Hur ta farväl till sina barn?

Jag kommer ju inte att leva vidare. Så långt ver jag. Jag har varit diagnostiserad med Hortons huvudvärk i 8 år. Men det har visat sig vara en hjärntumör. Efter flera veckors svår huvudvärk, öroninflammationer och omänskligt tryck över ögat har de röntgat. De hittade en tumör stor som ett mindre bowlingklot. Den börjar spräcka skallbenet varpå huvudvärken ökar och trycket sprider sig. 1-2 veckor gav de mig och jag klarar inte av det här. Min semester började idag. Som vikarie i förskola har jag 29-30 som ledig tid. Jag skulle inte räkna med fortsatt tid utöver det. Så hur i hela helvetet ska jag kunna ge mina barn ett bra sommarlov? Pga biverkningar av tumören uppträder jag som ett praktfyllo 24/7. Jag kan inte styra mitt agerande men har samvete mm kvar vilket innebär att jag gråter 24/7. Bara störtbölar. Särskilt nu när jag vet att jag har så kort tid kvar och att mitt beteende beror på att jag skall dö. Min sambo är förresten inte världens bästa pappa. Det som mest oroar mig är hans föräldraskap och att barnen ska bli omhändertagna. Jag är inte redo för det här! Men psyk har semsestertider även de och det enda jag får är ett papper med några rader om hur man förbereder sig själv.

Om han är en dålig pappa kanske du ska ta kontakt med socialtjänsten så att han kan få hjälp med den biten när du är borta.

Jag tänker att det vore en trygghet att veta att han kan få hjälp med sina föräldrarförmågor. Socialtjänsten går knappast in och tar barn utan anledning. Familjen kommer ju att behöva mycket mycket stöd framöver.

Det kan ju också vara så att pappan steppar upp och blir en bättre förälder när han är tvungen att göra allt själv, och särskilt om han får hjälp av socialen med stöd och annat.

Det beror ju på om  det finns några ens. 

Fast nu är det så att TS inte kan bestämma det själv. Då är det väl bättre att han får hjälp och om det då visar sig att han inte är kapabel så kan det ju mycket väl bli släktingar vilket alltid ör förstahandsvalet om en placering skulle bli nödvändig.

Nu förstår jag inte alls. Vilken sorts tumör rör det sig om? Sjukvården kan väl inte bara skicka hem dig med ett "grattis du har två veckor kvar att leva". Nej så kan dom omöjligt göra!

Jag stirrade själv döden i vitögat i början av året. Opererades akut och det visade sig att jag har en primär malign hjärntumör grad 3, den täcker ca 1/3 av hjärnan. Medellivslängden är ca 8 mån, men jag har inga planer på att dö än! Har gjort bort strålningen och går nu på cellgifter.

Ta hjälp av soc! Vi orosanmälde oss själva och har fått jättebra hjälp.

Sen så måste jag ju tipsa om att svenska hjärntumörföreningen finns på Facebook! De har en särskild sida för oss patienter, perfekt för att bolla tankar och annat. Där finns människor som kan hjälpa dig!