Skaffa barn själv

Jag har ett barn från ett (kraschat) förhållande och ett barn från klinik i Danmark.
Att förklara för mitt andra barn varför h*n inte har en pappa när syskonet har det har i perioder varit tufft, men jag står på mig och fokuserar på två saker:
1. H*n är mitt alldeles eget önskebarn. Jag VILLE så gärna ha ett barn till och anledningen till h*ns existens är min kärlek.
2. H*n har halvsyskon som inte syskonet har. Jag har hittat syskon via FB och via SeedSiblings som vi har kontakt med. De är för små ännu för att ha egen kontakt, men vi mammor ser till så att de lär känna varandra.

Det är viktigt (tror jag) att ha manliga förebilder i barnets närhet, i mitt fall är det framför allt en av mina bröder och mitt äldre barns pappa som finns där för h*n i alla lägen.

Anonym (en av varje)

Äldre 16 Apr 14:52

#31

Det finns många organisationer som man kan vända sig till om man är orolig att man inte har tillräckligt med backup i närheten.
Ni som funderar på att skaffa barn på egen hand tycker ska gå med i Femmis och gå in i forumen där. Ofta finns lokala grupper med kvinnor som är i något stadie av planering, och behöver man hjälp kan man hitta likasinnade i de grupperna.
Där kan man också få kontakt med många olika tankar och åsikter, stöd och råd.

När barnet väl är fött kan man gå med i Seed Siblings och beroende på vilken klinik man använt finns ofta organisationer i tex USA där man kan leta efter halvsyskon till sitt barn.
Man kan inte ge det en pappa, men man kan ändå ge det en biologisk släkt.
Min femåring har en jämnårig halvbror som vi har kontakt med. Vi mammor är överens om att det är viktigt att barnen växer upp och lär känna varandra, sen får de själva bestämma om de vill ha någon syskonrelation som vuxna.

Studier visar att barn till självvalt ensamstående föräldrar klarar sig mycket bättre än barn som växer upp i dåliga förhållanden TROTS att dessa barn har både mamma och pappa. Som någon skrev är det inte familjekonstellationen som är viktig, det är att det finns en familj som älskar och ser till barnets bästa.

Anonym (en av varje)

Äldre 18 Apr 08:37

#45

Anonym (E) skrev 2018-04-17 21:50:33 följande:

Jag förstår din barnlängtan (den kan ju vara så stark!), och jag beklagar att du haft sån otur i dina tidigare förhållanden.

Jag har själv två barn och lever tillsammans med deras pappa. Jag har också två nära vänner som har skaffat barn själva. Utifrån min och deras vardag kan jag bara säga att det verkar väldigt tufft att ha barn själv. För egen del skulle jag vara en betydligt sämre förälder om jag var själv, jag skulle inte ha samma ork och inte heller samma möjligheter att jobba deltid, och dela ansvar, glädje och problem. Men vi är alla olika! Det behöver ju inte vara samma för dig. Men jag skulle råda dig att noga fundera över hur du är som person och hur mycket du orkar.

Fundera också på vad som händer med barnet om något händer med dig. Det är ju lyckligtvis ganska ovanligt att föräldrar dör från sina minderåriga barn, men det händer ju. Det kan också röra sig om perioder av sjukdom eller dylikt. Barn med bara en förälder hamnar ju i en mer känslig situation. Det är vanligt att folk lättvindigt erbjuder hjälp och stöd, men finns det nån där när det verkligen gäller? Är det dessutom personer som du vill ha nära? Jag tycker inte alls att det var en tokig idé att prata med familj och andra närstående.

Vidare tycker jag inte att argument som att "en bra är bättre än två dåliga" etc är intressanta. Det är klart att det är så, men den viktiga frågan är ju huruvida en bra förälder är lika bra som två bra föräldrar. Jag tror inte det, men jag tror att det ändå kan vara tillräckligt bra.

Innan jag fick barn själv var jag klart positiv till att kvinnor skaffar barn själva. Nu är jag betydligt mer tveksam, som du märker. Helt enkelt för att föräldrarelationerna är så oerhört viktiga och fina! Jag vet inte om du är det minsta intresserad av det, men jag kan tänka mig att ett bra alternativ vore att skaffa barn med ex en vän och bo i närheten av varandra. Det kanske finns alternativ där barnet får ha två föräldrar, även om dessa inte lever i en kärnfamilj?

Hur du än gör, så önskar jag dig allt gott och lycka till!

Jag som har ett barn från en relation och barn ensam upplever tvärtom att det är mycket mycket enklare att vara ensam med ett litet barn. Jag har även en bekant som fick första barnet ensam (ofrivilligt) och andra barnet i en fantastisk relation och hon var chockad över hur det kunde vara så mycket jobbigare att få barn i en relation än på egen hand, särskilt som det var en bra relation.
Hon och jag diskuterade det rätt mycket, och vi kom fram till att det som är jobbigt med att vara två är att man hela tiden behöver hantera en vuxenrelation utöver sig själv och barnet, är man själv tar man alla beslut och har allt ansvar. När man inte får mer än ett par timmars sömn i stöten är det skönt att slippa ta hänsyn till andra än sig själv och barnet.

Däremot håller jag med om att det är viktigt att fundera på vad som händer om man själv inte orkar, att ha en plan för att inte hamna där men även att ha funderat på vad som händer om den inte funkar.

Anonym (en av varje)

Äldre 19 Apr 07:28

#51

Anonym (E) skrev 2018-04-19 06:37:16 följande:

Intressant perspektiv! Men jag undrar, är en relation som hela tiden måste "hanteras" och tas hänsyn till verkligen en fantastisk relation? I mina öron låter det som en skitjobbig relation till en person som kräver mycker mer än hen ger.

Inte alls

Är man två behöver man jämka och kompromissa och prata om hur och när man ska göra olika saker. Man kan inte bara kör sitt race hur som helst, man vill ju göra det tillsammans. Det handlar inte om att kräva saker, det handlar om hänsyn och respekt som kostar kraft som man annars kan lägga på sig själv.
Hade jag inte själv provat hade jag inte trott att det skulle kunna ta så mycket kraft att bara ha en hjälpsam och vettig partner med.

Anonym (en av varje)

Äldre 21 Apr 21:43

#68

Medlem 720 skrev 2018-04-20 16:49:36 följande:

Ett par frågor tillbaks.

Varför tror du att donatorn som givit sina spermier skulle vara en dålig donator och komma o kräva barnet i framtiden?

Skulle en donator som lämnar privat vara av lägre status än de som lämnar via klinik? Det har ju visat sig vid ett antal tillfällen att klinikernas donatorer har haft arvsbara alvarliga problem de med men det tystas gärna ned för att inte förstöra klinikens rykte.

Många gånger är det ju samma donatorer som lämnar privat som lämnat/lämnar på klinik.

En privat donator är inte en donator i juridisk mening, vilket innebär att han har laglig rätt till faderskap om han så önskar någon gång i framtiden.
En privat donator har självklart lägre status än en donator hos klinik som går igenom både medicinska och mentala tester, samt måste ange familjehistoria i tre generationer. Jag vet mer om donatorns medicinska historik än om mitt ex som jag levde ihop med i 12 år.
Att det sedan finns dolda genetiska sjukdomar är svårt att komma ifrån då man inte kan göra en komplett kartläggning av varje donators gener, men risken att en dold genetisk sjukdom dyker upp hos ett donatorbarn är inte större än hos vilket annat barn som helst. Det är inte heller sant att detta tystas ner då alla som har barn från en donator som upptäcks ha ärftliga sjukdomar kontaktas så fort det verifierats.
Jag har mycket svårt att tänka mig att riktiga donatorer lämnar privat då det finns en anledning till att de väljer att gå igenom "antagningsförfarandet", det är mycket allvarligt om det är så då det kan bli för många besläktade barn i samma område då.

Om du är intresserad av att vara en riktig donator föreslår jag att du kontaktar en klinik för utredning. Men du kanske redan har blivit underkänd och det är därför du försöker donera privat?

Anonym (en av varje)

Äldre 22 Apr 11:41

#72

Anonym (galenskaperavidag) skrev 2018-04-22 06:57:38 följande:

Gör det inte! Ett barn förtjänar två föräldrar. Ja, det kan även gå bra med bara en om ena sviker, men det ä onödigt och ett svek mot barnet att göra så med flit redan från början. Du sätter ditt barn i otrygghet redan från start. Och visst skaffar man alltid barn av själviska skäl, men ditt är något i hästväg. "Jag gråter", ja det är ju förstås väldigt tråkigt, men du är vuxen och får hantera det. Skaffa inte barn bara för att döva ett behov hos dig. Frys ner dina ägg och eller leta en vettig partner.

Studier har visat att barn med självvalt ensamstående föräldrar mår mycket mycket bättre än barn med en förälder som övergivits.
De mår även bättre än barn med två föräldrar som lever tillsammans trots att de egentligen inte vill. Ja, donatorbarn saknar en förälder, men de vet att de är älskade och önskade och de kan ändå få kontakt med sitt genetiska arv via halvsyskon.

Anonym (en av varje)

Äldre 24 Apr 13:02

#79

Medlem 720 skrev 2018-04-24 10:02:52 följande:

Med tanke på vad som skrivs är det ett under att det överhuvudtaget finns de som vill donera, både manliga o kvinliga.

Skulle man få för sig att lämna via klinik så skulle man aldrig någonsin kunna berätta det för sin partner och efter det hoppas på att det inte kommer någon efter 18 år och knackar på dörren. Skulle man lämna privat så blir de stackarna isåfall värderade ännu lägre som idioter som inte kunde lämna på klinik för de vart underkända...

Undra om det finns någon tacksamhet och vad de som använt någon form av donator tänker privat/klinik eller med ägg/sperma. Tänker de föräldrar någongång på den som lämnat och möjliggjort att deras barn finns till?

Kanske utan att de vet om det möts någonstans.

Du skrev att du viste mer om donatorn än om ditt ex. Om man väljer att skaffa barn med någon eller om det sker av misstag efter en kort flört, vad vill man veta då innan man föder barnet?

Självklart är jag tacksam mot donatorn som gett mig det jag behövde för att få ett barn! Jag har jättesvårt att förstå hur man kan se ner på en person som försöker hjälpa andra, så som den som skrev att hon skulle dumpa en kille som visat sig vara donator. Du kanske ska svara på rätt inlägg om du vill debattera den saken?
Nu finns ingen risk för "riktiga" donatorer att ett barn ringer på dörren plötsligt, även de som är "öppna" får kontakt med barnet via kliniken och behöver inte lämna ut sitt namn. Vill man vara anonym kan man donera i Danmark där det är tillåtet. Som privat är det ju en helt annan sak, det rättsliga skyddet saknas ju för både mamman och pappan i det läget. Donerar man privat måste man ha klart för sig att man är pappa i juridisk mening, vilket man inte är om man donerar via klinik.

Jag svarade på ditt inlägg där du hävdade att en privat donator är bättre än en officiell donator för att det händer att det dyker upp genetiska sjukdomar som sprids via klinik, samt att många officiella donatorer även är privata, något jag inte tror ett ögonblick på. Jag personligen skulle aldrig drömma om att anlita en privat donator, och jag tror att de som gör det väljer den vägen för att de har begränsade resurser. Deras val, det har jag inga problem med, men de tar mycket större risker än de som vänder sig till klinik gör.
Jag har aldrig frågat någon partner om hans mor- och farföräldrar eller deras syskon hade några sjukdomar, däremot har jag ett papper som mitt barns donator har fyllt i med allt han vet om sina syskon, kusiner, föräldrar och deras syskon, samt far- och morföräldrar och deras syskon.
Tex skrev han att en farbror hade väldigt stora fötter, något mitt barn hade som spädbarn

Skaffa barn själv

INNEHÅLL