Som tråden säger : vi som börjat med utredning. Tänkte att vi kan finnas o stötta varandra här och komma med massa gott pepp och dela erfarenheter.
Jag och min sambo ska faktiskt just idag iväg på utredning. Jättenervöst och jag håller på att krypa ur skinnet typ.... Försökt i 1 år så ska samtidigt bli skönt att få hjälp såklart.
Hej alla fantastiska kvinnor som kämpar!
Så glad att detta forum finns, så skönt det är att läsa om andra i samma eller liknande situation. Idag har jag en riktig skitdag och kan bara inte sluta gråta över detta dock. Har verkligen försökt att vara positiv och gjort allt som man läser att man -ska- göra som ofrivilligt barnlös, bokat resor, tränat, testat nya fritidsintressen, dragit ner på kaffe och alkohol, arbetat med mig själv genom samtal med psykolog, tagit alla vitaminer som rekommenderas, umgåtts med vänner, och så vidare i all oändlighet. I början av sommaren har det gått två år sedan vi började försöka och det är så jäkla lång tid?! Jag var 28 när vi bestämde oss för att försöka bli gravida och nu är jag 30 och inte ett skit har hänt. Känns som tiden bara rinner iväg och kompisar och alla släktingar får barn och vi står och stampar på samma ställe. Droppen var när jag på självaste julafton fick mens, efter att ha fått flera frågor om när det är dags för oss, och tips som att vi inte ska vänta för länge, och såklart var omgiven av barn, bebisar och gravidmagar. Började gråta så fort vi kom hem och kändes som att tårarna aldrig slutade rinna.
Förlåt för ett riktigt sorgligt och icke pepp inlägg men vissa dagar är helt enkelt bara skitdagar och behövde skriva av mig lite. Hoppas att ni andra mår bättre än mig, och att ni får en fin söndag!
Men du, ingenting att be om ursäkt för! Jag förstår helt och hållet. Att man blir skitledsen och även arg när man vet att man gjorde nästan allt för att DUGA till att bli förälder (och vem eller vad som bestämmer vem som ska duga till detta och värför är det så orättvist???!). Det känns så förnedrande!! Att man har gjort så mycket och trots allt detta så kan man fortfarande inte bli gravid. Jag hade så många sådana dagar när jag ville bara sluta med allt, ge upp det här. Bara blundas, så hårt att det gör ont och vakna upp i en annan värld.
Men tänk att vi kan! Finns så många olika vägar att få barn.
Och allt har sin tid.
Hoppas det blir bättre dag imorgon!
Förstår precis! Det är otroligt jobbigt när många runt omkring är gravida eller har bebisar, ännu värre när folk frågar o tjatar om barn. Jag kände precis som du för ett par veckor sedan då min mamma och moster tjatade på mig på ett kalas om att vi skulle skaffa barn och att jag skulle hålla min kusin 8 månader så det skulle rycka i mina äggstockar. Dagen efter skulle jag göra äggledarspolning. Snacka om dålig tajming att skoja om sådant... dessutom var sambon bortrest så jag kom hem till tomt hus på kvällen och var så himla deppig.
Men vår tid kommer! Nu har vi ju sökt hjälp och tar hela tiden små steg framåt mot att ha det där lilla knytet i famnen <3
Jag är jätteglad att du mår bättre nu. Ibland är det jättesvårt att förlita sig på vården, läkare, osv, särskilt när det gäller så superkänsliga ämnen. Precis, så är det - det finns tid kvar och kanske är det bättre för våra kroppar att inte stressa så mycket nu. Men jag har läst någonstans att en smula stress stör faktiskt inte. Men för mycket stress blir totalt jobbigt och leder till sådana dagar som du hade. Jag ska på spolningen imorron och har det jättestresigt idag på jobbet :D Hur går det med dig?
Apropå spolningar, till er som gjort sådana, gör det mycket ont? Jag har sett online att det beskrivs göra ohyggligt ont, och det känns inte så kul att tänka sig :s
Apropå spolningar, till er som gjort sådana, gör det mycket ont? Jag har sett online att det beskrivs göra ohyggligt ont, och det känns inte så kul att tänka sig :s
Apropå spolningar, till er som gjort sådana, gör det mycket ont? Jag har sett online att det beskrivs göra ohyggligt ont, och det känns inte så kul att tänka sig :s
Tack för svar båda två! :)
Apropå spolningar, till er som gjort sådana, gör det mycket ont? Jag har sett online att det beskrivs göra ohyggligt ont, och det känns inte så kul att tänka sig :s