?