• Anonym (Rådlös?)

    Mina döttrar söker kontakt med mig?

    För snart 4år sedan hade vi en lång och svår vårdnadstvist.

    Vårdnadstvisten gällde våra två döttrar,vi gick från familjerätten till tingsrätt och sedan tillbaka till socialtjänsten igen, visa sig att den äldsta dottern absolut ville bo med mamman på heltid vid 10 års ålder, hon visade även tecken på att hon påverkats av vår tvist som på gått i över ett år, socialtjänsten sa klart och tydligt att jag skulle backa och sluta strida annars skulle dom se till att jag aldrig får träffa mina barn igen, detta var i Umeå. Trotts att dom slutet var varannan helg från att vi haft halvtid.
    Efter tingsrättens dom så blev det en vända till hos soc, anledning var att den äldsta dottern som nämnds ovan blivit påverkat och visar reaktion som yttra sig att hon blivit lite tillbaka dragen i skolan, undviker lärarna och faller ofta in i sina egna tankar.svårt och följa med i lektioner, tappa inlärning.

    Jag fråga soc ifall allt bara var mitt fel, fick till svar som det är nu kan det inte fortsätta, sedan la dom stor vikt i att den äldsta dottern verkligen var tydlig i hennes val, hon ville bo med mamma, den yngre dottern var inget problem med, hon valde själv o komma till mig, vi gjorde saker,som eskalera till att göra massor av roliga saker, blev att hon berätta det för sin äldre syster, vilket resulterade till att hon blev mer lessen(den äldre) mamman tar då och stryper all kontakt med den yngre dottern, nu får jag inte träffa henne heller, socialtjänsten säger att det är till det bästa, jag frågar om min äldsta dotter förstår vad hennes beslut om att inte träffa mig mer innebär, soc berättar att hon är mogen/tydlig och förstår.

    Jag packar väskan och lägger företaget i sparlåga, jag flyttar för jag klarar inte av att se mina döttrar, jag kan möta dom vid exempel statoil, tjejerna ropar pappa,pappa, samtidigt som mamman föser in dom i bilen igen, dom fick inte komma fram o hälsa.
    Det här tar hårt på mig, jag säljer villan, säger upp dom anställda, packar väskan och flyttar från Umeå.
    I den nya staden köper jag en tomt,bygger mitt drömhus som jag sett i en inrednings tidning,dom vita sockerbitarna, ett arkitektritat hus, blir hur snyggt som helst,huset tar 2 år och bygga.

    I den nya staden börjar med att söka upp hälsocentralen, förklara för läkaren att jag måste få hjälp, jag är i djup depression, blir att jag får prata med psykolog och vara sjukskriven några månader, får rekommendation att träna fara ut och resa /vara med min familj samtidigt som jag är sjukskriven, samt fortsätta med psykolog, äta antidepressiva piller, tackar verkligen läkaren att hon gav mig den chansen.

    När huset är klart så får jag från februari reda på att jag inte behöver betala underhåll på två år, anledning jag har inte haft någon inkomst, dom första månader var bara sjukpenning och nådde bara 100 tusen drygt och det finns en spärr som gör att man ska ha pengar för eget levende och försäkringskassan betalar ut istället,jag blir inte återbetalnings skyldig heller, ett skydd för dom med låg inkomst för dom oftast hamnar hos kronofogden då, något jag inte visste ens existera, år två byggde jag åt mig själv och hade verkligen noll i inkomst, ingen 0 taxering,

    Nu i Feb ringde mina döttrar upp mig, vi prata i 1,5 timme, var första gången jag hörde av dom, vi prata om allt, hon berätta att hon trodde inte det skulle bli så här, att jag försvann ur deras liv, jag berätta att det var hennes val,(hon vet vad det innebär med hennes beslut att inte vilja träffa mig) hon berätta hur hon brukar be vänner åka förbi huset jag bodde i , bara för och se, hon berätta hur dom nya ägarna byggt om och gjort om på tomten, hur hon saknar kompisarna dom var med när dom var hos mig,att mamma visat var jag bor nu, ett trevligt men ändå sorgligt samtal, nu bor jag långt bort,

    Anledning till tråden är att nu vill mina döttrar träffa mig,mamman skickade ett hatiskt sms till mig efter hon hört om samtalet, hur jag kunde berätta att det var dottens val osv, att jag berätta allt för att få dom o sakna mig,osv

    När jag flytta till den nya staden berätta jag bara för läkaren och psykolog om döttrarna, min nya tjej vet inte om döttrarna , ingen annan för den delen, samhället är så dömande, att förlora umgänget med sina barn är lika med en konstig trög person,var av jag inte berättat om dom.Jag hade en verkligen svår väg tillbaka till livet efter dom, nu är jag tillbaka men tänker ändå på dom, i tanken kommer dom alltid finnas, men vet inte om jag vågar träffa dom mer, vägen tillbaka var verkligen svår för mig,jag är rädd att jag kommer hamna i sorg igen, få träffa dom några timmar som ökar till någon helg då och då, med största sannolikhet kommer barnens mor fortsätta strida och vara jobbig, jag har lämnat det bakom mig nu, var verkligen en svår tid för mig, vill inte hamna där igen, alla känslor finns kvar bara att jag lyckat paketera dom i ett fack som inte ger sorg o depression mer, jag har inte nämnt något till någon för o slippa frågor som på minner mig om sorgen jag gått igenom.

    Den stor frågan ska jag lämna tjejerna bakom och blockera deras samtal?
    Det är vad mitt ex vill att jag ska göra, det är inte ens säkert jag vågar träffa dom igen för all sorg.Just nu avvaktar jag och har inte svarat när dom ringde i går.
    Som sagt rådlös?
    Känns som jag inte känner dom något mer, så mycket har hänt ,på dom här åren, jag har tappat deras övre uppväxt innan tonår ,det är inte samma tjejer jag kommer träffa, jag vet inte vem dom är något mer, tänk om allt går fel, tänk om jag hamnar i depression igen.Jag lever ett annat liv nu, ett liv utan dom, vad jag fått lära mig göra, låter det gå ett tag till innan jag svara igen,eller låter det förfalla,o fortsätter med mitt liv som jag lyckats få igång igen, har nya bonus barn nu, dom vet inget, dom har frågat men jag har berättat att jag inte har barn, för dom skulle inte förstå.

  • Svar på tråden Mina döttrar söker kontakt med mig?
  • molly50
    molly50 skrev 2018-03-07 09:48:00 följande:
    Jag håller med dig om att exet är den som har betett sig illa här.
    Men samtidigt tycker jag att det är fel av TS att blocka sina barn när de nu har tagit modet till sig att ta kontakt med honom.
    Jag tycker det är fel av honom att gå sitt ex till mötes när hans döttrar nu börjar visa att de vill annorlunda.
    Men det är svårt att sätta sig in i situationen när man aldrig har behövt gå igenom det själv.
    Jag vill också tillägga att jag tycker det är fel at myndigheter såsom soc ofta ställer sig bakom mamman,som om hon alltid är bäst för barnen.
    Det stämmer ju inte alltid att mamman är den bästa.
    En mamma som försöker förhindra barnen från att ha kontakt med sin pappa är inte en bra mamma.
    I alla fall inte om pappan är en bra person.
    Carpe Diem
  • Anonym (Rådlös?)
    Anonym (Xerxes) skrev 2018-03-06 23:28:14 följande:

    Exakt vad har soc och familjetätten sagt?


    Det börja med att äldsta dottern ville välja själv hur mycket hon skulle vara hos mig, vid 10 år.
    Märkte av hur ex börja påverka henne och hennes val, frågorna kom ihop med mamman vid överlämning och kom mer från dottern, hon kunde sitta med dottern i famnen och säga att hon vill inte åka till dig.vi gick ner i tid med den äldre dottern, men den yngre fortsatte som vanligt, nu börja vi med familjerätten, familjerätten är den lägsta del i soc, dom kan inget göra ifall en inte vill mötas upp, utan ex gick bara på att den äldre dottern inte ville och ville välja själv, tillslut sa familjerätten vi kan inte hjälpa er,  direkt där efter så träffa jag inte den äldre dottern, skaffa advokat och anmälde till tingsrätten, tog ca 4 månader och nå dit, undertiden hade den yngre dottern börjat vara mindre tid, fanns alla ursäkter från att en kompis fyllde år till att morfar var dålig , allt på mina umgängestider,två månader innan tingsrätt fick jag inte träffa dom alls, vid tingsrätten börja vi med förhandling, domaren bunta bara ihop papprena och sa att barn mår dåligt av att inte ha bägge föräldrar och vi starta upp umgänge igen, först varannan helg, som på gick till nästa möte med tingsrätten Ca 3 månader, där gick han igenom hur allt funkat, det hade gått strålande så umgänget utökade till torsdag till söndag, pågick yttligare tre månader innan nästa möte, hade oxå fungerat strålande, domaren fråga både mig o ex, så umgänget utökade till tisdag -söndag vv .
    Nu börjar äldsta dottern bli allierad med mamman, hon börjar säga själv åt mig att hon vill bestämma själv, hon får det, först kommer hon vv helg, tills att inte komma alls, mamman interjuvar henne efter varje umgänge, analyserar allt som sagts, den äldre bråkade med den yngre, ja gick imellan, vi prata, hon bråkade hårt och jag sa, det känns inte som du är mitt barn när du bråkar så, efter mammans interjuv så hade det ändras till att jag sagt att hon inte är mitt barn.den äldre dottern fråga om jag har pengar,jag kör extremsportbil och är företagare, bor centralt i hus, ja jag har pengar, det vreds till att jag sagt till dottern att jag har pengar men inte mamma, i princip allt som sagts vreds och användes av mamman, börja se att dottern inte visste vilket ben hon skulle stå på när vi träffas, nu träffar jag bara den yngredottern, hon vill göra saker, vi far och åker slalom, far på äventyrsbad, hon får nya kläder, allt detta berättar hon åt sin stora syster som blir ännu mer lessen, hon slutar hälsa på mig när jag kommer och hämtar den yngre, kort därefter får jag ett samtal från socialtjänsten, det är första linjen som ringer Socialtjänstens högsta enhet, dom börjar med o anklaga mig direkt för att dottern faller i skolan,, ex har fått skolan o anmäla att dottern mår dåligt, hon undviker lärarna , sitter ofta i egna tankar, faller efter i inlärning.
    Nu är allt umgänge stoppat, vi har sista förhandligen i tingsrätten, domaren tycker vi möts och dömer till vv helg.
    Socialtjänsten tar långtid på sig, tar ett ca 8 månader, där får jag träffa handläggaren, dom ställer massa frågor, genomgår undersökningsfrågor, vilka jag redan läst på nätet, under utredningen ringer hanläggaren upp mig, hon är otrevlig varje gång, sista gången hon ringer så hotar hon mig att om jag inte lägger ner tvisten så ska hon se till att jag aldrig får träffa mina barn igen.
    När utredningen är klar (förskenad flera månader) jag har inte fått träffa barnen alls under tiden, har stött på dom vid en mack, barnen hoppar ut ur mammans bil och ropar pappa,pappa, och ex tar tag i dom och föser in dom i bilen, dom fick inte ens komma fram o hälsa.
    I utredningen står att vi inte kan samarbeta, att Den äldre dottern tagit illa vid sig vad som jag sagt, att pappa måste tänka på vad han säger, allt var riktat mot mig, fanns knappt något alls om mamman i utredningen, men riktigt allt uppradat om mig, att dottern själv vill välja, att hon var rädd att jag kommer och hämta henne från skolan, att hon mår dåligt av tvisten, tänker ofta på den.
    Finns inget våld eller sådant skit.
    Hur jag kränker mamman, med ekonomi, ja allt hur hon blivit kränkt, finns inget våld där heller.att barnen har egna rum hos mig men inte hos henne,bara går i märkeskläder när dom är med mig, mamman köper dåliga kläder har hon sagt, bor dåligt,fast barnen själva valt vad dom vill köpa, men vänt till att jag kränker henne.fanns en utlandsresa bokad med mig och tjejerna, tjejerna ville verkligen fara utomlands, blev stoppad av mamman, 
    Jag får inte träffa tjejerna, funderar ska jag gå tillbaka till tingsrätten, finns redan en dom och måste överklaga till nästa instans, så fungerar systemet, frågar hur lång tid ungefär det tar, upp till ett halvår minst får jag i svar.
    Nu är jag såpas knäckt av allt så jag börjar falla själv, har ett företag o driva, börjar titta på flytt, hittar en tomt söder ut, avvecklar företaget och anställda, avslutar alla bokade jobb tar ca 8 månader, säljer mitt hus samtidigt, och flyttar.
    Börjar med att vara sjukskriven, och år två bygger jag mitt hus, träffar min tjej undertiden,

    Barnen ringer mig nu i Feb vi pratar, jag frågar vem hon pratat med i skolan(dom som gjorde anmälan till första linjen socialtjänsten) allt sådan har sekretess och jag får inte veta, dottern berätta att det är läraren, läraren är kompis med mitt ex.
    Barnen berättar att mamma sagt att jag valt och flytta och lämna dom, att jag sagt konstiga saker åt dom osv, barnen visste allt utom den riktiga sanningen.
    Jag berätta att mamma vill inte att vi träffas mer, att ni måste bråka på mamma för att få träffa mig.berätta även att det var hennes vilja som gjort att det är som det är,
    Får sms av mitt ex när hon hört om samtalet, hon hotar med allt och ber mig blocka deras nummer, skriver som hon alltid brukar att jag gör allt för att barnen ska sakna mig, att jag är psykopat som sa att dom ska bråka på mamman för att träffa mig,med andra ord allt som innan jag flyttade.

    Om folk vill så kan jag skriva hur man vinner en vårdnadstvist i detalj, hur ni ska gå tillväga, vad ni ska göra framför allt vad ni ska säga, det är viktigt, säg alltid att du vill att barnen ska ha umgänge men inte just nu, absolut det viktigaste o veta vad man ska säga, vad ni ska prata med era barn om, hur ni får dom på er sida, hur ni använder barnens vilja,barnens bästa, hur ni bara går förbi familjerätten utan problem, vad ni ska säga, och hur ni aggerar, vad händer om man håller borta umgänget och bara stoppar allt för att vinna tid, så händer ingenting, var inget även domaren reflekterade över, vad händer om man trotsar tingsrättdom, samma där berätta att ni skyddar ert barn, så kan inte rätten göra ett smack, hur ni får skola o anmäla till socialtjänsten första linjen, när du är där så kan domaren skita sig i näven på försöka få till umgänge, han kan inte barn men det kan första linjen,dom står över domaren innan utredningen är klar.
    Vill ni göra som mitt ex så var inte rädd o fråga.

    Nu är barnen större så även om jag lyckas kriga via socialtjänsten och rätten så kommer det ta mer än ett år och få till ett umgänge, mest troligt 1,5 år innan jag vunnit så lång är vägen i dagens samhälle, kommer börja med familjerätten igen, kommer ta 3 månader, ex kommer bara gå rakt igenom o säga nej, utsaga från familjerätt vi kan inte hjälpa, men 3 månader utan något, nästa instans rätten, kommer ta upp imot 6 månader, väl där så måste en ny socialutredning göras, tog det som sist 8 månader, , sedan ska rätten titta på den och ett nytt datum innan jag får en dom, förmodligen positivt utfall, men se tiden hur gamla är tjejerna då, vi har inte setts på bra länge då, vill inte tjejerna ses för dom är myndiga då, så är allt åt skogen ändå, hon kan stoppa umgänget trots dom, dels för barnens bästa och vilja, begära verkställande av dom, yttligare en utredning på flera månader, samt nytt tid innan rätt, på flera månader, plussa själva ihop tiden, dottern är ganska gammal innan det är klart. så fungerar rättsystemet idag i Sverige.

    Hoppas det ger lite klartecken varför jag inte krigar mer, kan man systemet som mitt ex advokat kan, hon kan förhala och få tiden och gå, vinna tid i en vårdnadstvis är positivt när man vill vinna,med tiden har man barnen för sig själv och undanhålla umgänge,

    Därför berätta jag till tjejerna att det enda ni kan göra är att bråka på mamma, då kommer ni få träffa mig.
    Sedan förstår jag inte det här med att behålla sms? vad spelar det för roll, visst kan barnen läsa det, men kommer inte göra dom något gott, föräldrar är föräldrar och den enda dom känner är mamman,visst kan dom ta illa vid sig när dom läster det, men då är vi i en ny tid och ålder, förmodligen bra kontakt med bägge föräldrar då, men jag har tappat deras uppväxt.

    Därför är jag glad jag inte berättat för någon att jag har barn, nu behöver jag inte frågor eller få konstiga bedömningar, utan en helt vanlig företagare, och person, i min nya stad, min tjej vet inget om barnen är inget vi pratar om, min familj pratar inte heller om dom med mig, tiden läker alla sår, som jag berättat dom finns i tanken med den kommer mer o mer sälla.jag har ett eget liv och den lever jag nu.

    Där något tar slut finns även början på något nytt!
  • Anonym (Kämpa)
    Anonym (Rådlös?) skrev 2018-03-07 11:55:38 följande:

    Det börja med att äldsta dottern ville välja själv hur mycket hon skulle vara hos mig, vid 10 år.

    Märkte av hur ex börja påverka henne och hennes val, frågorna kom ihop med mamman vid överlämning och kom mer från dottern, hon kunde sitta med dottern i famnen och säga att hon vill inte åka till dig.vi gick ner i tid med den äldre dottern, men den yngre fortsatte som vanligt, nu börja vi med familjerätten, familjerätten är den lägsta del i soc, dom kan inget göra ifall en inte vill mötas upp, utan ex gick bara på att den äldre dottern inte ville och ville välja själv, tillslut sa familjerätten vi kan inte hjälpa er,  direkt där efter så träffa jag inte den äldre dottern, skaffa advokat och anmälde till tingsrätten, tog ca 4 månader och nå dit, undertiden hade den yngre dottern börjat vara mindre tid, fanns alla ursäkter från att en kompis fyllde år till att morfar var dålig , allt på mina umgängestider,två månader innan tingsrätt fick jag inte träffa dom alls, vid tingsrätten börja vi med förhandling, domaren bunta bara ihop papprena och sa att barn mår dåligt av att inte ha bägge föräldrar och vi starta upp umgänge igen, först varannan helg, som på gick till nästa möte med tingsrätten Ca 3 månader, där gick han igenom hur allt funkat, det hade gått strålande så umgänget utökade till torsdag till söndag, pågick yttligare tre månader innan nästa möte, hade oxå fungerat strålande, domaren fråga både mig o ex, så umgänget utökade till tisdag -söndag vv .

    Nu börjar äldsta dottern bli allierad med mamman, hon börjar säga själv åt mig att hon vill bestämma själv, hon får det, först kommer hon vv helg, tills att inte komma alls, mamman interjuvar henne efter varje umgänge, analyserar allt som sagts, den äldre bråkade med den yngre, ja gick imellan, vi prata, hon bråkade hårt och jag sa, det känns inte som du är mitt barn när du bråkar så, efter mammans interjuv så hade det ändras till att jag sagt att hon inte är mitt barn.den äldre dottern fråga om jag har pengar,jag kör extremsportbil och är företagare, bor centralt i hus, ja jag har pengar, det vreds till att jag sagt till dottern att jag har pengar men inte mamma, i princip allt som sagts vreds och användes av mamman, börja se att dottern inte visste vilket ben hon skulle stå på när vi träffas, nu träffar jag bara den yngredottern, hon vill göra saker, vi far och åker slalom, far på äventyrsbad, hon får nya kläder, allt detta berättar hon åt sin stora syster som blir ännu mer lessen, hon slutar hälsa på mig när jag kommer och hämtar den yngre, kort därefter får jag ett samtal från socialtjänsten, det är första linjen som ringer Socialtjänstens högsta enhet, dom börjar med o anklaga mig direkt för att dottern faller i skolan,, ex har fått skolan o anmäla att dottern mår dåligt, hon undviker lärarna , sitter ofta i egna tankar, faller efter i inlärning.

    Nu är allt umgänge stoppat, vi har sista förhandligen i tingsrätten, domaren tycker vi möts och dömer till vv helg.

    Socialtjänsten tar långtid på sig, tar ett ca 8 månader, där får jag träffa handläggaren, dom ställer massa frågor, genomgår undersökningsfrågor, vilka jag redan läst på nätet, under utredningen ringer hanläggaren upp mig, hon är otrevlig varje gång, sista gången hon ringer så hotar hon mig att om jag inte lägger ner tvisten så ska hon se till att jag aldrig får träffa mina barn igen.

    När utredningen är klar (förskenad flera månader) jag har inte fått träffa barnen alls under tiden, har stött på dom vid en mack, barnen hoppar ut ur mammans bil och ropar pappa,pappa, och ex tar tag i dom och föser in dom i bilen, dom fick inte ens komma fram o hälsa.

    I utredningen står att vi inte kan samarbeta, att Den äldre dottern tagit illa vid sig vad som jag sagt, att pappa måste tänka på vad han säger, allt var riktat mot mig, fanns knappt något alls om mamman i utredningen, men riktigt allt uppradat om mig, att dottern själv vill välja, att hon var rädd att jag kommer och hämta henne från skolan, att hon mår dåligt av tvisten, tänker ofta på den.

    Finns inget våld eller sådant skit.

    Hur jag kränker mamman, med ekonomi, ja allt hur hon blivit kränkt, finns inget våld där heller.att barnen har egna rum hos mig men inte hos henne,bara går i märkeskläder när dom är med mig, mamman köper dåliga kläder har hon sagt, bor dåligt,fast barnen själva valt vad dom vill köpa, men vänt till att jag kränker henne.fanns en utlandsresa bokad med mig och tjejerna, tjejerna ville verkligen fara utomlands, blev stoppad av mamman, 

    Jag får inte träffa tjejerna, funderar ska jag gå tillbaka till tingsrätten, finns redan en dom och måste överklaga till nästa instans, så fungerar systemet, frågar hur lång tid ungefär det tar, upp till ett halvår minst får jag i svar.

    Nu är jag såpas knäckt av allt så jag börjar falla själv, har ett företag o driva, börjar titta på flytt, hittar en tomt söder ut, avvecklar företaget och anställda, avslutar alla bokade jobb tar ca 8 månader, säljer mitt hus samtidigt, och flyttar.

    Börjar med att vara sjukskriven, och år två bygger jag mitt hus, träffar min tjej undertiden,

    Barnen ringer mig nu i Feb vi pratar, jag frågar vem hon pratat med i skolan(dom som gjorde anmälan till första linjen socialtjänsten) allt sådan har sekretess och jag får inte veta, dottern berätta att det är läraren, läraren är kompis med mitt ex.

    Barnen berättar att mamma sagt att jag valt och flytta och lämna dom, att jag sagt konstiga saker åt dom osv, barnen visste allt utom den riktiga sanningen.

    Jag berätta att mamma vill inte att vi träffas mer, att ni måste bråka på mamma för att få träffa mig.berätta även att det var hennes vilja som gjort att det är som det är,

    Får sms av mitt ex när hon hört om samtalet, hon hotar med allt och ber mig blocka deras nummer, skriver som hon alltid brukar att jag gör allt för att barnen ska sakna mig, att jag är psykopat som sa att dom ska bråka på mamman för att träffa mig,med andra ord allt som innan jag flyttade.

    Om folk vill så kan jag skriva hur man vinner en vårdnadstvist i detalj, hur ni ska gå tillväga, vad ni ska göra framför allt vad ni ska säga, det är viktigt, säg alltid att du vill att barnen ska ha umgänge men inte just nu, absolut det viktigaste o veta vad man ska säga, vad ni ska prata med era barn om, hur ni får dom på er sida, hur ni använder barnens vilja,barnens bästa, hur ni bara går förbi familjerätten utan problem, vad ni ska säga, och hur ni aggerar, vad händer om man håller borta umgänget och bara stoppar allt för att vinna tid, så händer ingenting, var inget även domaren reflekterade över, vad händer om man trotsar tingsrättdom, samma där berätta att ni skyddar ert barn, så kan inte rätten göra ett smack, hur ni får skola o anmäla till socialtjänsten första linjen, när du är där så kan domaren skita sig i näven på försöka få till umgänge, han kan inte barn men det kan första linjen,dom står över domaren innan utredningen är klar.

    Vill ni göra som mitt ex så var inte rädd o fråga.

    Nu är barnen större så även om jag lyckas kriga via socialtjänsten och rätten så kommer det ta mer än ett år och få till ett umgänge, mest troligt 1,5 år innan jag vunnit så lång är vägen i dagens samhälle, kommer börja med familjerätten igen, kommer ta 3 månader, ex kommer bara gå rakt igenom o säga nej, utsaga från familjerätt vi kan inte hjälpa, men 3 månader utan något, nästa instans rätten, kommer ta upp imot 6 månader, väl där så måste en ny socialutredning göras, tog det som sist 8 månader, , sedan ska rätten titta på den och ett nytt datum innan jag får en dom, förmodligen positivt utfall, men se tiden hur gamla är tjejerna då, vi har inte setts på bra länge då, vill inte tjejerna ses för dom är myndiga då, så är allt åt skogen ändå, hon kan stoppa umgänget trots dom, dels för barnens bästa och vilja, begära verkställande av dom, yttligare en utredning på flera månader, samt nytt tid innan rätt, på flera månader, plussa själva ihop tiden, dottern är ganska gammal innan det är klart. så fungerar rättsystemet idag i Sverige.

    Hoppas det ger lite klartecken varför jag inte krigar mer, kan man systemet som mitt ex advokat kan, hon kan förhala och få tiden och gå, vinna tid i en vårdnadstvis är positivt när man vill vinna,med tiden har man barnen för sig själv och undanhålla umgänge,

    Därför berätta jag till tjejerna att det enda ni kan göra är att bråka på mamma, då kommer ni få träffa mig.

    Sedan förstår jag inte det här med att behålla sms? vad spelar det för roll, visst kan barnen läsa det, men kommer inte göra dom något gott, föräldrar är föräldrar och den enda dom känner är mamman,visst kan dom ta illa vid sig när dom läster det, men då är vi i en ny tid och ålder, förmodligen bra kontakt med bägge föräldrar då, men jag har tappat deras uppväxt.

    Därför är jag glad jag inte berättat för någon att jag har barn, nu behöver jag inte frågor eller få konstiga bedömningar, utan en helt vanlig företagare, och person, i min nya stad, min tjej vet inget om barnen är inget vi pratar om, min familj pratar inte heller om dom med mig, tiden läker alla sår, som jag berättat dom finns i tanken med den kommer mer o mer sälla.jag har ett eget liv och den lever jag nu.

    Där något tar slut finns även början på något nytt!


    Jag förstår vad ditt ex är för en person. En sådan människa driver väldigt långt för att få en att försäga sig. Man kan inte alltid vakta tungan om man blir så hårt pressad. Men sådana som hon har alltid den mentala anteckningsboken redo och kan förvrida och förstora saker man sagt och få det till att man är en lika god kålsupare eller i värsta fall den som det är störst fel på. Ingen är perfekt, så är det. Oklokt kanske att säga en del av det du sagt, men när man är så hårt pressad av någon som du har varit, då är det lätt hänt. Man orkar helt enkelt inte stå som en leende ängel år ut och år in. Jag vet som sagt vad du går igenom eftersom jag ser en liknande historia på nära håll (alltså där du var för några år sedan). Men jag tycker fortfarande att du ska försöka samla kraft och göra ett ryck. Du har hamnat där du är eftersom du gått i alla hennes fällor. Dags att stå på dig. Men försök att inte bli pressad till reaktion på hennes skit, för då trasslar du bara in dig ännu mer.
  • Anonym (typiskt)
    Anonym (K) skrev 2018-03-06 22:11:34 följande:
    Måste han också vara en fitta? Nej, han kan välja att inte vara det, men det vill han inte. Galet hur man kan välja bort sina barn.
    Hade HON betett sig som en någorlunda normalbegåvad förälder och tänkt mer på sina barns behov av att träffa sin pappa än på sitt eget ego så hade denna situation aldrig uppstått. Så faktisk den ursprungliga grundfittan i dramat är HON inte han.

    Men så långt tänker väl inte feministmaffian på FL. Utan lyckas alltid vrida allt till att vara männens fel.
  • Anonym (typiskt)
    molly50 skrev 2018-03-07 09:48:00 följande:
    Jag håller med dig om att exet är den som har betett sig illa här.
    Men samtidigt tycker jag att det är fel av TS att blocka sina barn när de nu har tagit modet till sig att ta kontakt med honom.
    Jag tycker det är fel av honom att gå sitt ex till mötes när hans döttrar nu börjar visa att de vill annorlunda.
    Men det är svårt att sätta sig in i situationen när man aldrig har behövt gå igenom det själv.
    Ja, det kan jag hålla med, personligen hade jag aldrig gett upp kontakten med barnen oavsett vad soc eller mamman sagt. Men det är ruskigt sjukt att soc är så extremt ensidiga i såna fall. Jag känner till fler fall med helt sjuka beslut från soc. En är en bekant där mamman är psykstörd och pendlar mellan psykvården och olika temporära boenden, umgås med alkisar, pundare och kriminella och har ändå rätt till vårdnaden om barnen.

    I praktiken blir det så att min bekanta är den som får rycka ut och rädda ungarna från alla möjliga situationer mamman försätter dem i. Som sist när dottern ringde och frågade om han kunde plocka upp henne vid en pendeltågsstation pga att mamma och hennes nya pojkvän blivit jagade av snuten i bilen och droppat av dottern lite snabbt någonstans. Helt jäkla sjukt att en sån människa öht får umgås med barn enbart för att hon är kvinna.

    Jag gissar på att det är samma slags kärringar som sitter på soc och tar beslut som de man ser på FL.
  • Anonym (Jane)

    Du har haft det jättetungt, TS.... Det säger jag inget om. Du har blivit orättvist behandlad av främst ditt ex och även av myndigheter.

    MEN! Dina barn är också oskyldiga i detta. Hur tror du dom mår? Du pratar bara om dina känslor och hur du bygger upp ditt nya liv. Utan dina egna barn. Och du har träffat en kvinna som du lever med... Och har inte berättat om dina barn?? Hör du inte hur galet det här låter? Vad tror du händer när hon får veta att du har barn? Och tro mig, det kommer komma fram.... Om inte nu - så om tio år när dina barn knackar på din dörr och kräver svar på varför du ignorerat dom under deras uppväxt. Vad tror du din flickvän/nya fru gör då?

    Jag är hemskt ledsen att säga det, men ditt nya liv du lever är baserat på en lögn och det kommer explodera i ansiktet på dig förr eller senare. Och dina barn försvinner inte bara för du låtsas att dom inte finns... Det enda som händer är att du lämnar dom till att dra sina egna slutsatser till varför du inte verkar vilja vara med dom och det kommer förmodligen göra en del skada.

    Du har varit med om många oförrätter mot dig - men det är inte rätt att göra detta mot dina barn.

    Mvh / En vuxen dotter vars pappa aldrig brydde sig

  • Kjell2

    Jag kanske har missat det i all text.
    Men hur är den senaste domen i tingsrätten avseende vårdnad och umgänge?

  • Anonym (Gud)

    Gud så hemskt. Jag förstår inte hur nån kan vara så elak som barnens mamma.

    Snälla TS, skit i henne.

    Men håll kontakten med barnen!!! Dom älskar dig, det vet gud!!!

    Även om du inte orkar försöka kringgå (det sjuka) systemet så försök odla kärleken mellan dig och döttrarna! Tro på det!!!

    Tro på karma och en bättre framtid!!

    Jag ber för er!

  • Regndamen
    Anonym (Rådlös?) skrev 2018-03-07 11:55:38 följande:

    Det börja med att äldsta dottern ville välja själv hur mycket hon skulle vara hos mig, vid 10 år.

    Märkte av hur ex börja påverka henne och hennes val, frågorna kom ihop med mamman vid överlämning och kom mer från dottern, hon kunde sitta med dottern i famnen och säga att hon vill inte åka till dig.vi gick ner i tid med den äldre dottern, men den yngre fortsatte som vanligt, nu börja vi med familjerätten, familjerätten är den lägsta del i soc, dom kan inget göra ifall en inte vill mötas upp, utan ex gick bara på att den äldre dottern inte ville och ville välja själv, tillslut sa familjerätten vi kan inte hjälpa er,  direkt där efter så träffa jag inte den äldre dottern, skaffa advokat och anmälde till tingsrätten, tog ca 4 månader och nå dit, undertiden hade den yngre dottern börjat vara mindre tid, fanns alla ursäkter från att en kompis fyllde år till att morfar var dålig , allt på mina umgängestider,två månader innan tingsrätt fick jag inte träffa dom alls, vid tingsrätten börja vi med förhandling, domaren bunta bara ihop papprena och sa att barn mår dåligt av att inte ha bägge föräldrar och vi starta upp umgänge igen, först varannan helg, som på gick till nästa möte med tingsrätten Ca 3 månader, där gick han igenom hur allt funkat, det hade gått strålande så umgänget utökade till torsdag till söndag, pågick yttligare tre månader innan nästa möte, hade oxå fungerat strålande, domaren fråga både mig o ex, så umgänget utökade till tisdag -söndag vv .

    Nu börjar äldsta dottern bli allierad med mamman, hon börjar säga själv åt mig att hon vill bestämma själv, hon får det, först kommer hon vv helg, tills att inte komma alls, mamman interjuvar henne efter varje umgänge, analyserar allt som sagts, den äldre bråkade med den yngre, ja gick imellan, vi prata, hon bråkade hårt och jag sa, det känns inte som du är mitt barn när du bråkar så, efter mammans interjuv så hade det ändras till att jag sagt att hon inte är mitt barn.den äldre dottern fråga om jag har pengar,jag kör extremsportbil och är företagare, bor centralt i hus, ja jag har pengar, det vreds till att jag sagt till dottern att jag har pengar men inte mamma, i princip allt som sagts vreds och användes av mamman, börja se att dottern inte visste vilket ben hon skulle stå på när vi träffas, nu träffar jag bara den yngredottern, hon vill göra saker, vi far och åker slalom, far på äventyrsbad, hon får nya kläder, allt detta berättar hon åt sin stora syster som blir ännu mer lessen, hon slutar hälsa på mig när jag kommer och hämtar den yngre, kort därefter får jag ett samtal från socialtjänsten, det är första linjen som ringer Socialtjänstens högsta enhet, dom börjar med o anklaga mig direkt för att dottern faller i skolan,, ex har fått skolan o anmäla att dottern mår dåligt, hon undviker lärarna , sitter ofta i egna tankar, faller efter i inlärning.

    Nu är allt umgänge stoppat, vi har sista förhandligen i tingsrätten, domaren tycker vi möts och dömer till vv helg.

    Socialtjänsten tar långtid på sig, tar ett ca 8 månader, där får jag träffa handläggaren, dom ställer massa frågor, genomgår undersökningsfrågor, vilka jag redan läst på nätet, under utredningen ringer hanläggaren upp mig, hon är otrevlig varje gång, sista gången hon ringer så hotar hon mig att om jag inte lägger ner tvisten så ska hon se till att jag aldrig får träffa mina barn igen.

    När utredningen är klar (förskenad flera månader) jag har inte fått träffa barnen alls under tiden, har stött på dom vid en mack, barnen hoppar ut ur mammans bil och ropar pappa,pappa, och ex tar tag i dom och föser in dom i bilen, dom fick inte ens komma fram o hälsa.

    I utredningen står att vi inte kan samarbeta, att Den äldre dottern tagit illa vid sig vad som jag sagt, att pappa måste tänka på vad han säger, allt var riktat mot mig, fanns knappt något alls om mamman i utredningen, men riktigt allt uppradat om mig, att dottern själv vill välja, att hon var rädd att jag kommer och hämta henne från skolan, att hon mår dåligt av tvisten, tänker ofta på den.

    Finns inget våld eller sådant skit.

    Hur jag kränker mamman, med ekonomi, ja allt hur hon blivit kränkt, finns inget våld där heller.att barnen har egna rum hos mig men inte hos henne,bara går i märkeskläder när dom är med mig, mamman köper dåliga kläder har hon sagt, bor dåligt,fast barnen själva valt vad dom vill köpa, men vänt till att jag kränker henne.fanns en utlandsresa bokad med mig och tjejerna, tjejerna ville verkligen fara utomlands, blev stoppad av mamman, 

    Jag får inte träffa tjejerna, funderar ska jag gå tillbaka till tingsrätten, finns redan en dom och måste överklaga till nästa instans, så fungerar systemet, frågar hur lång tid ungefär det tar, upp till ett halvår minst får jag i svar.

    Nu är jag såpas knäckt av allt så jag börjar falla själv, har ett företag o driva, börjar titta på flytt, hittar en tomt söder ut, avvecklar företaget och anställda, avslutar alla bokade jobb tar ca 8 månader, säljer mitt hus samtidigt, och flyttar.

    Börjar med att vara sjukskriven, och år två bygger jag mitt hus, träffar min tjej undertiden,

    Barnen ringer mig nu i Feb vi pratar, jag frågar vem hon pratat med i skolan(dom som gjorde anmälan till första linjen socialtjänsten) allt sådan har sekretess och jag får inte veta, dottern berätta att det är läraren, läraren är kompis med mitt ex.

    Barnen berättar att mamma sagt att jag valt och flytta och lämna dom, att jag sagt konstiga saker åt dom osv, barnen visste allt utom den riktiga sanningen.

    Jag berätta att mamma vill inte att vi träffas mer, att ni måste bråka på mamma för att få träffa mig.berätta även att det var hennes vilja som gjort att det är som det är,

    Får sms av mitt ex när hon hört om samtalet, hon hotar med allt och ber mig blocka deras nummer, skriver som hon alltid brukar att jag gör allt för att barnen ska sakna mig, att jag är psykopat som sa att dom ska bråka på mamman för att träffa mig,med andra ord allt som innan jag flyttade.

    Om folk vill så kan jag skriva hur man vinner en vårdnadstvist i detalj, hur ni ska gå tillväga, vad ni ska göra framför allt vad ni ska säga, det är viktigt, säg alltid att du vill att barnen ska ha umgänge men inte just nu, absolut det viktigaste o veta vad man ska säga, vad ni ska prata med era barn om, hur ni får dom på er sida, hur ni använder barnens vilja,barnens bästa, hur ni bara går förbi familjerätten utan problem, vad ni ska säga, och hur ni aggerar, vad händer om man håller borta umgänget och bara stoppar allt för att vinna tid, så händer ingenting, var inget även domaren reflekterade över, vad händer om man trotsar tingsrättdom, samma där berätta att ni skyddar ert barn, så kan inte rätten göra ett smack, hur ni får skola o anmäla till socialtjänsten första linjen, när du är där så kan domaren skita sig i näven på försöka få till umgänge, han kan inte barn men det kan första linjen,dom står över domaren innan utredningen är klar.

    Vill ni göra som mitt ex så var inte rädd o fråga.

    Nu är barnen större så även om jag lyckas kriga via socialtjänsten och rätten så kommer det ta mer än ett år och få till ett umgänge, mest troligt 1,5 år innan jag vunnit så lång är vägen i dagens samhälle, kommer börja med familjerätten igen, kommer ta 3 månader, ex kommer bara gå rakt igenom o säga nej, utsaga från familjerätt vi kan inte hjälpa, men 3 månader utan något, nästa instans rätten, kommer ta upp imot 6 månader, väl där så måste en ny socialutredning göras, tog det som sist 8 månader, , sedan ska rätten titta på den och ett nytt datum innan jag får en dom, förmodligen positivt utfall, men se tiden hur gamla är tjejerna då, vi har inte setts på bra länge då, vill inte tjejerna ses för dom är myndiga då, så är allt åt skogen ändå, hon kan stoppa umgänget trots dom, dels för barnens bästa och vilja, begära verkställande av dom, yttligare en utredning på flera månader, samt nytt tid innan rätt, på flera månader, plussa själva ihop tiden, dottern är ganska gammal innan det är klart. så fungerar rättsystemet idag i Sverige.

    Hoppas det ger lite klartecken varför jag inte krigar mer, kan man systemet som mitt ex advokat kan, hon kan förhala och få tiden och gå, vinna tid i en vårdnadstvis är positivt när man vill vinna,med tiden har man barnen för sig själv och undanhålla umgänge,

    Därför berätta jag till tjejerna att det enda ni kan göra är att bråka på mamma, då kommer ni få träffa mig.

    Sedan förstår jag inte det här med att behålla sms? vad spelar det för roll, visst kan barnen läsa det, men kommer inte göra dom något gott, föräldrar är föräldrar och den enda dom känner är mamman,visst kan dom ta illa vid sig när dom läster det, men då är vi i en ny tid och ålder, förmodligen bra kontakt med bägge föräldrar då, men jag har tappat deras uppväxt.

    Därför är jag glad jag inte berättat för någon att jag har barn, nu behöver jag inte frågor eller få konstiga bedömningar, utan en helt vanlig företagare, och person, i min nya stad, min tjej vet inget om barnen är inget vi pratar om, min familj pratar inte heller om dom med mig, tiden läker alla sår, som jag berättat dom finns i tanken med den kommer mer o mer sälla.jag har ett eget liv och den lever jag nu.

    Där något tar slut finns även början på något nytt!


    Du kan ju inte tro att du kommer ha någon relation med dina barn i framtiden heller. De är borta för alltid.

    Ni låter som riktigt kassa föräldrar bägge två.
  • molly50
    Anonym (typiskt) skrev 2018-03-07 12:51:23 följande:
    Ja, det kan jag hålla med, personligen hade jag aldrig gett upp kontakten med barnen oavsett vad soc eller mamman sagt. Men det är ruskigt sjukt att soc är så extremt ensidiga i såna fall. Jag känner till fler fall med helt sjuka beslut från soc. En är en bekant där mamman är psykstörd och pendlar mellan psykvården och olika temporära boenden, umgås med alkisar, pundare och kriminella och har ändå rätt till vårdnaden om barnen.

    I praktiken blir det så att min bekanta är den som får rycka ut och rädda ungarna från alla möjliga situationer mamman försätter dem i. Som sist när dottern ringde och frågade om han kunde plocka upp henne vid en pendeltågsstation pga att mamma och hennes nya pojkvän blivit jagade av snuten i bilen och droppat av dottern lite snabbt någonstans. Helt jäkla sjukt att en sån människa öht får umgås med barn enbart för att hon är kvinna.

    Jag gissar på att det är samma slags kärringar som sitter på soc och tar beslut som de man ser på FL.
    Nej,det hade inte jag heller gjort.
    Men jag är inte TS och har,tack och lov,aldrig behövt g¨igenom en vårdnadstvist.
    Så det är ju svårt att säga hur man skulle reagera i en sådan situation.

    Fruktansvärt! I sådana dall har jag mycket svårt att se hur man kan döma till mammans fördel.
    Det borde verkligen dras till rätten så din vän får vårdnaden.
    Carpe Diem
Svar på tråden Mina döttrar söker kontakt med mig?