Skaffa barn själv

Skaffar man inte alltid barn för att döva ett behov hos sig själv?

Studier har visat att barn med självvalt ensamstående föräldrar mår mycket mycket bättre än barn med en förälder som övergivits.
De mår även bättre än barn med två föräldrar som lever tillsammans trots att de egentligen inte vill. Ja, donatorbarn saknar en förälder, men de vet att de är älskade och önskade och de kan ändå få kontakt med sitt genetiska arv via halvsyskon. 

Do it!

Varför skulle du inte skaffa ett barn? Tycker att det låter som att du kan erbjuda ett barn ett tryggt och stabilt hem med massor av kärlek där barnet är planerat och efterlängtat!

Jag går i samma funderingar, har inte heller träffat mr right än.... Men först nu sista åren börjat fundera på barn. Jag är 40 år och det kan vara försent för mig. Såg att storkkliniken i Köpenhamn har infoträff den 15 maj, jag funderar på att åka dit och få mer info.

De av mina tjejvänner/bekanta som inte fått barn är alla väldigt trevliga och hänsynsfulla. Ingen av dem har någonsin "tjatat eller tvingat" på någon man ett barn

( om ni förstår vad jag menar). Det är istället sånt man kan börja prata om när relationen blivit mer etablerad.

Sen har relationerna tagit slut och det har liksom låst sig för dem. Det blir inget. De är 45+. Det är så sorgligt att se och veta. Det är verkligen inget "fel" på dem. De gjorde allt rätt - men män är sega..... Eller så är det män som är inbitna ungkarlar i själ/ hjärtat.

De flesta jag känner inkl mig som däremot fått barn har varit mycket mer otåliga och tydliga mot våra män tidigt i relationen. Att om " vi ska fortsätta ihop så vill jag ha ett liv med barn" och vill inte du det så kan vi likagärna får vi avsluta detta nu för då har jag inte tid med detta.

Det kanske finns bra nätverk för de som skaffar barn på egen hand, så ni kan hjälpas åt och dela upplevelser och tankar om era barn och föräldrarskap tillsammans.

För det kan hända så mycket på vägen. Graviditet och förlossning kan vara jobbig. Sen kommer uppväxten och alla upplevelser och situationer man vill dela och reflektera över som förälder.

Jag har stått väldigt nära min egen pappa under min uppväxt och det känns i hjärtat att mitt barn inte kommer ha en liknande relation.

Kör på. Jag är rätt mycket yngre än dig men har ändå själv försökt få barn som ensamstående de senaste åren. Tyvärr har jag (av okänd anledning) haft svårt att bli gravid, så har gjort många inseminationer och även ivf. Allt detta har dock bara resulterat i negativa test och 2 tidiga missfall. Så det är något att tänka på också, att det kan ta tid och vara svårt. Nu har jag faktiskt träffat en ny partner och han vill också ha barn så vi har pratat om att börja försöka ihop snart. Hade jag inte träffat honom hade jag definitivt fortsatt försöka själv dock. Lycka till.

Med tanke på vad som skrivs är det ett under att det överhuvudtaget finns de som vill donera, både manliga o kvinliga.

Skulle man få för sig att lämna via klinik så skulle man aldrig någonsin kunna berätta det för sin partner och efter det hoppas på att det inte kommer någon efter 18 år och knackar på dörren. Skulle man lämna privat så blir de stackarna isåfall värderade ännu lägre som idioter som inte kunde lämna på klinik för de vart underkända...

Undra om det finns någon tacksamhet och vad de som använt någon form av donator tänker privat/klinik eller med ägg/sperma. Tänker de föräldrar någongång på den som lämnat och möjliggjort att deras barn finns till?

Kanske utan att de vet om det möts någonstans.

Du skrev att du viste mer om donatorn än om ditt ex. Om man väljer att skaffa barn med någon eller om det sker av misstag efter en kort flört, vad vill man veta då innan man föder barnet?

Självklart är jag tacksam mot donatorn som gett mig det jag behövde för att få ett barn! Jag har jättesvårt att förstå hur man kan se ner på en person som försöker hjälpa andra, så som den som skrev att hon skulle dumpa en kille som visat sig vara donator. Du kanske ska svara på rätt inlägg om du vill debattera den saken?
Nu finns ingen risk för "riktiga" donatorer att ett barn ringer på dörren plötsligt, även de som är "öppna" får kontakt med barnet via kliniken och behöver inte lämna ut sitt namn. Vill man vara anonym kan man donera i Danmark där det är tillåtet. Som privat är det ju en helt annan sak, det rättsliga skyddet saknas ju för både mamman och pappan i det läget. Donerar man privat måste man ha klart för sig att man är pappa i juridisk mening, vilket man inte är om man donerar via klinik.

Jag svarade på ditt inlägg där du hävdade att en privat donator är bättre än en officiell donator för att det händer att det dyker upp genetiska sjukdomar som sprids via klinik, samt att många officiella donatorer även är privata, något jag inte tror ett ögonblick på. Jag personligen skulle aldrig drömma om att anlita en privat donator, och jag tror att de som gör det väljer den vägen för att de har begränsade resurser. Deras val, det har jag inga problem med, men de tar mycket större risker än de som vänder sig till klinik gör. 
Jag har aldrig frågat någon partner om hans mor- och farföräldrar eller deras syskon hade några sjukdomar, däremot har jag ett papper som mitt barns donator har fyllt i med allt han vet om sina syskon, kusiner, föräldrar och deras syskon, samt far- och morföräldrar och deras syskon.
Tex skrev han att en farbror hade väldigt stora fötter, något mitt barn hade som spädbarn

[quote=78659407][quote-nick]Anonym (en av varje) skrev 2018-04-24 13:02:19 följande:[/quot

Jag svarade på ditt inlägg där du hävdade att en privat donator är bättre än en officiell donator för att det händer att det dyker upp genetiska sjukdomar som sprids via klinik, samt att många officiella donatorer även är privata, något jag inte tror ett ögonblick på. Jag personligen skulle aldrig drömma om att anlita en privat donator, och jag tror att de som gör det väljer den vägen för att de har begränsade resurser. Deras val, det har jag inga problem med, men de tar mycket större risker än de som vänder sig till klinik gör. 

Jag har aldrig frågat någon partner om hans mor- och farföräldrar eller deras syskon hade några sjukdomar, däremot har jag ett papper som mitt barns donator har fyllt i med allt han vet om sina syskon, kusiner, föräldrar och deras syskon, samt far- och morföräldrar och deras syskon.

Tex skrev han att en farbror hade väldigt stora fötter, något mitt barn hade som spädbarn [/quote]

Jag menade när jag skrev det att det finns risker med sjukdomar och genetiska problem med båda varianterna. Privat o klinik donator. Vist en klinikdonator är kollad när han lämnar, vist fattar jag det men en seriös donator som lämnar privat måste ju också kunna kolla sig o visa upp det. Annars är det ju som att ta hem en random kille från kroggen och hoppa på för att få barn. Tror inte att det är så ni tjejer som vill ha barn vill göra. Ni vill veta något om den som hjälper er, är det inte så? Jag lägger inget rätt eller fel på donatorn, privat eller klinik, tjej eller kille. Jag tror att de ger lycka för den som tar emot det den personen ger. Att lämna privat är en ökad risk för både motagare o givare och de tvingas lita på varandra. Gör man det så varför inte.

Blir man tillsammans med någon litar man ju på sin partner. Även om det också händer att ens partner ljuger för en och förhållanden spricker.

En klinikdonator kan ju ljuga med, men vist han/hon tjänar kanske inget på det. Men det gör det väl inte heller för en privat donator?

Det måste väl finnas seriösa och oseriösa personer där med? Måste man då alltid tro att de privata är de oseriösa? De som lämnar privat riskerar ju att motagaren anger dem och kräver underhåll från dem i 18 år framåt, vem skulle våga något sådant? Kanske bara de som tänkt igenom situationen och vågar lita på motagaren (tjejen). Det finns ju bevis på att tjejer gjort så med.

Jag tycker det är strongt av dem som gör så och döm dem inte för det de gör.

Men nu är ju de flesta donatorer unga killar som studerar på universitet och högskola. då är tankegångarna annorlunda.

Jag kan rekommendera den här kanalen på Youtube: youtube.com/@drotzruhn
Finns en dokumentärfilm och en dokumentärserie om att skaffa barn själv. Och många vloggar om vardagslivet.