Det du skriver låter som självmord. Är det så? För i så fall säger jag Härda ut! För varje vecka du lever vidare, så blir barnen en vecka äldre och klarar sig lite lite bättre. Härda ut så länge du kan, och när du inte kan själv, då söker du hjälp antingen i vården eller i Svenska Kyrkan.
Om de tar bort den här tråden, så står min inbox öppen.
Förlåt att jag missuppfattade dig, men jag står fast vid att min inbox är öppen. Min bror dog av en hjärntumör, så lite förstår jag i alla fall.
Du har väldigt ont om tid, och du kan inte skjuta upp någonting nu. Bekymra dig inte över sommarlovet! Tänk stort i stället; barnens framtid. Psyk är inte rätt ställe att få hjälp på, utan en kurator eller diakon är vad du behöver. Det är lördag i morgon och antagligen omöjligt att få tag på en kurator, men i Kyrkan jobbar de som vanligt på helgerna. www.svenskakyrkan.se/
Leta fram din församling (du behöver inte vara medlem för att vända dig till diakonin) och där kan du hitta telefonnummer och kanske mejladress till en diakon. Boka in möte direkt och berätta om dina bekymmer för barnens framtid. Då hjälper de dig med hur du bäst ska förbereda barnen och kan ta reda på om du bör skriva ner dina önskemål om barnens vårdnad efter din död. Socialen styrs inte av dina önskemål, men de försöker ändå följa dem så gott det går.
Hemskt ledsen för din skull ... 