Får en person med Asperger bli polis?

Jag vet inte riktigt vad jag tycker i ADHD-frågan, de försvårande omständigheterna är ju helt andra men inte så lämpliga i polisyrket de heller... Samtidigt anses det ju vara en enklare diagnos att både handskas med själv och att symptombehandla (omfattas ju inte av LSS heller).

Det finns klara diagnostiska kriterier för att diagnosen asperger/autism ska kunna sättas. Alltså är diagnosen i sig ett kvitto på att vissa problematiska egenskaper finns hos personen. Att den sociala förmågan är nedsatt är därmed redan klarlagt. Visst finns nyansskillnader men en tröskelnivå för problem har ändå uppmätts.

Värt att komma ihåg är att man fortfarande kan vara civilt anställd hos polisen.

Jag tycker faktiskt att det är fel att göra skillnad där. Att ADHD inte kan omfattas av LSS t.ex. Min son har svår ADHD och jag hoppas numera verkligen att han klarar sig själv i vardagen, men jag var inte alls övertygad av det några år tidigare och försökte hitta ett boende med stöd, men dessa var bara för Asperger. Och det där är fel. Läkaren försökte få det till att han passar in på Asperger också, dvs. utreda sonen för Asperger, så att han kan få LSS, men det tycker jag också är fel.

Och visserligen kan alla med ADHD som har problem att kontrollera ilska eller som handlar impulsivt eller omoget när det gäller viktiga saker vara olämpliga för polisyrket. Men det finns också såna som skulle vara lämpliga. Det finns några egenskaper som skulle vara bra för yrket. Snabba reaktioner t.ex. , många är ganska orädda och agerar i krissituationer. Av samma anledning kan de vara bra som brandmän eller akutsjukvårdare. Min son är en höjdare på att hitta någon som man har tappat bort, han har hittat sina småsyskon många gånger. Och hans pappa har en gång räddat flera människor ur ett brinnande hus. De är duktiga på sånt.

Kan man det? Måste man inte t.ex. vara "vanlig polis" först om man t.ex. vill bli profiler? Och det är det som många tycker är spännande eller känner att de kan vara bra på det.

Och det finns folk som har jobbat nästan hela livet innan de fick en Asperger-diagnos. Jag känner också några. Hade de fått diagnosen tidigare så hade man bara sagt, att de inte kan klara det jobbet, eller? Något är fel om diagnosen ska hindra folk från att jobba. Jag förstår att det finns många som inte ens klarar att jobba, men det är ett stort spektrum och det finns alltid några få som kan kompensera med något annat. T.ex. personer som är väldigt intelligenta kan ibland kompensera för den sociala förmågan. De kanske har hittat strategier att kringgå sina svårigheter.

Och en annan punkt är ju: Även om de är sämre på något eller några områden - kanske är de också bättre på vissa? Måste alla vara bra på allt? Låt de göra det som de klarar, eller t.o.m. är bra på. Då slipper de bara sitta hemma och deppa och de behöver inte heller leva på bidrag då.

Om läkare misstänker även AS är det väl inte helt osannolikt att han har en såpass sammansatt och komplicerad problematik?

Låg impulskontroll som ger snabba reaktioner är nog lika delar positivt och negativt: Bra när det både blir rätt och reaktionen är snabb. Sämre när den reflexmässiga snabba reaktionen inte helt matchar situationen. Båda inträffar vid låg impulskontroll.

(Jag kanske har en väldigt okomplicerad syn på att se på egen funktionsnedsättning som främst varande brister?)

Hos sonen? Läkaren som ställde hans ADHD-diagnos tyckte att det var ganska solklart i hans fall att det inte fanns något autismspektrum med i bilden. Han var så typiskt ADHD och var så väldigt social och empatisk. Men numera är jag inte helt säker längre heller. Det finns sociala och empatiska Aspergare. Jag trodde dock då att läkaren mest ville hjälpa honom att få lämplig hjälp genom att kanske tolka symptom lite mer åt det hållet som kunde ge honom den hjälpen. Men kanske tyckte han faktiskt att det var så.

Och de snabba reaktionerna må vara både positiva och negativa, men det finns alltid gränser. Även en person med ADHD har gränser. Min son har t.ex. aldrig blivit fysisk. Han har aldrig slagits (i alla fall inte sedan han var ganska liten). Han skulle aldrig kunna skada någon. Och då menar jag nu med undantag av dem extrem-situationerna då de flesta människor kan göra det. Det är inte så att en person med ADHD som polis skulle kunna skjuta någon utan försvarbar anledning. Sedan finns det ju som sagt vissa personer med ADHD som har aggressiva tendenser som de inte kan kontrollera, och de är förstås olämpliga. Men de är inte någon majoritet. Det finns även poliser utan ADHD som är för aggressiva. Såna har jag också träffat på.

Angående funktionsnedsättning heter det numera "funktionsvariation", just av den anledningen. Tyvärr har vi i Sverige en tendens att tro att dessa människor inte kan vara självständiga och klara sig själva. Och det är synt, för att det stjälper dem. Det gäller inte bara psykiatriska diagnoser, här i Sverige sitter också för många personer i rullstol som skulle kunna träna och kunna förflytta sig själva.

@Andrea

Funktionsvariation är inget vedertaget begrepp i facksammanhang men frontas speciellt av intresseorganisationer och folk som vill ha stöd men samtidigt skyr begreppen funktionshinder, funktionsnedsättning och handikapp. Jag hoppas att populariseringen blåser över. Här hemma tycker vi det är ett larvigt begrepp då vi alla har handikappinsikt och inte känner oss mindre värda utan detta urbota löjliga uttryck. (Vi är alla över 11 år, jobbar eller studerar). Funktionsvariation används också av de föräldrar som stenhårt driver att deras intellektuellt funktionsnedsatta barn ska undervisas integrerat i klass på vanligt högstadium och gymnasium. Jag förstår inte paradoxen att många skriker sig hesa över att nyttja allt samhällsstöd som går och samtidigt driva att namn på det vi ?har? inte ska säga något om det vi ?har?.

Och vem har pratat om att skjuta någon?

Är det inte det? Jag hade för mig att det var en ändring av begreppen redan gjort igen. Kan hända att jag blandar ihop något. Googlade lite - det verkar ju som om det är en debatt pågående om det här:

personalcare.se/funktionsvariationer-i-samhallet/

Jag tror inte riktigt att det är samma personer som på ena sidan kräver samhällsstöd och på andra sidan påstår sig inte vara funktionshindrade. Samma sak här - flera med diagnos i familjen som alla jobbar eller studerar. Jobbar - numera utan att tala om att man har någon diagnos pga. erfarenhet av diskriminering om folk vet om diagnosen.

Impulsiv på gott och ond - polis - då kan man kanske komma på tanken att föreställa sig att man kan vara orolig för att en impulsiv polis med ADHD skjuter för snabbt?

Mycket fördomar hit o dit. Om man ska utgå från vad forskningen säger, vilket är grunden för alla diagnoser, så finns det inget som tyder på att folk med AS skulle vara sämre än andra. Aspergare kan ha svårt för vissa saker (inte alla) beroende på graden av diagnosen men samtidigt så är ju psykiska störningar som depression något som drabbar var fjärde man och varannan kvinna någon gång i livet, vilket inte påverkar chansen att söka till polishögskolan även om det kanske innebär en lika stor eller större risk som att ha AS. Bortser man från neuropsykiatriska diagnoser och sjukdomar som depression så är det väl ändå så att varje individ tränas till att hantera svåra situationer på polishögskolan. Det är väl ingen med AS eller "normalstämplad" individ som klarar extrema situationer bara sådär utan det är ju något man tränas till. Tyvärr bygger rekryteringen på fördomar vilket flera ledande experter nu börjat uppmärksamma. Frågan är när förändring kommat att ske, idag eller i morgon?

Allt i tråden är givetvis inte korrekt, men att påstå att inte alla med asperger (eller autismspektrumtillstånd som det kallas) har problem är verkligen att tänja på sanningen. Själva förutsättningen för att få en diagnos är att man har specifika problem och att de orsakar signifikant lidande och/eller svårigheter. Om det ej stämmer är diagnosen felaktig. Depressioner är oftast övergående - neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är inte i närheten av lika ofta det. Jag förstår inte heller vad varaktiga sociala svårigheter och nedsättningar av exekutiva funktioner skulle ha med temporära affektiva tillstånd att göra.

I sakfrågan säger jag varken bu eller bä. Det viktigaste är vad den specifika individen kan bidra med i yrket och vilka begränsningar som finns. Kategorisk exklusion är möjligen lite väl hårt, men jag gissar att det blir svårare att antas p.g.a. svårigheterna som utgör en NDD.

Då kanske du ska läsa lite om studien som gjorts på barn som diagnostiserats med AS och som sedan vid vuxen ålder inte längre lever upp till diagnoskriterierna. Hela 20% (1/5) av barnen i studien visade inga tecken på AS vid vuxen ålder, något som också professor Christoffer Gillberg (Sveriges största forskare inom området) också uppmärksammat. Gillberg menar att diagnosen snarare bör ses som en personlighetstyp.

Faktum är att ingen vet speciellt mycket om Aspergers syndrom. Det är en diagnos som uppkom under en era av rasforskning av barnläkaren Hans Asperger som nu visat sig ha stått närmare nazismen än man tidigare vetat. Mycket av studierna för asperger bygger på den forskning som Hans Asperger bedrev mellan 1940-1944. Diagnosen sållades bort från amerikanska diagnosmanualen DSM-5 och hamnade senare under autismspektrumsyndrom, detta trots att det inte finns någon medicinsk forskning som bevisat att AS är relaterat till autism. Problemet är snarare att om diagnosen inte lagts i någon underkategori så hade personer med diagnosen blivit utförsäkrade vilket man till största del försökte undvika när diagnosmanualen uppdaterades. 

Vid en utredning av AS så utgår man efter patientens psykiska välmående. Varför personen har diagnosen är inte relevant och inga medicinska tester görs. Faktum är att även om man utför medicinska undersökningar så visar de inte på någon avvikelse i hjärnan som man direkt kan påstå är AS vilket däremot går att göra på personer med autism. Så att påstå att funktionsnedsättningen är livslång är bara en gissningslek, det är faktiskt ingen som vet. 

Här är en bra artikel som uppmärksammar precis det jag skrev om i mitt inlägg, för er som är intresserade: 

www.forskning.se/2016/08/22/darfor-ar-det-kroniska-inte-alltid-kroniskt/

 

Den har jag hört om, ja. Jag lär mig gärna mer även om jag redan kan en del. Är verksam inom psykiatrin och har forskat en bit inom området.

Om du är bekant med forskningsmetodik bör du också känna till att en studie knappast är tillräckligt för att dra några slutsatser. Likväl är det så klart en intressant studie som man bör försöka replikera. Kul att du tar upp Gillberg f.ö. Länk till Gillbergs kriterier för asperger:

http://habilitering.se/autismforum/om-diagnoser/aspergers-syndrom/gillberg-och-gillbergs-diagnoskriterier

Oavsett om man hävdar att det rör sig om en störning eller personlighetstyp så är en sak klart: det är en funktionsnedsättning. Diagnosen finns till för att beskriva och underlätta tillvaron för personer med specifika svårigheter. 

Vad Hans Asperger i övrigt gjorde eller inte gjorde under sin livstid är irrelevant för frågeställningen och enbart ett försök till guilt by association.

Att autism och asperger inte är besläktade är ett uttalande som jag undrar vad det baseras på. Vad är det för medicinsk forskning som saknas menar du? Det råder ganska klar konsensus inom forskarvärlden om att de hör ihop. Faktiskt så till den grad att asperger mycket riktigt ses som så snarlik "klassisk" autism att det buntats ihop sedan DSM 5. Det ses som en skala där det går från normalfungerande till grav autism. Nånstans mellan återfinner man det som kallas aspergers syndrom, eller "autism light", som vissa lekmän kallar det.

Återigen vilka medicinska tester menar du skulle vara nödvändiga för att särskilja autism? Jag har erfarenhet av neuropsykiatriska utredningar och kan säga att strukturella undersökningar av hjärnan knappast är något som utförs under dessa. Anomalier i hjärnan tillhör inte något diagnostiskt kriterium för någon av diagnoserna. Diagnosen sätts p.g.a. den i kriterierna beskrivna funktionsnedsättningen - inget annat.

Jag är själv verksam vid ett institut som sysslar med forskning och vi brukar i alla fall inte avfärda evidensbaserade studier. Att du väljer göra det känns väldigt lustigt eftersom du hävdar ha sådan allmänkunskap. Ang Gillberg så avfärdar jag inte diagnosen eller kriterierna men däremot anser jag att man måste se till individen då personer med AS har helt olika sorters svårigheter. Vissa har knappt några problem alls vilket bör övervägas vid behörighetskraven för tex polis. Nu när jag ändå är igång och skriver så kan det påpekas att mycket av AS forskningen bygger på Hans Asperger studier även om nyare och bättre kunskap finns.

Sist men inte minst så finns det flera studier angående olikheten mellan AS och autism. Det finns förmodligen mer som pekar mot olikheter än likheter när det kommer till undersökningar av hjärnaktiviteten mellan diagnoserna. Bland annat så har det ju skett en större studie på hjärnaktiviteten

Källor: vector.childrenshospital.org/2013/08/autism-and-aspergers-are-different-at-least-on-eeg/

www.google.com/amp/s/amp.livescience.com/38630-autism-asperger-eeg-connectivity.html

Kanske ska påpeka att jag är verksam inom ett helt annat forskningsområde. Tycker dock av personliga skäl det är spännande och intressant att följa utvecklingen av neuropsykiatriska diagnoser samt hur de med diagnoser diskrimineras på arbetsmarknaden.

I tråden så snackas det om behörighet till polishögskolan men det är ju också så att rekryteringsmyndigheten sållar bort folk med diagnoser som söker till försvarsmakten. Personer nekas t.o.m en individuell prövning, de får inte ens komma på mönstring. Det var ju för bara någon vecka sedan som Sveriges radio ifrågasatte bortsortering varvid försvarsmakten själva inte ens kunde svara specifikt på vad med AS som hindrar dessa personer att fullfölja utbildningen.

Då återstår ju frågan varför man sållar bort personer med NPF diagnoser, om det inte är annat än rena fördomar? Något svar finns ju inte så det sistnämnda är mer troligt tyvärr.

Mycket forskning pågår iaf inom området och man har ju hittat ett protein hos personer med autism som påverkar den del i hjärnan som sköter social interaktion. I framtiden kanske det t.o.m går att ta blodprov på personer för att se om de har diagnosen vilket skulle vara skönt för då kanske man kan se en direkt olikhet (eller likhet) mellan ASD och AS.