Anonym (Rådlös?)

Äldre 2 Mar 19:46

90 svar

Mina döttrar söker kontakt med mig?

För snart 4år sedan hade vi en lång och svår vårdnadstvist.

Vårdnadstvisten gällde våra två döttrar,vi gick från familjerätten till tingsrätt och sedan tillbaka till socialtjänsten igen, visa sig att den äldsta dottern absolut ville bo med mamman på heltid vid 10 års ålder, hon visade även tecken på att hon påverkats av vår tvist som på gått i över ett år, socialtjänsten sa klart och tydligt att jag skulle backa och sluta strida annars skulle dom se till att jag aldrig får träffa mina barn igen, detta var i Umeå. Trotts att dom slutet var varannan helg från att vi haft halvtid.
Efter tingsrättens dom så blev det en vända till hos soc, anledning var att den äldsta dottern som nämnds ovan blivit påverkat och visar reaktion som yttra sig att hon blivit lite tillbaka dragen i skolan, undviker lärarna och faller ofta in i sina egna tankar.svårt och följa med i lektioner, tappa inlärning.

Jag fråga soc ifall allt bara var mitt fel, fick till svar som det är nu kan det inte fortsätta, sedan la dom stor vikt i att den äldsta dottern verkligen var tydlig i hennes val, hon ville bo med mamma, den yngre dottern var inget problem med, hon valde själv o komma till mig, vi gjorde saker,som eskalera till att göra massor av roliga saker, blev att hon berätta det för sin äldre syster, vilket resulterade till att hon blev mer lessen(den äldre) mamman tar då och stryper all kontakt med den yngre dottern, nu får jag inte träffa henne heller, socialtjänsten säger att det är till det bästa, jag frågar om min äldsta dotter förstår vad hennes beslut om att inte träffa mig mer innebär, soc berättar att hon är mogen/tydlig och förstår.

Jag packar väskan och lägger företaget i sparlåga, jag flyttar för jag klarar inte av att se mina döttrar, jag kan möta dom vid exempel statoil, tjejerna ropar pappa,pappa, samtidigt som mamman föser in dom i bilen igen, dom fick inte komma fram o hälsa.
Det här tar hårt på mig, jag säljer villan, säger upp dom anställda, packar väskan och flyttar från Umeå.
I den nya staden köper jag en tomt,bygger mitt drömhus som jag sett i en inrednings tidning,dom vita sockerbitarna, ett arkitektritat hus, blir hur snyggt som helst,huset tar 2 år och bygga.

I den nya staden börjar med att söka upp hälsocentralen, förklara för läkaren att jag måste få hjälp, jag är i djup depression, blir att jag får prata med psykolog och vara sjukskriven några månader, får rekommendation att träna fara ut och resa /vara med min familj samtidigt som jag är sjukskriven, samt fortsätta med psykolog, äta antidepressiva piller, tackar verkligen läkaren att hon gav mig den chansen.

När huset är klart så får jag från februari reda på att jag inte behöver betala underhåll på två år, anledning jag har inte haft någon inkomst, dom första månader var bara sjukpenning och nådde bara 100 tusen drygt och det finns en spärr som gör att man ska ha pengar för eget levende och försäkringskassan betalar ut istället,jag blir inte återbetalnings skyldig heller, ett skydd för dom med låg inkomst för dom oftast hamnar hos kronofogden då, något jag inte visste ens existera, år två byggde jag åt mig själv och hade verkligen noll i inkomst, ingen 0 taxering,

Nu i Feb ringde mina döttrar upp mig, vi prata i 1,5 timme, var första gången jag hörde av dom, vi prata om allt, hon berätta att hon trodde inte det skulle bli så här, att jag försvann ur deras liv, jag berätta att det var hennes val,(hon vet vad det innebär med hennes beslut att inte vilja träffa mig) hon berätta hur hon brukar be vänner åka förbi huset jag bodde i , bara för och se, hon berätta hur dom nya ägarna byggt om och gjort om på tomten, hur hon saknar kompisarna dom var med när dom var hos mig,att mamma visat var jag bor nu, ett trevligt men ändå sorgligt samtal, nu bor jag långt bort,

Anledning till tråden är att nu vill mina döttrar träffa mig,mamman skickade ett hatiskt sms till mig efter hon hört om samtalet, hur jag kunde berätta att det var dottens val osv, att jag berätta allt för att få dom o sakna mig,osv

När jag flytta till den nya staden berätta jag bara för läkaren och psykolog om döttrarna, min nya tjej vet inte om döttrarna , ingen annan för den delen, samhället är så dömande, att förlora umgänget med sina barn är lika med en konstig trög person,var av jag inte berättat om dom.Jag hade en verkligen svår väg tillbaka till livet efter dom, nu är jag tillbaka men tänker ändå på dom, i tanken kommer dom alltid finnas, men vet inte om jag vågar träffa dom mer, vägen tillbaka var verkligen svår för mig,jag är rädd att jag kommer hamna i sorg igen, få träffa dom några timmar som ökar till någon helg då och då, med största sannolikhet kommer barnens mor fortsätta strida och vara jobbig, jag har lämnat det bakom mig nu, var verkligen en svår tid för mig, vill inte hamna där igen, alla känslor finns kvar bara att jag lyckat paketera dom i ett fack som inte ger sorg o depression mer, jag har inte nämnt något till någon för o slippa frågor som på minner mig om sorgen jag gått igenom.

Den stor frågan ska jag lämna tjejerna bakom och blockera deras samtal?
Det är vad mitt ex vill att jag ska göra, det är inte ens säkert jag vågar träffa dom igen för all sorg.Just nu avvaktar jag och har inte svarat när dom ringde i går.
Som sagt rådlös?
Känns som jag inte känner dom något mer, så mycket har hänt ,på dom här åren, jag har tappat deras övre uppväxt innan tonår ,det är inte samma tjejer jag kommer träffa, jag vet inte vem dom är något mer, tänk om allt går fel, tänk om jag hamnar i depression igen.Jag lever ett annat liv nu, ett liv utan dom, vad jag fått lära mig göra, låter det gå ett tag till innan jag svara igen,eller låter det förfalla,o fortsätter med mitt liv som jag lyckats få igång igen, har nya bonus barn nu, dom vet inget, dom har frågat men jag har berättat att jag inte har barn, för dom skulle inte förstå.

molly50

Äldre 4 Mar 21:27

#41

Ni som hackar på TS.
Hade ni resonerat på samma sätt om TS vore en kvinna som blir motarbetad av sin man?
Jag kan hålla med om att det var dumt av honom att säga till sin dotter att det var hennes val att inte vilja träffa honom.
Men i grund och botten så handlar det ju om att han har blivit så motarbetad av både soc och av mamman.
Jag hoppas att han inte kommer att backa utan svara när de ringer.
Och att han säger till dem att han älskar dem och finns där när de behöver.
Och att de alltid är välkomna dit.
Och att han berättar för sin nya så han kanske kan få lite stöd därifrån.
Jag hoppas också att han sparar alla sms osv från exet.
Barnen är stora nog (i alla fall den ena) att börja undra varför det har blivit så här.
Och tids nog så lär de förstå att deras mamma bär ett stort ansvar för det.
Om de då vill koma till TS så måste han vara redo för det.
Och för det måste han nog få tid att jobba med sig själv och bli starkare.

Carpe Diem

Anonym (Rådlös?) Trådstartaren

Äldre 5 Mar 17:23

#42

Anonym (Kämpa) skrev 2018-03-04 21:25:57 följande:

Håller med. Men det är inte enkelt, om man t ex känner att det är mamman som orsakar skadan som straff för att man visar sitt ansikte och blameshiftar inför alla. Då är ju skadan utom ens kontroll om man inte håller sig borta. Men samtidigt finns ett orsakssamband. Nu känner jag inte ts, men jag vet att det finns enstaka rötägg till föräldrar som gaslightar sina ex med barnen som vapen. Och då kan man börja tvivla på sig själv och känna sig så desperat som om man satt i kvicksand.

Jag skulle kämpa, men gud vet att det skulle göra ont och att jag ibland skulle tvivla på att det var värt det, om mina barn mådde dåligt pga det som mitt ex ställer till som straff för min existens.

Ja varför tappar man tron på systemet, kan ge några exempel !!!

När vi sitter och pratar med Ola Wäbo domaren, enskilda samtal, han försöker lösa tvisten så vi inte behöver gå upp i rätten, han argumenterar att dom är över belamrad med vårdnadstvister.
Hans första argument var att vi skulle dela döttrarna mellan oss, efter som den yngsta ville fortsätta träffa mig, men som tidigare skrivet så störde det den äldre dottern, hon blev lessen att jag o lill flickan umgicks o gjorde saker.var av mamman hävdar att hon skyddar den äldre.

Sedan ställer domaren mig en fråga om varför mitt ex gör som hon gör,: ja enda jag kan se är att hon vill ha barnen för sig själv, eventuellt att hon vill ha bättre ekonomi med underhåll och så, barnbidrag och underhåll ger ca 5200:- extra i månaden, hon vill inte jobba heltid, utan valt sedan länge att bara jobba 70-75%
Vet att mormor brukar vabba för yngsta tjejen, hon är sjukskriven innan pension, fråga lill tjejen om hon var sjuk hela veckan, hon svara nej jag var bara hemma från skolan.

Jag som företagare gick lätt ner i tid, hade anställda och lämna tjejerna först kl 8:00 på morgonen och hämta vid 15. En kulmen som gick bland föräldrar i skolan, lämna sent, hämta tidigt, efter kl 16 var bara 20% av barnen kvar i hela skolan, kom en gång efter kl 16:30 o hämta, var bara 10% barn kvar och inne i ett rum med elever från alla klasser, tjejerna fråga varför jag hämta så sent.

Det som fick mig o undra är fråga domaren gav mig, varför? uppenbart fanns inget annat än att den äldre dotten mådde dåligt av VV men att hon styrde den yngre dotten , den yngre dottern fick inte välja själv,hon hon var tvungen o acceptera att hon inte fick träffa mig, hon är två år yngre. Vid slutet av umgänget kunde mamman sitta med den äldre ifamnen och säga att hon vill inte åka till mig, sedan fråga hon den yngre dottern om hon ville åka, hon sa att hon ville åka med mig, varav mamman snäste åt henne åk om du vill, och hon åkte med mig.

Sedan andra vändan på soc, om man vinner en socialhandläggare på sin sida som mitt ex gjorde har man inget o hämta där, utan soc är en person inte en hel myndighet, vilket jag tycker är lite skrämmande.

Fler enheter med en person och en egen uppfattning, men där går o fråga någon annan, men inte inom soc,

När jag bad om sjukskrivning, så förklara läkaren för mig att man inte får vara sjukskriven på heltid för depression, men i andra andan berätta hon att jag vet vad jag ska skriva så du får vara sjukskriven ett tag, sagt o gjort, hon lärde mig något nytt, nu när jag tänker på tjejerna så sjukskriver jag mig en vecka åt gången när det behövs, har lät mig vad man har för grund och sjukskrivningen går igenom. oftast bara en person som tittar på din sjukanmälan, exakt som i andra myndigheter.

Har haft flera skattehandläggare som räknat fel på min skatt, har oftast ringt upp och frågat, dom har rabblat upp siffror som jag inte får ihop, fått ett kallt svar, du får överklaga till nämnden, nu har jag tur som har min mamma sitter med i nämnden, fråga henne kan du skatte uträkningar, nej svara hon, dom läser upp och förklara hur dom räknat för oss, men då förstår inte du heller? nej!
Ring en annan skatte handläggare, sagt o gjort, visa sig vara en specialist på skatteuträkning , han ringer upp efter en timme och berätta hon har räknat fel, pengarna finns på ditt konto i veckan, har hänt 4-6 ggr genom åren, alltså ännu bara en person och deras egna uppfattning.

Har en kompis på tillväxtverket, han brukar berätta att han fått igenom mycket av hans beslut/riktlinjer, brukar fråga han, hade beslutet/riktlinjen blivit annorlunda om din kollega gjort den, han ,mest troligt! även där ännu en person och deras personliga uppfattning.

Så nej systemet tror jag inte på något mer.
Lite därför jag inte orkar dra i det något mer, utan som Tom Araya skriver, plockas du ner hela tiden så får man svårt o resa sig igen, man tappar förtroendet och ser ingen utväg.
Sedan att jag inte berättar om tjejerna är just för alla frågor och fördomar som finns, ser att det är bäst för mig o inte berätta, även om jag berätta för tjejen att jag har två barn så kommer hon inte förbanna mig för det, vare sig jag berättar det nu eller sedan.lever nu med utgångs punkten att jag lever mitt liv, kommer tjejerna så får dom komma då lever jag med dom, men tillsvidare lever jag mitt liv.

Visst var det klumpigt av mig o berätta varför till äldsta dottern, varför det blev så här, men fanns inget annat svar än hennes egna vilja, skulle tänkt ut ett annat svar men förskent nu.

Sedan ja underhåll är inkomstbaserar och ex får sitt underhåll även om jag inte behöver betala , jag har ändå betalt mer skatt än en vanlig knegare.
När jag flytta tömde jag bolaget på pengar och fick betala 840:- tusen i skatt detta år, jag slipper ca 76000:- i underhåll, tror staten är nöjd ändå. var bara två år jag slipper, den skjuts ett år bak i tiden, betalade underhåll när jag inte hade inkomst.

Anonym (Rådlös?) Trådstartaren

Äldre 6 Mar 13:20

#43

Tack för alla åsikter.

Det blev att jag blockera bort tjejerna, för deras del somt ex o soc.

Prata med min familj och vänner, utsagan blev lite som på linjen här, några tycker jag ska prata med dom, medans några vet hur jag mått senaste åren, hur jag hittat tillbaka och har ett nytt liv.

Vi går på vad ex säger och vad soc uttalat sig i ärendet, soc säger att äldsta dottens beslut är ett moget val och det är så lagen är utformad efter den, ex säger att jag ska hålla mig undan och blockera tjejerna.
Så med andra ord så var det rätt o berätta för dottern vad som var orsaken, hennes val, men så ser lagen ut och så fungerar den, den hade inte uppkommit utan orsak om den inte fungerar och är igenom tänkt.Så enligt soc och rättsystemet vet hon vad hon valde, och det är vad vi följer här i Sverige.Hennes val var o välja bort pappan och nu lever vi efter den.

Med tanke på det så fortsätter jag leva mitt liv, har ändå jobbat mig igenom dom och funnit ett annat liv, en annan stad och nya människor, långt bort som gör umgänget svårt.
Vi har tittat över arv och så, löst mycket med förmånstagare och skrivit skuldebrev, delat mitt boende för sambos fördel,så hon och bonus barnen kan bo kvar i orubbat bo om något skulle hända,vi skrev över skuldebrev på hennes fjällstuga som betald likviditet för att hon köpt in sig i huset, som ska säljas och byttas till en annan,samt att jag över lät min bil till henne,betald enligt kvitto, som vi sålde och hon lyfte över dom 450:- tusen från hennes konto som dok,betalning för huset,alltså delat ägande på mitt hus.men inte på fjällstugan den är ännu hennes på pappret,så laglotten för bröstarvingar är extremt liten just nu. Men det har mitt ex upplevt redan med hennes pappa, när han dog fanns inga likviditet medel kvar, hennes mamma var lika bitter på hennes pappa,igenom hela livet, som en födelsedag, då berätta ex svärfar, men snälla Margareta kan du inte släppa det nu, det har gått över 30 år sedan vi skilde oss.
Kan låta hårt o göra så, men livet består av kärlek,kärlek uppstår när man lever och kan stödja sig på varandra, man kan leva och umgås, det är dom personer som betyder mest, visst tjejerna betyder oxå mycket, men dom träffar jag inte, dom kan välja och följa mammans sida resten av livet, det är inte ovanligt, har läst massor om det också. om vi får kontakt iframtiden så behöver det inte vara för pengarnas skull eller arv, det är inget dom behöver veta om att den reglerats. jag kommer inte söka kontakt utan lärt mig att leva ett liv utan dom. vi kommer aldrig bo under samma tak igen,det har jag förstått, utan om vi ses så blir det över en fika eller middag, eller kalas,yngsta dotten kommer inte ens minnas vi har levt ihop, förmodligen inte tiden som vv boende heller.så jag är pappa men ändå en främling.

Så tack för alla åsikter och kommentarer, ni som krigar för barnen i vårdnadstvister ta en tanke om det är värt det, om inte för era barns skull, välj o främja umgänget, istället för o stjälpa det som det blev i mitt fall. finns inga vinnare utan barnen är förlorarna.
Nu skriver jag inget mer.

Anonym (Kämpa)

Äldre 6 Mar 13:52

#44

Anonym (Rådlös?) skrev 2018-03-06 13:20:01 följande:

Tack för alla åsikter.

Det blev att jag blockera bort tjejerna, för deras del somt ex o soc.

Prata med min familj och vänner, utsagan blev lite som på linjen här, några tycker jag ska prata med dom, medans några vet hur jag mått senaste åren, hur jag hittat tillbaka och har ett nytt liv.

Vi går på vad ex säger och vad soc uttalat sig i ärendet, soc säger att äldsta dottens beslut är ett moget val och det är så lagen är utformad efter den, ex säger att jag ska hålla mig undan och blockera tjejerna.

Så med andra ord så var det rätt o berätta för dottern vad som var orsaken, hennes val, men så ser lagen ut och så fungerar den, den hade inte uppkommit utan orsak om den inte fungerar och är igenom tänkt.Så enligt soc och rättsystemet vet hon vad hon valde, och det är vad vi följer här i Sverige.Hennes val var o välja bort pappan och nu lever vi efter den.

Med tanke på det så fortsätter jag leva mitt liv, har ändå jobbat mig igenom dom och funnit ett annat liv, en annan stad och nya människor, långt bort som gör umgänget svårt.

Vi har tittat över arv och så, löst mycket med förmånstagare och skrivit skuldebrev, delat mitt boende för sambos fördel,så hon och bonus barnen kan bo kvar i orubbat bo om något skulle hända,vi skrev över skuldebrev på hennes fjällstuga som betald likviditet för att hon köpt in sig i huset, som ska säljas och byttas till en annan,samt att jag över lät min bil till henne,betald enligt kvitto, som vi sålde och hon lyfte över dom 450:- tusen från hennes konto som dok,betalning för huset,alltså delat ägande på mitt hus.men inte på fjällstugan den är ännu hennes på pappret,så laglotten för bröstarvingar är extremt liten just nu. Men det har mitt ex upplevt redan med hennes pappa, när han dog fanns inga likviditet medel kvar, hennes mamma var lika bitter på hennes pappa,igenom hela livet, som en födelsedag, då berätta ex svärfar, men snälla Margareta kan du inte släppa det nu, det har gått över 30 år sedan vi skilde oss.

Kan låta hårt o göra så, men livet består av kärlek,kärlek uppstår när man lever och kan stödja sig på varandra, man kan leva och umgås, det är dom personer som betyder mest, visst tjejerna betyder oxå mycket, men dom träffar jag inte, dom kan välja och följa mammans sida resten av livet, det är inte ovanligt, har läst massor om det också. om vi får kontakt iframtiden så behöver det inte vara för pengarnas skull eller arv, det är inget dom behöver veta om att den reglerats. jag kommer inte söka kontakt utan lärt mig att leva ett liv utan dom. vi kommer aldrig bo under samma tak igen,det har jag förstått, utan om vi ses så blir det över en fika eller middag, eller kalas,yngsta dotten kommer inte ens minnas vi har levt ihop, förmodligen inte tiden som vv boende heller.så jag är pappa men ändå en främling.

Så tack för alla åsikter och kommentarer, ni som krigar för barnen i vårdnadstvister ta en tanke om det är värt det, om inte för era barns skull, välj o främja umgänget, istället för o stjälpa det som det blev i mitt fall. finns inga vinnare utan barnen är förlorarna.

Nu skriver jag inget mer.

Så ledsen för er skull.

Det känns så onödigt. Jag tycker inte att du ska låta henne ta barnen ifrån dig, men jag förstår också att du inte vet hur du annars ska kunna göra allting bra. Jag har en nära vän som kämpar just nu. Det kommer bli många år av kamp och förtvivlan blandat med all kärlek, men det finns inget annat att göra. Ibland står han rådlös men han kämpar ändå.

Anonym (typiskt)

Äldre 6 Mar 13:53

#45

haha, typiskt feministmaffian på FL att hacka på mannen när det är hans fd fru som är den riktiga f*****n i storyn.

LFF

Äldre 6 Mar 13:57

#46

Ja, ditt ex var ett svin. Ja, soc har betett sig helt felaktigt. Ja, du är en dåre som blockar dina döttrar nu när de tagit mod till sig att våga kontakta dig.

Anonym (Kämpa)

Äldre 6 Mar 14:15

#47

Anonym (typiskt) skrev 2018-03-06 13:53:42 följande:

haha, typiskt feministmaffian på FL att hacka på mannen när det är hans fd fru som är den riktiga f*****n i storyn.

Förstår din poäng. Fl tenderar dock att bli svartvitt. Jag fattar att ts ex är den som orsakat det här från början och att ts sitter i en jäkla sits, men jag förstår också dem som tycker att ts inte gör tillräckligt. Men att bara avfärda ts och lägga all skuld på honom för det läge han är i nu, det är inte rätt (och typiskt fl). Men folk orkar inte tänka ett varv längre. De orkar ju ofta inte ens läsa innantill... Fast samtidigt förstår nog knappast ingen som inte varit med om liknande. Man blir så omstöpt som person att man får helt andra ramar när någon systematiskt arbetar för att ta det käraste man har ifrån en och man alltid ligger ett steg bakom, och det käraste man har driver längre iväg ju mer man försöker rädda saker och ting.

Anonym (K)

Äldre 6 Mar 22:11

#48

Anonym (typiskt) skrev 2018-03-06 13:53:42 följande:

haha, typiskt feministmaffian på FL att hacka på mannen när det är hans fd fru som är den riktiga f*****n i storyn.

Måste han också vara en fitta? Nej, han kan välja att inte vara det, men det vill han inte. Galet hur man kan välja bort sina barn.

Anonym (Xerxes)

Äldre 6 Mar 23:28

#49

Exakt vad har soc och familjetätten sagt?

molly50

Äldre 7 Mar 09:48

#50

Anonym (typiskt) skrev 2018-03-06 13:53:42 följande:

haha, typiskt feministmaffian på FL att hacka på mannen när det är hans fd fru som är den riktiga f*****n i storyn.

Jag håller med dig om att exet är den som har betett sig illa här.
Men samtidigt tycker jag att det är fel av TS att blocka sina barn när de nu har tagit modet till sig att ta kontakt med honom.
Jag tycker det är fel av honom att gå sitt ex till mötes när hans döttrar nu börjar visa att de vill annorlunda.
Men det är svårt att sätta sig in i situationen när man aldrig har behövt gå igenom det själv.

Carpe Diem

Mina döttrar söker kontakt med mig?

INNEHÅLL